Blandad meny.

Vintern dör inte ut. Måendet, problemen...ger sig inte. Läkarbesök inom kort. Innebandyssäsongen rinner ut...och fotbollssäsongen tar vid.

Det var ingen rolig rad att skriva det. Men den är sann. 

Igår spelade Ida sin sista säsongsmatch. Hannah genomled sin. Inte alls nöjd. Men jag hade mina tjejer i samma hall ett tag. Innan jag åkte hem. Somnade klockan 21 i fotöljen. Helt färdig...av inget.

Men idag var det sol.

Imorgon blir det snöfall.

Man vet ju inte om man ska spy eller skratta. Spy är inga problem annars för tillfället. 

Dagarna går...och vi har fått nåt idioti på hjärnan allihop här hemma. Vi behöver snart bygga ut så det blir fler fönster i huset. Krukor snart överallt...

Och hittills så händer det iaf nåt i EN av dem.

Försökte gå en sväng på kvällen med de äldre.

Det vart bara en kortis.

Det var inte skönt alls. 

Tur den yngste busungen fick åka på stadsvandring och fotbollsträning så hans hip-hop-känslor fick dansa lite extra. Han har så mycket energi just nu att jag skulle vilja köpa hälften till mig själv. Härligt att han är på det humöret såklart!!! En 1-åring ska ju ha just detta tillståndet, just nu. Annars skulle jag bli orolig. 

Min är slut.

Och så är denna veckan.

Nästa är kortare. Kämpa!!!

2 1/2 dag jobbade jag förra veckan.

Två och en halv... Det är pyttelite. Knappt så man borde märkt av det.

Men se det gjorde jag.

Jag hade några helvetes dagar!!! Fick slita och dra och jobba hårdare med kroppen än vad de flesta andra gjort på mycket, mycket länge. Om ens någonsin?

En hade ju ont i magen. En annan hade inte truckkort. En tredje hade ju faktiskt lunch. En fjärde hade ju sååå mycket ett göra. Och mitt i allt står jag som inte kan göra annat än allt de andra inte "orkade" för att det bara är så. Det är synd om dem. Undra om deras mödrar torkade dem i baken till de var 20?? Troligen så, ja!

Det är bara att tacka det!! Ska jag göra imorgon! Om nu de berörda har tid att ta sig till jobbet...

För att det finns folk som hjälper en. På fritiden. Så har jag sett både Örebro, Åsby, innebandymatcher och varit på fest i helgen. TACK!!  

Tack. Men ack så sliten.

Idag så var det iaf dags att plantera inför våren. Såå spännande!! Om det kommer lyckas alltså. Jag kan ju torka ut en kaktus...så alla odds är verkligen emot mig. Men nu är iaf basilikan, tomaterna och "konstiga" paprikor i jord. Och enligt chefens (Elins) tips och råd så ska de ha det som de har det just nu. 

Då var det bara väntan på OM nåt händer nu.

Jag som är så bra på att vänta...

Men man får ju vara glad att man inte har flunsan. Vabbar. Tar ut en massa ledigt... 

Hannah gjorde knappt nåt av det som hon blivit tillsagd att göra idag på plan. Så stolt!!! Att visa sin missnöjdhet kan göra susen ibland. Har för mig att jag gjort nåt liknande...några gånger...

Med tvång kommer man inte långt. Varken med morsan eller dottern. 

Ännu ett Örebrolag som inte fick hurra högst.

Det är väl en jävla serie. Kan inte bättre uttrycka mig. 

Men snart så är det värre. Fotbollsträningarna har redan nu. Brrrrr!!!! DET är inte ens häftigt.

Vad är en bra "komp" för dej?

Tillit? Likatänkande? Motsatser? Ställa upp? Kunna lita på? Alltid redo? Ansvarstagande? 

Man kan undra.

Alla tänker vi olika. Och det kan ju vara både bra och förbannat irriterande. Och bevisligen handlar vi olika. Egot har tagits till nya höjder och oftast/alltid är det samma som går på pumpen och andra glider i smöret... Har en tes etsad på minnet. Om när x alltid (verkligen alltid!!!) hade slapphänt tänk till ansvar. Jag och mitt kontrollerande fick hybris. Andra svarade "...men det är ju så x är..."  

Vaddå ÄR???? Ändra sig då för fan!!!

Menar såklart inte att alla ska ändra sig så det passar typ mej. Men man bör nog ändra på sig om ens ställningstagande ständigt belastar andra! Ansvar!!!!!! kallas det.

Sånt gör sig inte bra. Sånt får alltid någon (annan) betala för. Gillar inte det ett dugg. 

Jag betalar varenda dag för sånt. För att jag är sån som tar ansvar. Står för det jag gör och säger. Tycker inte som alla andra. MEN har lärt mig att jag är ensam och starkast. Det tog många år och många besvikelser, och en hel del "-Fan?! jag kanske kan dö...? Så helvete heller! Jag är inte klar med mitt!!!!"

Upplevelser och erfarenheter.  

"Lev i din egen bubbla. Det är aldrig fel."

Idag har jag vilodag. Trist att det kostar så mycket pengar att återhämta sig, (från vad andra skapar). Men...de får betala tillbaka. Jag kan mer än jag visar, gör mer än som syns, hör allt, svarar inte som regelboken tillåter.

Fan. Idag är jag mycket piggare än på länge. Blir nog bra de här! Kan bero på att jag bara har mig själv att tänka på. Och att kaminen sprakar. Helt rätt syssla för måendet. 

#noseupclawsdown #stinarule42 #scrollslap 

Fan va fint lila fingret är, btw.    Well. Mitt humör kan ta oandade vändor. That´s me. 

Igår gick inte som planerat. Soffan hela dagen. Bortsett från toan då...

Idag blev inte som planerad. Hade tänkt mig att gå till jobbet och få en massa gjort i lugn och tyst ro.

Inatt blev inte heller som planerad. Med massor av sömn. Det blev några toabesök istället... 

Så när den jävla klockan ringde så vara jag mellan medvetslös och dödstrött och bestämde mig för att skita i andra och ta hand om mig istället.

Sov till 10.30 ungefär. När jag hade tagit mig upp, ätit min dagliga pillerhög, fil...och hämtat min blåbärsdricka fann jag sovplatsen i soffan upptagen av ovan beskriven på bild... Bevismaterial kan vi kalla det.

Förra veckan var ingen barnlek. Från lördagen till ja...det har ju inte direkt gett upp ännu...så har magen krånglat. Vet inte om det är nåt jag ätit eller om det bara är så att den har förenat sig med kroppen och sagt sitt. Att det räcker nu med idioti? Kan vara en kombination.

Alltså...jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Vad blir konsekvenserna? I en rättvis värld skulle man gå fri. I den här...ja...då kan ju allt hända som inte borde. Jag gillar mitt jobb. Varje gång jag klurar ut nåt jag inte borde kunna så är det Trisslott på den. Varje gång jag överbevisar andra...Trisslott nr2.

Hade man haft en överhuvud som tog och snokade runt lite. Hade man haft fler med sig som inte kör struts, då hade det varit en enkel hemmavinst. Hade någon kunnat stå upp för nån annan...

"Trist. Har du ringt VC?"

Det var svaret på min sjukanmälan jag fick via sms idag.

Trist???

Idioten tycker att ett ryggskott är det värsta som han kan stava till. Eller att barnen varit sjuka i ett par veckor. Det är jobbigheter det!!

Trist????

Trist...är det när man råkat bränna vid sin mat på spisen och måste laga nytt eller fixa en onlinepizza när man tänkt vara nyttig istället. Trist är det när en tröja inte riktigt har samma färg som man ville matcha sina nya byxor till. Trist är det när det är strömavbrott mitt i en bra film.

Trist. Är det. När man har en så inkompetent, konflikträdd, dålig arbetsmiljöskapande chef.

Jag tänkte ringa VC och få en tid för lite blodtester. Eftersom jag somnade så blev det inte nåt sånt idag.

Nåt är inte som det borde. Känns. Syns.

Att jag dessutom gjort en liten upptäckt som jag knappt vågade förtälja för sambon är inte direkt humörhöjande.

Vill inte prata/skiva om det ännu. 

Det börjar väl inte om nu?

Tulpaner är verkligen något jag är kär i. De inbringar vår, hopp och värme. Även om det är istiden ute.

Behöver verkligen värme nu. Gärna igår. Är glad över att jag iaf fick den känslan på min födelsedag...

Tänk att jag blev 42 också. Det hade jag säkert blivit trots... Men jag hade nog inte varit lika pigg. Om det nu är pigg jag är nu? Att slåss med en mage som krånglar, vara ständigt trött, blek, orkeslös. Ha en kropp som är förstörd, utsliten och omusklad. Att varje promenad som borde gå åt det bättre välmående hållet istället ger mig en känsla av att jag bär på 40 kg bly i en ryggsäck eller på väg mot en influensa.

Vet inte om det är pigg jag är? 

Ångest är inget bra ord. Men "ågren" infinner sig i mitt fack över nu-har-jag-inte-gjort-det-jag-ska varje gång jag stannat hemma från jobbet, av den ena eller andra orsaken. 

Dock är jag ganska 100% säker på att hade somliga andra setat i mitt mående så hade de inte gått till jobbet någon dag.... Men det kvittar ju mig. Jag är INTE som alla andra. Never been. Never will be. Never, ever. Andra hjälper inte mig och min familj. 

Gårdagens tjoohoo.

Det gjorde ont de där. Det gör inte så mycket mindre ont nu. Och det är mer lila idag. 

Men det går över.

Mycket går över.

Annat måste man utreda lite.

När jag fyller år ska det vara vårkänning. Sol. Gärna lite grus...

Jag fick 2 av 3.

Oddsen på det?! När det är mer december just nu än i december...

Började morgonen med lugn och ro och så en skogspromenad på det!!!

Magiskt.

Tyvärr så stoppade nåt jaktfölje våran planerade rutt, så det fick bli en kortare. Men kanske lite bra det blev så. Annars hade resten av dagsschemat klirrat.

Frontning och Vallmobadet levererades barn till.

Vidare till Sura. Bortamatch för Ida. Som hade "lovat" mig en present i form av målgörande. Inge press alls...  Skulle väl aldrig falla oss in att pressa våra barn till saker?! Älle...

Men det gick ju som fint!

2-2 målet fick hon som solomål. Inget slagskottsmål som hade varit som bean på köttbiten.. Men alla mål räknas!

Eftersom sambon skulle jobba på nästa match...så fick jag och Ida lirka oss hemåt, fick snabbesök med tulpaner och present av mina päron, och så drog jag också till brottsplatsen. Ida stannade hemma för att ha koll på löpDorisen. Det blir lite knussligt när man har lilla hon, som är så kär...

Damerna! Seriesegrare och vinst i matchen mot "de oslagbara"...

Jag fick, som mysfaktor 300, äran att avsluta matchen, och sista perioden, som protokollhäxa. Jag ba glänste! Finns inget jag är så bra på som det...tror jag?!   

Sen blev det då äntligen hemgång. Gooood middag och blommor.

Är så tacksam över min dag. Tack fina familjen. Jag fick göra som jag ville. Och förutom en viss upptäckt så...ska jag ta söndagen till vila. 

Somnade bort från Mellon liksom. Då har man gjort sitt.

Kram på er alla som ägnat mig en tanke idag.

Det blev väl en skaplig hög med timmar jobbat även denna veckan.

Tänka sig. En annan som knappt märks när man är där och inte...   Eller hur det nu är på den fronten.

Så när helgen äntligen kommer så är man rätt nöjd på "folk" och går hem och då får man göra precis vad man själv vill, prata med och till de som man vill prata med och till.

Det uppdagades att det fanns en innebandymatch att tillgå. Och vilken jädra match det blev då!

7 minuter och 2 sekunder senare så slutar matchen...

14-8!!!!

Någon sa att "...it ain´t over ´til it´s over..". Det kan man väl hålla med om. Det enda som krävdes var att våran dysfunktionella familjemedlemmar Bauers åkte hem liksom.   Stackars Micke...väntade och väntade...

Och halva läktaren fick jag med mig hem i rövva. Hallstahammars kommun. Eftersom ni inte tycker att vi 6-700 medlemmar i klubben är värd en ny hall...kan ni då ta och röra  på era feta arslen, gräppa några meter 1:ans sandpapper och polera upp läktarna (som Gud glömt) åt oss entusiaster, i alla fall???

Kanske ska anmäla det som fritidsskada.

Ny omgång med blodförgiftning vore nåt va?

#hatakommunalpolitikersominteorkarjobbafördessinvå
nare #vetdeenshurmangörnärmanjobbar? 

Det finns ju dagar man inte vill ut i vädret som råder. Och ännu mindre ge sig ut och köra bil...många mil...

Så därför så var precis det jag gjorde idag.

Jobbrelaterat. Och en upplevelse jag kan lova aldrig mer kommer hända. Men...huvudsaken är ju att det blev precis så förbannat bra som alla "oddsare" inte ville att det skulle gå. Tänk att önska att något ska gå åt helvete bara för att ha det i sitt bagage á la bitterhet.

Ren skär idioti.

Och det är såååå underbart!!! Jag flinar lite extra när vi möts. Och den där uppåtnäsan...den som pryds av bågarna man lätt petar upp med fulfingret.. Den används i rakt uppstående led.  

Det blev en promenad för hundarnas skull på kvällen.

Den var inte behaglig den heller.

Kroppen helt slut av att parera halkan...

Gonatt.

Tisdagar är inte mina favoriter.

MEN. Det finns ju undantag. 

Nå så jävla gôtt!!!