Ja må han leva!!! Ja må han leva uti en miljon åååår!!!!

Våran lilla buse. Han som kom och styrde upp livet för farsan. Han med alla tokiga påhitt. Nyfikenheten. Glädjen.

Nu är han junior på riktigt!! 

På hans dag kom också de bästa av alla presenter han kan vilja ha. Snö!!!!

Han rejsade som en galning och...det var ju bara att låta barnet roa sig. Det var ju hans dag!!!

(I det här huset bestämmer den som fyller. Det är sen hela tiden det.)

Vi skulle ju fixat fina bilder och nybadat å sånt där som man "ska göra" med vovvar. Men...äh. Vi är inte som andra.

Helgen fick iaf delge lite actionbilder. Så ingen tror han är en slö och halt och tråkig kille...

Nej. Raka motsatsen. Fullt ös. Och inte koll på en endaste kroppsdel faktiskt.

Hipp hurra för alla syskon, tillika Nalles förstfödda, Wildsjöare.   Gillar Nallebäbisar gör jag... Borde nog göra flera.   

- Hellre en buse i trädgården än en fasan. Jag gillar inte fasaner. -

45 år har jag senare ikväll härskat på denna jord.

Och det har ju gått som en dans. I 7-takt ungefär....

Jag gillar ju inte att fira. Jag vet inte varför men...det räcker liksom med grattis och kram så är jag nöjd.

Kan säga att denna dagen började över alla förväntningar. Frukost på sängen av fina döttrarna. Det är som en miljonvinst, dubbelt upp.  

Dagen fortskred med mängder av Grattisar. Och sång. Och så mycket mer än jag tycker jag förtjänar. Presenten av döttrana ska jag förvalta så fort jag vet hur. Tårta fick jag. Välja middag. Och roliga uppgifter från hembesöket...

Toppendag kan man lugnt sammafatta det hela med. Verkligen toppen!!  

Ska det vara på detta viset så kan jag tänka mig att fylla även nästa år. Faktiskt.

- Ett år är ju bara ett år. -

Varför är det negativt att va negativ?

Går man runt och är äckligt positivt hela dagarna så är man enligt mig skitäcklig. Det kan bara vara en känsla efter starka piller, enligt mig. Det kan inte finnas folk som är galet glad i dessa tider??? På riktigt alltså. Älle???

När det gäller testresultat...då jäklar är det ingen som vill va positiv kan jag lova! Och kanske allra minst i dessa tider...   Det var dagens "tänk till". Bjuder på den lektionen av smarthet idag. Annars kostar frågor 500kr. Jag har swish.   

I det stora hela så kan man sammanfatta helgen som slö. Jag har fasen knappt rört mig. Stockholm verkar tagit musten ur mig helt och fullt. Man kunde ju nästan tro att man varit med i dårarnas demonstration. Men se de partade dagen igår. Och då var jag i tryggt förvar. DET är inte negativt.

Idag gjorde jag det dock. Rört på mig alltså. Och det var väl allt annat än en trevlig upplevelse... Ont. 

Så fint. Å så jäkla svinkallt och blåsigt att jag tror fejset frös i ett illa grin...  Tack för att snön gav upp redan igår men. Dessa isvindar kan inte annat än skapa nytt skit va? #bäddaruppidet

Skulle storstäda igår. Inför...   Men se jag hann knappt ett rum. Det bara var inget go alls i mig. Trött som bara den. Mest hela tiden nu. Har sovit till halv 9 både lördag och söndag. Och inga problem att bara somna på kvällen är det. Iofs är väl det mer positivt än negativt i sig (när man lider av sömnbrist enligt läkarna) men...man är ju inte 90 år gammal!!? Man kan väl titta klart på nyhterna innan man jäspar?????

Skulle fällas lite träd. Kan säga att den stormen vi haft idag hade gjort det momentet livsfarligt på alla vis. Räcker med att de enorma granarna mittemot gungade läskigt mycket. Kan ingen människa komma och ta ner dem??? Det är verkligen ingen som drar nytta av dem. Ok. jag vet att ägaren har gått och dött...men finns det inga släktingar med intresse för skiten så kan jag ta den. Inga problem. Bara att säga "bu" och jag hugger tag i det och mera. 

I veckan ska det bara hända positiva saker. Så när på en liten detalj... Men jag kommer ju inte undan att fylla år varesig jag vill eller inte. Nån sa halvjämnt. Hur fasen kan man fylla halvjämnt?

Nåja. 29 igen. Ska vi säga så?

- Om man vänder ett minustecken så leder det någonstans. -

Det vart en rätt rörig fredag. Om jag får säga´t. 

Började med det lite flex för nödvändigt förfarande.

Kan inte låta bli att undra om de boende i området funderar på att flytta..

Ramla in på jobbet strax innan frukost och fick sen 3 timmar av problemlösning. Min specialitet och mitt stora "gilla". Bara en sak som ligger på annans göra, så den fick vänta tills måndag. Om allt går som bra det vill säga.

Sen blev det att kasta sig hemåt för att byta om och placera ladugårdsdörren på co-driver-seat och så bar det av.

Strömsholm. Väldigt länge sedan jag såg det området. Man längtar ju tills det blir som det ska så man kan få spendera lite hästtid där. Andra ärenden, förutom möjligen fika, vill man inte ha i området. Det var för nyss. 

Vi hade ju iaf tur med vädret...

Det enda jag alltid funderar över. Hur kan jag alltid hamna på den sidan i bilen som har solstek i?

Och så var det då entré i staden som byggdes på en migrän. Och ingen är ju förvånad över att det byggs om i vägnätet... Hur kan de aldrig bli klara???

Hitta en bortkastad boll vid ankomsten. 

Spenderade sen en väntan i bilen med kaffe och gofika medans karln fick träffa en vitrock som verkar veta vad hans jobb innebär. När han sedan kritiserar den som delat ut antibiotika på rak arm, på våran urbota kassa VC...jag behövde inte ens få träffa karln för att fatta att jag gillar den.

Ny medicin på recept. Och löfte om läkning. GREAT!!!! 

Sen...var det ju hemvägen då...

Gps-mördande tunnel. En av flera. Och kö. En av flera.

Stockholm är verkligen "lite mer av allt".

Hem kom vi till sist. Var då så kissnödig att jag tror det skvalpade om mig bara jag blinkade.

Så dagens fyss blev väl att motionera njurarna?

All träning ska väl vara bra träning?

Nu blir det att vänta på provsvar och hoppas på det bästa. Annars har vi problem. Bigtime problems.

-...och så levde de lyckliga i alla sina dar...-