Vi har förenat nytta med nöje. Eller nöje med nytta?!

Vi drog till Västervik för VT junior cup. Innebandy. Utomhus.

Ida och några i hennes lag bestämde sig i vintras för att de ville kämpa ihop pengar för att kunna dra iväg och vem är vi att neka? Vi ställde upp med att vara Coach och Supporters - såklart!

Och när man ändå ska dra iväg, har semester och äger en husvagn...

Det obligatoriska kissepausstället de gånger vi åker söderut.

Tyckte det var lite lustigt att de har en Handikapptoa och en för Herrar. Om man inte är något av de två alternativen...vart kissar man då? Tur jag har då som kan gå under den ena benämningen...  

Lite regn på vägen och så tror jag att jag sov en stund också...men sen kom i fram.

När vi skulle sätta upp markisen och lasta ur oss så regnade det såklart.

Men bara allt var på plats så slutade det...och började...och slutade och blev en väldigt fin kväll.

Vid 18 hade vi ätit mat och det var dags att lämpa av Ida och laget för incheckning i skolan de skulle bo i.

Sen tog vi en liten checkout-runda bort till de små öarna Lina hade lockat mig med.

På ditvägen rundade vi Äventyrsbadet, klippan runt. Vilket läge för en camping!!

På öarna var vi inte ensamma direkt. Men de störde inte oss och vi störde ingen, så.

Vackert!!

Hannah höll ställningen på campingen. Nya soffan var visst behaglig...

Onsdag morgon. Uppstigning för att sen bege oss mot hamnen och cupen efter lite frukost och rastning av hundar.

Perfekt cup när man får ta med hundarna in på området. Mer sånt!!

Uppvärming är viktigt!

Match.

Tjejmatcher är inte nå snälla takter i, om någon trodde det.

2 gånger Ida i PP. Våran friskt uppvaktad av 3 motspelare som synes. Men hon gjorde mål iaf.   

Matchen slutade 3-3. Och sen fördrev de tiden med att kika på andra motståndare och fylla på energidepåerna. Vi vilade i skuggan, gjorde reklam för våra Goal Diggers och fick småkillar att glömma bort varför de ens var där. Haha!!! Klappa hund var visst viktigare än sina lag. Han till vänster i bild hade inte direkt bråttom att delta i sin match om man säger så... 

När första dagens matcher var avklarade hade tjejerna en oavgjord, en förlust och en vinst. 

Vi fick besök i vårat "förtält" av kändisar och de gick inte förrän det var långt efter midnatt och flaskorna var tömda...   Mycket trevligt!!!

Ja, ni ser ju vad jag har lagt till med för olat under semstern. Det drickbara. 

Tidig morgon även på torsdagen.

Kikade på några av "våra" grabbar från klubben och närliggande klubbar i vänta på tjejernas match.

Riktigt skitväder. Halt och regn.

I väntan på match så checkade de ut från skolan och vi tittade på matcher. Stressade hundarna va med.  

Dotterns lag förlorade sen sin match mot ett ganska duktigt men inte så snällt spelande lag. 5-2.Tyvärr fick de även möta dem i slutspelet sen(då de själva kom 4a i gruppen och fick då möta grupp 1:an). Ryckte upp sig men förlorade den med 2-0. 

Kolla dotterns långblick mot domslutet... (orange väst) 

Så var cupen över och vi kunde bara ha lite semester i nån dag på campingen. Och plåstra om förlustsinnet och några blessyrer...

Fin kväll endå.

På fredagen började seniorerna spela i cupen.

Dottern, en av lagkompisarna med pojkvän drog och kollade, Hannah tog cykeln dit och kollade nog mer på killar än innebandy...och sambon tog med sig Doris och Nallen och uppslöt.

Jag och Bosse tog allt i vår takt istället och lullade runt 4 km lite här och där...

Besteg berg, gick till Gotland och hittade något som påminde om en skogsrunda.

Alla nöjda och glada.

Hett som fasen och jag hängde på stranden som sällskap till Sofia när Charlie och Hannah badade. Tog mot till mig och doppade faktiskt fötterna i isvattnet. Och sedan gick jag och Kaj dit och kom så långt att knäna blev blöta. Men se mer än så blev det inte badat. Kan inte varit många grader varmt. I mitt mått mätt....+3grader max.   

Japp. Det finns bildbevis på även detta. Annars har det väl inte hänt...

Kvällen blev en runda på campingen, kidsen Helmin och våra spelade minigolf och det var allt lite synd att vi inte skulle stanna längre kan jag tycka...

Checkade ut på förmiddagen och väl hemma vet ju alla med husvagn vad man gör resten av den dagen...

Sen vi varit på hemmaplan har det inte varit så mycket liv i luckan mer än några vändor till Kabelparken för Hannah ska ju köra SM minsann. Och då måste man träna.

Skogen har vi hängt lite i. Vädet har varit mest skit. Min älskling har blivit pimpad och ren både ute och inni. Och så har jag såklart lyckats dra på mig en förkylning och feber så...jag är lagomt sur-sint och uttråkad.

På återhörande. Ska gå och snyta mig nu.

-...och en dag så är allt det underbar över...-

Månaden då det äntligen blev officiellt att jag fick mitt "nya" jobb.

Tacksam för det. Otacksam för alla jävla klagoanklagelser som folk av bitterhet häver ur sig.... Men det blev liksom så klart att jag nu gått vidare och kommer inte vara tillags mera. Nu är det mitt och ingen annans som ska göras.

Trots att jag inte ska "gå över" förrän i september så fick jag med mig både högsta och fler om att "upplärning" och "nedtrappning" var bra.

Och innan semstern tog fart så hade jag inte bara skitit i massor utan även skitit i mera. 

Sån befrielse!!!!! Sånt uppvaknande de fick...   Life´s good!!!!! 

Ljuset i tunneln.

Lediga dagar och veckor att se fram emot kom. Just i skrivandet stund är de snart slut. Men DÅ.

Det magiska är att en händelse liksom fick en att känna det som om semester är något vi inte ska ha lätt för i den här familjen. Förra årets semester är svår att glömma. Bilen dog och vi blev sittandes hemmavid hela ledigheten pga de löjliga reglerna om att man inte ska ha hund i lånebilar.

Denna dagen i år. Hannah tränade i Fagersta och jag skulle köra hem.

Den resan slutade såhär.

Att sambons jobb är orsaken till detta, även i år, känns magiskt. (punktering)

Lätt uppstart av ledigheten med att fixa lite hemmavid annars. Och prova nya minigolfbanan på Skantzö med efterliggande vinst middag på deras matställe.

Någon vann.

Tangerade banrekordet där och då hann man ju också göra.

Undra om man inte behöver uppgradera det, för det blev massflykt av "eländet".

19:e kom då ÄNTLIGEN min efterlängtade säng hem. Som jag väntat på den. Tapetseringen var ju redan avklarad då den egentligen skulle dykt upp veckor innan... (har svurit milslånga meningar för det, ja!!!).

Den där Nallen...han skulle såklart göra inspektion av nytillvärvet.   Den hunden.

Men måste ju va med där det händer! Hopp upp på kärran. Snosa, nosa och koll av! Hur ska man annars få veta något?

Jodå. Han var med och bar in sängen också...varenda liten del av den...  

Då. Den 20:e. Hade kastat in en anmälan till utställningen i Apalby till den dagen. Hoppet om det sista CERTET dog ju nästan samtidigt som anmälan gick ut då massiv-pälsfällning-3.0 självklart inträffade... Hur lyckas de, våra älskade vovvar??

Så när klockan ringde den 20:e så frågade vi oss 70-11 gånger om vi verkligen skulle kliva upp??? Åka för ännu ett VG för att han har för mycket huvud eller nåt sånt fjantigt...  Men karln hade visst vaknat på rätt sida (antligen efter en så god natts sömn i nya sängen) så obadad hund, lätt packning så gav vi oss då av mot Västerås. 

Det var hett. Det var några obekanta, otippade hanar med. Och kvickt insåg vi att domaren hade inte bara rosa tankar. Nåja...hoppet fick ligga på att få ett excellent  och gärna CK!!!!

Och visst gjorde det det!!!

Excellent!!!  

1:a med CK!!!!  

Och i Bästa Hanklassen blev det såhär!!!  

Pälslös men grann! De är min Nalle det. Och så tillsammans med kärleken kammade han alltså hem BIM.

Eller...hur var det nu?!  

Vi var x antal som hann ta några bilder av detta...hehe...

Tycker det är komiskt att domaren länge stod och såg på både Nalle och rosetten och ändå inte uppfattade vad hon gjort.   

Ofattbart härligt dag att lägga i minnesarkivet!!! Och kritiken ska jag rama in.

Sen den dagen har vi faktiskt rullat runt lite.

Tar igen alla resor vi missade förra sommaren.  

Hade hopp om att kunna få plats i Lidköping mer än 2 dagar, men en sjukt uppbokad camping verkar det vara. Och vi orkade inte byta platser för att få stanna längre. Men trevligt var det och hundbadet fick bra kritik.

Vidare gick resan till ett också knökfullt Gustavsvik. Bara för att få campa lite till. Och så hann jag faktiskt bada. Ute, Iofs i pool men. Ute. I Sverige. I år. Blir inga fler dopp antar jag.

Vädret var kanon. Och platsen tacknämligt på ett konstigt hörn och som "vanligt" så flyr grannarna snabbt och vi blev tämligen själva där. Om detta bara är en tillfällighet eller om de inte orkar lyssna på våra kortspels-uttalanden på kvällarna låte vi vara osagt. Det kan vara en blandning. 

Badbildbeviset. Tur jag hade Hannah som moraliskt stöd i eländet. 

Efter några dagar var det dags att ge oss av hemåt för att fixa inför den planerade trippen.

- Kan man få vara ledig...för evigt?! -

Det är så man skäms över sig själv.

Nu har det gått över 2 månader sedan jag skrev ner något. Och jag som skriver för att minnas allt jag inte minns...hur ska jag minnas vad som hänt nu då?

Det är inte lätt att ha senilitet Large. 

En jäkla tur man tar kort med mobilen på allt och mest ingenting av värde...  För då kan man ju skriva lite här i efterhand.

Så.

I juni. Då tyckte vi att husvagnen skulle luftas. Och för att vi aldrig varit där så bar det av till Mariestad. På självaste Nationaldagen. 

Till och med omgivningen på nedresan var klädd i svenska färgerna.

Vi hittade ganska omgående våran plats som blev ganska jättebra med tanke på hundarna och värmen. Hade ju velat vara i solstol och njutit själv..men febern kom och jag var mest hängig... Men lite promenader togs (med hjälp av Alvedon och allt annat man kan pilla i sig för att klara av sig själv).

Lite bilder från dagarna...

Mysigt läge på campingen. Vädret var hanterbart. Lugnet var det heller inget fel på. Men toaletterna, sanitetsstädandet...tyvärr blir det ju det man minns.    Nästa gång ska jag nog aktivera husvagnstoaletten om jag ska dit. Men man tycker ju att folk borde kunna sköta sin hygien lite bättre offentligt? Vågar man fundera på hur de har det hemmavid?   

Hem kom vi. Och febern gav sig väl av till sist.. Och tjejerna hade skött sig "själva" hemma bra. Tack mormor å morfar!

För övrigt bestod månaden av mest måsten och vardag. Med ljusare tider inte att förglömma. Och jobb, väntan, förbannelser...

Det ordnade sig.

-...en dag var det då...-

Time flies.

Man hinner inte ens sätta ner röven så är det dags att resa den upp och fara iväg på något.

Karln har jobbat borta, yngsta har hunnit med en Sthlm-klassresa och jag...jag har på ren djävelskap börjat jobba heltid. Japp. Det är helt fel på alla vis och kommer inte gå bra... Men va ska jag göra? Jag har noll förståelse, respekt eller uppföljning från chef. Noll uppföljning. Läkare som inte återkommer och fixar varken tider eller mediciner.

Det får helt enkelt gå rakt in i kaklet och så tar jag akuten till hjälp de dagar det är riktigt illa.

Så ILLA är den svenska sjukvården mina vänner! Så illa är den skött!!!! Och jag kommer kanske t o m ta tider på akuten från någon som skulle behöva den bättre. Så blir det. Och jag kan inte ens be om ursäkt längre. Jag har provat allt annat. 

Om ni bara visste hur många jävla (kan inte beskriva dem bättre) telefonister som jag har skällt ut den senaste tiden!!!! De är fan hutlösa och oförskämdare än jag är.

För att få någon slags guldkant på helvetet så har vi varit på 2 utställningar.

Det har ju inte gått bra resultatmässigt, men trevligt har det varit.

Det är lite komiskt...

En gång i tiden så var det inte ett problem med hanhundar med ganska rejäla huvuden. Men se nu är det ju typ vi (och några till) som har en sån hane. Och det är ju klart att den inte får premeras!!!! Han är ju inte lika någon annan... suck...

Men, men. Vill de ha mer nätta huvuden de där domarna så får de väl gosa in sig där. Jag älskar, ÄLSKAR, Nalles huvud. Både ut- och insidan!!!  

Norrköping. Vg nummer2.

Det blir nog inte att anmäla till fler domare som jag inte kan uttala namnet på.   Rasism på hög nivå va?! 

Excellent fick han i Gimo för den där som man trodde att man ÄNTLIGEN hade anmält till en domare som vill att hundarna ska kunna röra sig. Men nejdå...det är småskutteri som gällde där med... Jag ORKAR INTE.   Det är för fan en arbetande hundras vi har - inga Pudlar!!!!!!!!!!! Och jodå..jag vet att det inte hänger 100% på hunden. Det vet vi alla med något på insidan. Men för fan..fega domare - våga stick ut!! Man kan inte placera en hund sist när man står och har öppen kritik om att den som vann klassen var för lång i kroppen, 2an var for lågställd..och lägger till - Nalle rör sig egentlligen bäst i klassen!!!!   Men för mkt stop hade han och något mer med huvudet eller va han sa. Undra vad som är bäst att ha?! En anatomi, rörelser, utstrålning...helt onödigt på en skönhetstävling alltså?! Va bra. Då vet vi det. 

Men se man kunde ge excellent och ck till en helt anatomiskt felbyggd hund som dessutom är så fruktansvärt dålig i  bakställ, vinklar, mellanhänder, rörelser att man vill gråta när man ser den. Det är alltså championkvalite´på sånt.  

Jag tror inte jag vill ha en champion faktiskt. Om det är sånt som är bra för rasen. I tikklassen sen så åkte helt korrekta hundar ut. Det var precis som DÅ kom det någon form av kriterier som dök in. Lägg ner herr O´shea. När du dömer din egen ras (innan våra) och det endast dyker upp 7 st. Då känns det som du inte riktigt kan det du påstår dig kunna. 

MEN. Trevliga människor träffar man och fast regnet står som spön i backen så gillar jag det. Bara SKITSUR över att jag inte får ställa ut min hund själv. Iofs...småskuttande/gående kanske jag kan klara av jag med?...  

Annars..kan jag få namn på nån domare som vill se hundar som kan röra sig med raka bakben och mer därtill???

PM.a gärna.  

-Realist javisst!-

För att skapa lite kuriösa i inlägget.

Brukar ju kalla Ida för MiniMe. Fast en bättre verision.

Japp. Hon fick konfa sig. Det är en upgradering. För jag...lyckades ju inte lika väl med den uppgiften...  

För att göra lång historia kort. Jag kom till kyrkan. 2 tillfällen. Blev utslängd och aldrig välkommen åter. Så blev det med min konfa alltså.

Men Ida. Hon lyckades.

Det blev en långt mycket bättre dag än jag trodde.

Trevligt på alla vis.

Men sen den dagen har vi knappt sett till ungen.

Moppen som fick nytt liv (för det skicket den kom i var då inte ens styrfart på) är nu på rull och hinner knappt bli kall mellan varven. Det är bra det. Hon är 15. Jag vet vad jag gjorde då...

-...stolt får man vara...-

Att få ha en hund länge är en ynnest.

Att få ha Bosse i 10 år... Jag älskar´t!!! Världens snällaste hund. I alla sina år hittills har han varit lika snäll sen första dagen han satte sina tassar här hemma.

Uppfostrad av Falcon och lek av Dante. Bättre start kunde han nog inte ha fått.

Sen att han är typ bara min gör ju allt ännu mera speciellt. Och detta har han valt själv. 

Min andra vovve som kliver över tvåsiffrigt.

Det är något speciellt på riktigt över detta. Jag ville ha just honom för att han var det närmaste Falcon jag kunde komma just där och då. Och med facit så är han ganska lik honom. Både till sätt och utseende.

Några bilder blev det tagna på hans stora dag. Tyvärr urfällt som sjutton.

Men, jag tycker han är ganska fin som han är. Ändå. 

 
Den här bilden får bara hänge med för att...han ser ut som en junior.  
Helt ouppställd, inte badad, inte borstad ens, bara nyfiken, då jäklar kan man säga att han är naturligt snygg tycker jag. 

Hoppas verkligen vi får vara tillsammas i många år till. Och att du får vara frisk fortsatt. Och glad. 

Det är det enda jag begär av honom. 

Han har gjort så mycket för mig att jag är den som står i skuld och inte han.

-...the One...-

När man endå är hemma kan man ju blogga mellan "allt uppiggande".  

Just nu tror jag Fan Självt har hittat hit. Eller så är det som på jobbet när jag tror att Dolda Kameran är bakom ryggen. (Dumma frågor alltså...) 

Jag har magtrubbel sen i lördags. På bättringen men vill ju gärna kunna äta och behålla något innan jag sätter på mig löparskorna och ränner för allt vad livet håller. Fick höra, imorse, när jag sjukanmälde mig, att en kollega hade gått hem i fredags för att hon spytt. Så...tack så mycket! Detta behövde jag ju verkligen.   

Har lämnat in u-prov då ryggen inte är okej. Måtte det inte vara nå krångel som kräver medicin eller värre...

Lusen har som tidigare skrivet en trasig trampdyna. Ömtassad men det ser mycket finare ut nu. Skulle behöva få tag på en sån där bra sko åt honom. Den jag har är för det första klumpig och för det andra en högersko.... 

Doris är så skendräktig att hon vägrar äta något alls. Vägrar gå någonstans. Vägrar det mesta förutom att spy då. Påminner mig igen om varför jag inte ska ha nån tik. Kom på det nu. Igen. ORKA!!! 

MEN. Bosse är pigg som fan. Tack gode Gud (eller vem det nu än är som ser till att allt flyter så fint...#ironi) Så det finns iaf EN hund som husse kan kan gå ut och gå med. Jippiii!!

Ja...Doris slipper ju inte promenader för att hon vägrar, om någon trodde det. Men det är ju alltid roligare att gå med en hund som vill röra på sig av egen vilja.  

Regn och sol idag. Och ibland samtidigt. Älskar regnet. Så behövligt. Det har ju nu gått så långt att t o m jag har skaffat mig nässpray "mot" pollen. För något måste det ju vara som gör att jag är så trött, snorig och harklande. Jag skyller på pollen. 

För övrigt så är ju skorpor rätt gott. Man kan leva på sånt? Bara sånt alltså. 

Jag kapitulerar tills det går bra igen.

"Man kan leva på luft, vatten och kärlek..."

En månad sen sist.

"-Hur är det med er då?"   

Här är det mittemellan.

Igår var farbrorn "ledsen". Idag har sonen skurit sönder en trampdyna. Sprang ca 7 km vid cykeln trots detta. (Upptäcktes inte förrän efteråt, såklart, så man får väl hoppas han gjorde sig illa på upploppet..)

Men. Idag är farbrorn piggare igen. Och sonen repar sig nog. Doris skendräktig. Kaninen mår toppen. 

Promenad idag ville han med på.  

Var tvungen att kika bakåt i senaste inlägget var jag "svor" om då. Och jodå. Svor gjorde jag visst. 

Men tänka sig att det gick vägen!!! Bilen repade sig fort och vi kom oss iväg på campingdebuten. En mycket trevlig camping dessutom. Nu var det ju mest sova-pausa-plats. Men dit kan jag absolut åka igen.

Sjukt gullig skylt på campingens "beach".

Grabbarna väntade tålmodigt men inte en brud dök upp.  

Tur att deras matte alltid ställer upp!   

Cupen gick bra! Yngsta dotterns lag blev 2a i B-finalen. Äldstas gäng kom till semin. Snygga mål. Bra passningar. De sköter sig utmärkt. Tacksamt att nästan alla matcher spelades i samma område. Det sparde in på "flängandet".

Sen dessa har vi inte hunnit med fler vagnstrippar. Trist...  Och just den här helgen är det nog tur att vi inte hade bokat in något för det är alla årstider i vädret ute. Snöflingorna får mig att vilja spy. Det är vinter så länge det kommer snö. I min kalender. 

Men lite kul har vi hunnit med.

Vi har varit på 2 utställningar. 3 i år faktiskt.

Sista mars var vi ju i Malmö och där tyckte den Irländska domaren inte ett dugg som jag. Nu var jag i ganska gott sällskap i det tycket. Vg fick han och nästan samma kritik på alla oss med Vg-hundar. Mycket dåligt bedömt tycker jag, när man premierar kapade svansar, överkotat och tragiskt orastypiska hundar. Mycket TREVLIGT var det att träffa uppfödaren och 2 systrar!!! Vi bodde på hotell och "valpen min" skötte sig exemplariskt i den debuten.

Sen var vi upp till Sundsvall. Där tippade jag BIR och BIM i katalogen innan. Rätt fick jag. Vi fick Exc m CK och vann klassen. Domaren var visst trevlig och kritiken var jättefin!! 

Sen Västerås förra helgen (tror jag det var). Där fick han samma resultat och blev 4 Bästa hane. För det var väl bästa hanklass?!   Husse fick skäll av domaren för sin hållning (jag instämmer helhjärtat) och hunden min hade för mkt huvud (jag gillar ju könsprägeln så jag instämmer inte) och inte bästa pälsen på ryggen (jag instämmer. tupén på rumpan är tillbaka och ryggpälsen har han mittbena på = ser svankig ut). 

Lina tog en superfin bild i Sundsvall på "mitt" ekipage.

Päls på uppgång. Rätt mkt 2-åring över hans look just nu. 

Han är fortfarande för busig men jag tycker han sköter sig jättebra i helheten.
Duktig kille! Och snygg är han också. 

Vi har också hunnit med flertalet länslagsträningar med Ida. Och även en utgallring. Och Ida kom vidare!!!!  Nu är de "bara" 40. Imorgon är andra träningen för det gänget. Sen nästa söndag så sker den sista gallringen. Då ska truppen bli 25. Jag har försökt att intala dottern om att det kommer nog ta slut där. Nu är ju hon en dålig kombo av mig och sambon. Så även om jag påstår att hon får se det som "en bra erfarenhet", hon är egentligen för ung för att ens vara med NU, att hon skött sig så jävla bra (för det har hon!!!!) och att hon ska vara jättenöjd med det.

Så ska hon såklart gå vidare annars är hon dålig. I sina egna ögon. #suckardjupt 

Vädret kan verkligen inte bestämma sig i detta landet.

Gretas globala uppvärmningsteori har visst gått lite rätt åt helvete, va???  

Skolkande unge som får hela landet att bli religiösa. Va fan är det för fel på folk???? Är det inte dags att dra i tömmarna på den skenande hästen? Jag skäms över att vara svensk medborgare. 

Det var ju ljuvliga, somriga dagar i april. Nu har vi isvindar, snö och man tappar sugen på allt. Och folk har mage att påstå "men det var ju en lite för somrigt redan i april..."... Ja, visst fan var det väl det!! Men OCH?????!!!! Är det liksom trevligt att skrapa rutorna i maj då???????

Idioter.

Ett nytt badrum har vi skapat. Inredningen alltså. Badkarsägare numera och jag ÄLSKAR´T!!!!!! 

Ännu inget nytt om jobberiet.

Men jag spenderar min mesta tid där redan. Får jag det inte så har jag faktiskt en plan. Får jag det så kommer jag att drabbas av minnesförlust. 

Nu börjar det bli dags att hämta hem den yngsta från pojkvännen, äta middag och umgås.

Igår hade jag världens bästa Elin här på pladder och middag. Det är måbra-tid. 

Har fasen inte fått något nyttigt gjort idag. Dåligt jobbat!! Yngsta dottern har klippt sig. Bra jobbat!!!

"..det jag inte gjort idag ångrar jag redan..."