Ibland är sociala mediers "minnesfunktioner" roliga.

Idag inte så mycket.

När jag ser bilderna så minns jag en del delvis och annat inte alls.

Minns att jag var i skogen med hundarna på förmiddagen. När telefonen ringde och efterlyste mig...

Hur ont det gjorde att säga hejdå till mina storögda barn. Hur svårt det kan bli att andas.

Kommer ihåg hur tyst det var i bilen på vägen dit. Trots en schäfer i skuffen. 

Kommer ihåg hur JOBBIGT det var när sambon åkte hemåt och jag låg kvar... Tänk om...något går jättefel. 

Sov nog på natten.

Väcktes tidigt. Det var så lugnt... Fint väder har jag för mig. 

Dusch, Descutan, och så kom det sprutor...och rullades iväg genom hundra korridorer...

Kände inte ens sprutan modell STOR i ryggslutet. Någon satte en mask och räknade...10...9...8....

Kommer ihåg att det var mörkt. Luddigt. Sömnigt. Hur svårt det var att andas. Hur viktigt det var att skriva till familjen. Det enda viktiga. 

Luddiga dagar. 199 personer som kom och gick och väcktes och bytte påsar, sprutor, klämde och kände och en miljon frågor... Hur jävla tråkigt det var att öva på att andas. Hur jävla ont det gjorde mellan rusen. Hur jävla bra morfinpumpen var. Hur det kändes att få fel medicin. Hur oförstående/dumförstående man var över att ha ett fungerande ben mindre...

Och hur trevliga sköterskor Linköping hade.

Och hur raka motsatsen jobbar i Västerås.

Jag kan inte låta bli att titta på bilderna och tänka - Fan va jag såg mer välmående ut då, än både vad jag känner och ser ut som nu!!!

Det har inte varit en så bra dag. En eftertankens dag. En arg dag. Och smärtsam. 

Senaste dagarna har det hänt lite här hemma iaf. Det gör ju det när det finns någon hemma som kan göra. 

 
6 juli,

12 juli.

Igår hade vi lite strömavbrott igen. Det var ju ett tag sedan. Så igår hade vi nog säkert 5 stycken innan det var ordnat.

Och har man inge ström kan man inte bygga, duscha, laga mat, såga, måla...och sånt vi skulle ha gjort.

Så då råkade det bli utökad vy istället. Det rasade ca 5 träd av varierande storlekar och modeller. En mindre staketsektion blev det visst också. Oooops.   

Dottern citerad: Vad är det för fel på er (mig och sambon)? Skulle ni inte bygga saker - inte riva allt som redan finns?

Jag svara att jag älskar att ha sönder saker. Hon godtog det.

Nu är det bara 3 björkar på tur. 

Men de lär inte hända i år. Det ligger lite mer före på måste-listan innan klyvning och stapling ligger på turplanen. 

- Ibland ser man inte skogen för all plast. -