Okej. Man får visst vara nöjd med en bra vecka åt gången.

Den är har iaf inte varit på topp.

Idag halkade jag under hundpromenaden så jag stöp i backen. Tidigare i veckan lyckades jag hålla mig på benen men halkade och stäckte ryggen så jag vrålade rakt ut. Som tur var hade jag växthuset bredvid och lyckades ta tag i det den gången. Notering blir att det hjälpte inte att halka en gång till för att ryggen skulle "knaka" tillbaka. Det är inte lätt när det friska benet ger sig av och det klena ska försöka hålla kroppen upprätt...  

Jobbet går. Lite mycket för en person att vara överallt samtidigt. På en halvtid. Men, man får bara försöka så gott man kan. Och har man tur så kanske...kollegan frisknar till snart?!   Tiden går fort iaf. För fort. Tur det är den 1 mars snart. Eller, inte tänka så, var det ju jag skulle göra. 

Sen ser jag ännu mer fram emot maj. Då ska det firas!!! #adjödujobbigamänniska 

Ida har idag fått sitt bling-bling.

1 år av "lycka"...i form av trasig insida av överläppen, spänningar i hela överkäken...MEN förhoppningsvis en fin tandrad, att se fram emot. 

Imorgon är det iaf fredag. Sen ska allt hända i helgen. Hundutställning, fest, matcher, träningar...och gärna hälsa!!!

-...lite skit rensar magen...-

En historisk vecka har passerat. Den har varit BRA! Och då menar jag bra på riktigt.

Jag har iofs räknat bort armen från hvetet. Men....man ska inte klaga på 1 sak när man har 43 andra som funkar.

Jag har haft väder att tala om.

Sol. Det har varit massor av sol. Notera sol.

Det har av hälsans medgång hänt en massa saker i veckan.

Kvartis på skolan. Ida går det bra för kan man säga. Riktigt bra! Vad ska man klaga på när ungjäkeln sopar hem 10 A och 2 B? Undra vem hon brås på?

Och att vi nu dessutom sköt från höften innebar att hon även har en praktikplats v14. Great!!!

IKEA har fått sig ett besök. Det var mysigt!!! Det var...bra!

Det har varit en dispyt att tala om i ledarledet. Det gav mig mer tro för min dotter för all framtid och 0% till de "ofelbara". Jag orkar inte med folk som ska kallas vuxna men tamejfan beter sig om om de behöver psykologhjälp.

Jag hoppas de får hjälp. Jag har sagt mitt och sover dessutom jättegott.

Alla hjärtans dag gick inte heller av för hackor. <3 

Massor av innebandy i helgen. Grädden på moset.

Hannah hade match. Center minsann. Undra hur det bara blev så?

Ida har dömt poolspel.

Pojkarna och Herrarna har spelat mot ungefär 83% av Arbogas befolkning. Kramkalas och ett rejält KO.

En vovve har fått bada. Försökte hitta en päls. Kan säga att..den återfanns inte och helgen ser just nu rätt oviss ut. Om man inte kan ta med bara huvudet?

Jag tror att min kropp och morfinet äntligen bestämt sig för att samarbeta. Mindre yrsel och illamående och massor av god nattsömn nu. Alltså va man får energi när man får sova!!! Att man "inte kommit på det tidigare"....typ. 

Summan av allt.

Stoppa tiden. Addera mer sol så det blir barmark bara (har ff bara snö på hela tomten...suck...) så ska nog den här våren gå alldeles lysande för även mig.

"Allt gott är inte godis. Men det skadar inte."

Det finns saker som inspirerar mig.

T ex titta på "Mannen som kan tala med hundar". Nej. Jag tror inte på hundpsykologer. Men jag tror på att varje gång jag ser hans avsnitt så blir jag sjukt sugen på att träna hund.

Man får ju va tacksam över att man har de hundar man har. Som inte river hemmet för att man har en handikappad matte. Visst, den lille hittar ju på hyss när det blivit lite för lite huvudbry (borde va? Han är 2 år) men så länge han bara bär omkring med kökshanddukarna så överlever jag hans påfunn.

Undra vad som kommer ske när vi renoverat hallen 2.0? Har ingen lust med 3.0

Just nu är det dessutom helt okej att jobba. Det är mycket, nytt och intressant.

Det är soliga dagar och plusgrader.

Jag har sovit ganska okej ett kort tag nu. Armen är inte bättre, men benet gör nästan inte ont längre. Inte helt påkopplat varje dag men...

Halvtiden ska utökas. Jag vill prova.

Jag ska ju framåt.

Hur som.

Dagen inlägg ska också handla om annan. Elakhet rakt ut.

Är det någon som ska vara elak så är det jag.

Jag har 2 barn. 2 barn som jag är överlycklig över att de hittat samma hobby som både jag och sambon har. De har alltid fått prova på det de fått för sig. Brottning, scouting, wakeboard, fotboll etc. Men det har allt fallit tillbaka på innebandyn. Happy me!!! Very Happy Me!

De sköter dessutom skolan högt över mina förväntningar. Deras betyg är...fantastiska. Jag är stolt. Jättestolt!!! 

Och så sportar de.

De är bra lagkamrater. De tränar så hårt de förmår. De är duktiga. De lyssnar och lär.

Och allt vore ju trevligt om det slutade där?

Men det gör det inte.

Idag har de träningar. Den ena skulle man kunna binda fast och hon kröp ur snöret och tog sig till hallen iaf. Den andra, som hållt på länge med detta, alltid behövt rätta in sig efter andras förmågor, ställt upp, hjälpt, lyssnat, bugat sig... Hon vill numera inte ens träna.

Hon, med de förfärliga tränarna.

Helt ärligt så sitter jag nästan med luren i handen för att ge fanskapet en omgång. Men. Det tjänar antagligen ingenting till. Detta ska inte bli mellan 4 ögon. Detta ska upp i rampljuset, det sks höras, läsas och ses av andra. Jag har vänt på steken åt alla håll. Rannsakat mig själv för att se om jag är så hemmablind att jag överreagerar.

Men nu har jag ventilerat detta med andra, obroende. Och det är bara att inse att jag har inte fel. Min dotter är fan utfryst av sin egen lilla jävla pisstränare.

Det blir ju förbannat jobbigt när pappa är ordförande i klubben. Han vill inte, pga att andra bara har vänsterglasögon, få detta till att han utövar sin rätt att kritisera för att han sitter på den stolen han sitter. Han är också pappa! MEN, det vill ju såklart inte kritisören se. Det kan man förutspå med förbundna ögon.

Mamman...är ju bara den värsta morsan på läktaren. Och den lilla skiten ska minsann få se vad som kan komma ur truten på henne.

Förra helgen blev måttet rågat. 

Vi har varit sjuka här hemma. Som så många andra familjer. I Hannahs lag har det inte varit ett undantag. Hon avstod träning i onsdags för att hon inte kände sig pigg. Vill inte smitta andra.

På torsdagen kom ett inlägg om att det var 12 st barn kallade till söndagens match. De skulle EVENTUELLT fylla på  med fler deltagare om de var krya, efter fredagens träning.

Inga löften. Inget bestämt.

På fredagsträningen deltog 18 barn. En av dem var Hannah.

På lördagsförmiddagen hittade vi en flik där det uttagna laget kom upp.

17 barn kallade till match.

Hannah är den 18:e. Ingen kallelse kom alltså... 

Gissa hennes besvikelse? Gissa hur många funderingar hon hade varför hon inte fick spela? Gissa hur man kände sig som förälder när hon faktiskt påvisade att det BARA var hon som inte fick en kallelse...

Idag ska jag på träningen. Jag hoppas innerligt att Hannah vill träna. Jag ska göra allt för att övertala henne att göra det. 

Ska en sketen idiot få min dotter att sluta med det hon älskar att göra?

Ska en sketen idiot få henne utskuffad från sina vänner? Några t o m hennes klasskamrater?

Vet han om vad han håller på och skapar?

Att han dessutom har 2 till vid sin sida som inte kan vara så blinda att de inte ser vad som sker. Det gör dem till lika mycket medskyldiga. Det kommer inte bli vackert detta. 

Jag kallar det mobbing av en 13åring. Jag kallar honom även vad jag vill. Om han hatar mig så ler jag stort. Men att bestraffa min dotter....det finns det lösningar på för hans del. Och jag tror inte hans egen dotter kommer ha det så lätt i laget när pappa inte finns kvar i ledarposition.

Jag skulle verkligen inte vilja vara i de andras skor heller. 

"...kasta gärna sten i glashus. Jag kommer se till att du är på insidan när det faller skärvor."

Det händer mycket nu.

Och jag ska avsluta dagens inlägg med en smärre chock.

Sen sist så har vintern bokstavligt ätit upp mitt land.

Det enda trevliga med kylan är väl att man kan få till fina bilder när tempen dalar i sån hast att det blir skumma dimmor. Att våran lilla rosahåriga gullunge sen ger den extra touchen gör ju inget.

Så. Den dagen blev bättre än den började. 

Sen har jag även varit på rehab som vanligt. Det blev en liten annorlunda vända då C började med att gå igenom mig med hammaren. Att hon inte hittade en endaste reflex på vissa ställen i vänsterarmen var ju mindre trevligt. Men inte oväntat. Besöket slutade med att hon skickade mig att ringa VC för att få läkarhjälp. Det ska liksom inte skilja 19 kg i styrka på händerna. Vi gjorde slut på tejputbudet innan jag jag åkte.

Änden på tejpen. Starten sitter under skulderbladet, över axeln...  

Fredagen var ett evigt jäkt! Matcher och träning samtidigt. Killarna förlorade, Idas gäng spikade igen Lillån och Hannah gjorde en strålande träning. Som Center. Med spelande kedjor. Vinnande koncept till helgens jättetuffa match!?

Trodde vi ja...

I lördags gjorde vi något vi aldrig gjort.

Åkte till Stockholm och skaffade oss underhållning.

Man måste ju fördriva tiden med något. Att sätta sig och ta en drink är ju chickt och helt korrekt.

Tur man bara är helt korrekt typ 1 gång om året. Mer har man ju inte råd med.

350kr i två glas. Ingen prisklass för en halvtidssjukskriven. 

Men. Sjukt goda var de!!

Jäkla trevlig show!! Att herrn är 65 bast är imponerande. Visst är han rynkig och lite grå, samt det syns att hans ögonsjukdum inte helt okej...men han kan underhålla! Showen blev inte sämre av att Plopphuvudet framför mig fick sin beskärda del av showen. Inte på det viset han säkerligen hade önskat dock   #utskämd

Hur stor är chansen att få den mest självälskande, jättevälgödde, fyllefulle Gävlebo på hela Göta Lejon framför sig när man sitter på rad 2?

Om nån kan lyckas så är det ju jag.

Visitkort från Kaj.  

Lättsomnad kväll.

Och tidig morgon därpå.

Jag kan bara konstatera att barn är inte ett dugg dumma. De ser och märker saker vuxna inte tror. Har bara väntat på den insikten. Synd att de är så pass gamla att man inte kan skoja bort allt med en påse geléhallon...

Fredagsträningen som satt som ett smäck! Var som totalt bortglömd. Av de vuxna.  

Jag kan iaf bara berömma min dotter och vissa andras döttrar för att de spelar väldigt bra innebandy. De har de in sig. En och annan har dessutom talang! Rysligt duktig är hon lilla N.

Synd är ju att berömmen uteblir från de sk ledarna.. Jag satt nämligen och noterade beteenden. Det var ingen vacker syn.   

Hon kan allt hon vill. <3 

Det kanske sticker??

Ny vecka idag.

Snökaoset är inte ens roligt genom fönstret.

MEN.

Jag kom från på tråden till VC.   Jag blev uppringd på minuten som blev tilldelad!!   Jag fick en tid - IDAG! Hos en läkare som jag kan uttala namnet på!!!!  

Jag kom dit...jag kom in...vi hade en GENOMGÅNG av journalanteckningar i grova drag. Han undersökte. Och konstaterade att det var varken någon vits eller oklarhet i att jag behövde få en remiss till ortopeden!  !!!!   .....

Ja! Jag letade efter Dolda Kamerangänget som skulle hoppa fram från nån gömma och skrika SURPRICE!!! Vi bara skojja med dig, Stina!

Men. Det hände inte. Jag ska alltså få...hjälp nu? Eller jag ska alltså iaf få komma till någon nu??? Jag som har tappat räkningen på hur länge jag försökt få det...

Vi firar med korvstroganoff och glass till efterrätt idag.

Och..jag är ff i chock.

 - Plötsligt händer det som aldrig händer! -

Efter ett par dagar inomhus.

Tror jag ska ut och röra lite på mig och se om "tyget håller".

Det gör mindre ont och ett test är utan värde om det inte genomförs. Om man ska orka stå och gå så lär man ju prova stå och gå?!

Annars kan jag bara konstatera att det är obotligt trist att vara hemma när man börjar känna sig som folk igen. Det finns dessutom inget av värde att se på TVn ens. 

Hundarna är kanske glada över att ha mitt sällskap men något uttråkade är de allt. Idag har ju dessutom hela övriga familjen träningar så de lär inte hinna pricka in någon långrunda heller. 

Man kan ju inte bara leva på att tigga banan av matte.

Hunden som måste vara en förklädd Minion. Banangalen!!!

Det går inte ens att smygäta en när han sover för så fort man "knäcker" skalet så flyger han upp.

Men "kom hit nu". Det är det döva öron för?!  

Dammråtteminimering behövs göras. Har jag ork kvar efter promenaden så lär de akta sig.

-...en dag är lite bättre än en annan...-

Att ena dagen ha energi, arbeta, skjutsa barn, gå på promenad.

Andra dagen vakna med magvärk/korsryggsont/kallsvettas floder och stanna hemma pga att man springer på toaletten.

Det är liksom min vardag. Upp och ner. Bra och dålig. 

Tyvärr var det sistnämnda alternativet av dag, en sån dag idag.

Man kan bara hoppas att det ger sig tills imorgon och att det inte är njurjävlarna som tror sig ha en rätt att börja krångla igen. Orkar inte med att dampa ner med antibiotikakur, röntgen och sånt skit igen.

Det räcker med armen/nacken som är hutlöst irriterande. Foten som ger upp. Benet blir bättre. 2-1 till kroppen. 2 år kvar till friskskrivning.

Apropå frisk. Då jag noterade att 1177 ska ta bort journaleanteckningar som är några år gamla tog jag tillfället i akt att skriva ur 2016-2017. Har inte läst igenom allt via webben och visst går det att få tag på journalen även framöver, men inte helt lika enkelt som att trycka på "skriv ut".

Skrivaren osade bränt och en ohygglig lunta sitter nu i pärm. Herregud...2 år av "blaha". Sen slutade jag skriva ut. Så more to come...  

Ute har det visst hävts ner massor med snö under natten. Det blev vinter, för sent i år igen. Det går mot vår. Någongång snart hoppas jag.

Fick idag se att min gamla hemsideadress gått igång med nån hittepå-hundsida. Så. För de som råkar ramla in där, så är det alltså inte min adress längre.

Det finns en variant av hemsida: HÄR om någon "behöver den". Är ju ganska dålig på wordpress-finesser men...

Blåbärssoppa, TV och sova. 

Äldsta dotterns SMILEbesök fick pappan i huset ta sig iväg på. Om ca en månad ska upperälsen på plats. Och gladeligen behövdes inga tänder dras innan!   

-...vacker och taggig som en ros...-

ALLA bilder i detta inlägg är lånade från google som inspiration och ingenting annat! 

Nu är det så att det varit en ganska bra dag. Bortsett från illamåendet och värken. 

Seket gick fint. Resultatet finare. Sovmorgonen var strålande. Nattsömnen okej.

Vad finns det då att klaga på?

Sen har jag bara snurrat. Det är tusen idéer och ännu fler tankar.

Så Google fick leta fram lite bilder åt mig. Och lite detaljer fick mitt intresse faktiskt. En tanke där. En kakelplatta där. En lösning både här och där.

Kul!

Den nästan bästa bilden av dem alla när jag sökte på "...något-inspiration..." var:

Så. Nu är banken fylld med detaljer som jag "ska ha".

Perfekt. TV-rummet får bli format som en kladdkaka.   

KUL att Anna varit i Danmark och sprungit lite. 3bt med reserv-cert. 

Flertalet Bossebarn har gått in i veteranlivet nu i januari. Tror det är hela 15st faktiskt. Om jag inte räknat fel eller lever i ovisshet. Underbart!!!!

Den som är längst ifrån veteranlivet av dem alla...tror jag har slutat fälla nu faktiskt.

MEN. För oss som inte kan dagdrömma hela dagen lång...är det väl dags att ta hand om disk nu. 

-...om vi alla bara skiter i alla måsten...då blev det garanterat bara skit av allt...-

Sitter just nu och tittar på dessa sk politiker vi har i det här landet.

Frågan: "Va håller de på med?" är ingen idé att gå vidare i...för det finns inget svar på den frågan. De borde dock gå ut, rakryggade, för landets alla invånare, och svara: "Vi har ingen aning men är glada så länge vi lyfter våra höga löner och så länge vi kan fortsätta ha skygglappar för att vi förstör mer än vi gör nytta!".

För vad skulle de annars ärligt kunna påstå?

27 september så började karusellen. Vi, folket, röstade hur vi tycker. Det hade bevisligen ingen betydelse alls. 

Ska ens bry sig i att rösta mera???

Sverige är inte längre vad det var förr. Det kommer aldrig heller bli ett tryggt, vackert land, så länge de inte ser och lever i den värld vi andra sjukskrivna, lågavlönade, hårt arbetande människor gör.

De borde bli uppsagda och satta på arbetsförnedringen allihop.

Men. Money talks...och Sverige blir mer och mer ett U.land. 

Själv så lever jag ganska mycket i verkligenheten. Var hos tandläkaren idag och hyginisten gråter lite för mig att jag snart biter sönder alla tänder när jag sover pga smärtorna som verkar flyttar runt i kroppen som en illegal invandrare gör för att undkomma utvisning.

Fkassan har ännu inte kommit med ett nytt beslut i min fråga och jag kan inget annat göra än sitta och hålla tummarna.

Ny arbetsgivare har jag också fått. Det blir nog bra.

Nytt jobb vill jag ha varje morgon jag vaknar. En dag kanske det kommer upp något som jag klarar av?!

I hus och hem är det många planer. Men allt kostar. Flytt? Nybygg? Renovera? Anställa? Ja...det hänger på mer än en toalett ska vi säga. 

Den magsjuke hunden är nu frisk igen och ingen är gladare än jag. När en gammal vovve blir dålig så blir den dålig!

Innebandysäsongen är igång igen med buller och bång.

Vuxna människor gör ingen nytta i ämnet. Snarare beter sig mer barnsligt än ungjävlarna. I vårat fall så går det bra för den äldsta och den yngsta lägger snart av... Tack så mycket för urdåliga tränare! Tur det finns fler klubbar i länet om de inte ger sig. Men vill de ha sina fingrar i det sjuka underlaget att klubbordförandets dotter inte kan gå vidare och måste byta till en konkurrent för att få utvecklas?? Den frågan ska jag ställa till dem. Svaret ska jag printa ut och så blir det deras huvudvärk att skämmas över. 

Om man som tränare inte klarar av att göra skilland på uppdrag och eget intresse...då ska man nog lägga av. Jag ska uppmuntra dem till det. 

Ny snö har vi fått och många kallgrader. Det är iaf sol.

Rebaben är stängd den här veckan pga flytt. Så nu är det bara hemuppgifter den här veckan. Tejpningen släppte igår... Hoppas arbetsterapeuten har skenor åt mig när vi ses igen nästa vecka. Behöver verkligen få bort det onda så jag både slipper ifrån dem och att jag inte hinner få mer problem med käken.

Allt hänger ihop.

Och allt startade i juli 2016. Den dansken sover gott om natten?

-...allt går utom trasiga klockor och små barn...-