Börjar gå in i moodet som katten Gustaf igen.

Men inge lasagn för min del idag.

Hann med snudd på 9 timmar. Tog ungefär 12 minuter för att inse att...jaha...dags att jobba på egen hand igen. Större delen av veckan. Surprised? Nä. Det beteendet har gått över. Man kan ju dock hoppas att nån håller räkningen...

Eftersom man kunde ana att det skulle vara rätt trista kort tagna idag så sparade jag gårdagens bloggbilder till nu. #positivtlevene 

Igår var det lite jobb...

..och mycket uteliv.

Tänk att man missar detaljer i närområdet? Fortfarande? Efter snart 42 år i samma håla... Nästan imponerande. 

Över broar, slussar, vid kanalen och den nu över 100åriga bron fick bli finalen.

Sol liksom. T o m snön överlevs sålänge det är sol. 

 Någon hade förgyllt sjön med lite kärlek.

Några förgyller mitt liv med mycket kärlek.

(och imponerade en passerande farbror med lydighet minsann!!   )

Det blev en rätt fin vända. Tack och lov med lite pratstunder/kändismöten, tappad vante och...Bossepauser. Han kan han gubben. Vi skyller på att han tycker matte behöver vila ofta.   

TM. Företaget med mångfald i arbetskraft. Syns redan utanför ytterdörren.  

Tänk att det bara är tisdag imorgon...

Jag har ju å göra. Det kan man ju hoppas genererar i att tiden går fort. Jobba ska man ju. När man inte är så bra på att hitta på dåliga ursäkter för att vara ledig...och ledigare... Ansvarskänsla. Va fasen föddes man med sånt för?

Hann med en promenad på kvällen. Provade en inbyggd app. Den lär lära sig att va tyst. Annars gör jag nog den bekantskapen kort. Jäkla kärring å tjata att jag tog pauser och att jag hade nått mitt "mål"?? på 1 km. Jag har inte ställt in nån kilometer som dagsmål. Nåja...vi får väl se om hon lär tiga eller försvinna.  

Nu tar jag gonatt. Hoppas kattfan sköter sig. Att Doris fortsätter hålla på sitt löp. Att en kär vän får det bättre än hon förtjänar. Att...det snart är fredag!!! Funderar ärligt på att inte göra min långfredag... Den som lever får se.