Efter ett par dagar inomhus.

Tror jag ska ut och röra lite på mig och se om "tyget håller".

Det gör mindre ont och ett test är utan värde om det inte genomförs. Om man ska orka stå och gå så lär man ju prova stå och gå?!

Annars kan jag bara konstatera att det är obotligt trist att vara hemma när man börjar känna sig som folk igen. Det finns dessutom inget av värde att se på TVn ens. 

Hundarna är kanske glada över att ha mitt sällskap men något uttråkade är de allt. Idag har ju dessutom hela övriga familjen träningar så de lär inte hinna pricka in någon långrunda heller. 

Man kan ju inte bara leva på att tigga banan av matte.

Hunden som måste vara en förklädd Minion. Banangalen!!!

Det går inte ens att smygäta en när han sover för så fort man "knäcker" skalet så flyger han upp.

Men "kom hit nu". Det är det döva öron för?!  

Dammråtteminimering behövs göras. Har jag ork kvar efter promenaden så lär de akta sig.

-...en dag är lite bättre än en annan...-

Att ena dagen ha energi, arbeta, skjutsa barn, gå på promenad.

Andra dagen vakna med magvärk/korsryggsont/kallsvettas floder och stanna hemma pga att man springer på toaletten.

Det är liksom min vardag. Upp och ner. Bra och dålig. 

Tyvärr var det sistnämnda alternativet av dag, en sån dag idag.

Man kan bara hoppas att det ger sig tills imorgon och att det inte är njurjävlarna som tror sig ha en rätt att börja krångla igen. Orkar inte med att dampa ner med antibiotikakur, röntgen och sånt skit igen.

Det räcker med armen/nacken som är hutlöst irriterande. Foten som ger upp. Benet blir bättre. 2-1 till kroppen. 2 år kvar till friskskrivning.

Apropå frisk. Då jag noterade att 1177 ska ta bort journaleanteckningar som är några år gamla tog jag tillfället i akt att skriva ur 2016-2017. Har inte läst igenom allt via webben och visst går det att få tag på journalen även framöver, men inte helt lika enkelt som att trycka på "skriv ut".

Skrivaren osade bränt och en ohygglig lunta sitter nu i pärm. Herregud...2 år av "blaha". Sen slutade jag skriva ut. Så more to come...  

Ute har det visst hävts ner massor med snö under natten. Det blev vinter, för sent i år igen. Det går mot vår. Någongång snart hoppas jag.

Fick idag se att min gamla hemsideadress gått igång med nån hittepå-hundsida. Så. För de som råkar ramla in där, så är det alltså inte min adress längre.

Det finns en variant av hemsida: HÄR om någon "behöver den". Är ju ganska dålig på wordpress-finesser men...

Blåbärssoppa, TV och sova. 

Äldsta dotterns SMILEbesök fick pappan i huset ta sig iväg på. Om ca en månad ska upperälsen på plats. Och gladeligen behövdes inga tänder dras innan!   

-...vacker och taggig som en ros...-

ALLA bilder i detta inlägg är lånade från google som inspiration och ingenting annat! 

Nu är det så att det varit en ganska bra dag. Bortsett från illamåendet och värken. 

Seket gick fint. Resultatet finare. Sovmorgonen var strålande. Nattsömnen okej.

Vad finns det då att klaga på?

Sen har jag bara snurrat. Det är tusen idéer och ännu fler tankar.

Så Google fick leta fram lite bilder åt mig. Och lite detaljer fick mitt intresse faktiskt. En tanke där. En kakelplatta där. En lösning både här och där.

Kul!

Den nästan bästa bilden av dem alla när jag sökte på "...något-inspiration..." var:

Så. Nu är banken fylld med detaljer som jag "ska ha".

Perfekt. TV-rummet får bli format som en kladdkaka.   

KUL att Anna varit i Danmark och sprungit lite. 3bt med reserv-cert. 

Flertalet Bossebarn har gått in i veteranlivet nu i januari. Tror det är hela 15st faktiskt. Om jag inte räknat fel eller lever i ovisshet. Underbart!!!!

Den som är längst ifrån veteranlivet av dem alla...tror jag har slutat fälla nu faktiskt.

MEN. För oss som inte kan dagdrömma hela dagen lång...är det väl dags att ta hand om disk nu. 

-...om vi alla bara skiter i alla måsten...då blev det garanterat bara skit av allt...-

Sitter just nu och tittar på dessa sk politiker vi har i det här landet.

Frågan: "Va håller de på med?" är ingen idé att gå vidare i...för det finns inget svar på den frågan. De borde dock gå ut, rakryggade, för landets alla invånare, och svara: "Vi har ingen aning men är glada så länge vi lyfter våra höga löner och så länge vi kan fortsätta ha skygglappar för att vi förstör mer än vi gör nytta!".

För vad skulle de annars ärligt kunna påstå?

27 september så började karusellen. Vi, folket, röstade hur vi tycker. Det hade bevisligen ingen betydelse alls. 

Ska ens bry sig i att rösta mera???

Sverige är inte längre vad det var förr. Det kommer aldrig heller bli ett tryggt, vackert land, så länge de inte ser och lever i den värld vi andra sjukskrivna, lågavlönade, hårt arbetande människor gör.

De borde bli uppsagda och satta på arbetsförnedringen allihop.

Men. Money talks...och Sverige blir mer och mer ett U.land. 

Själv så lever jag ganska mycket i verkligenheten. Var hos tandläkaren idag och hyginisten gråter lite för mig att jag snart biter sönder alla tänder när jag sover pga smärtorna som verkar flyttar runt i kroppen som en illegal invandrare gör för att undkomma utvisning.

Fkassan har ännu inte kommit med ett nytt beslut i min fråga och jag kan inget annat göra än sitta och hålla tummarna.

Ny arbetsgivare har jag också fått. Det blir nog bra.

Nytt jobb vill jag ha varje morgon jag vaknar. En dag kanske det kommer upp något som jag klarar av?!

I hus och hem är det många planer. Men allt kostar. Flytt? Nybygg? Renovera? Anställa? Ja...det hänger på mer än en toalett ska vi säga. 

Den magsjuke hunden är nu frisk igen och ingen är gladare än jag. När en gammal vovve blir dålig så blir den dålig!

Innebandysäsongen är igång igen med buller och bång.

Vuxna människor gör ingen nytta i ämnet. Snarare beter sig mer barnsligt än ungjävlarna. I vårat fall så går det bra för den äldsta och den yngsta lägger snart av... Tack så mycket för urdåliga tränare! Tur det finns fler klubbar i länet om de inte ger sig. Men vill de ha sina fingrar i det sjuka underlaget att klubbordförandets dotter inte kan gå vidare och måste byta till en konkurrent för att få utvecklas?? Den frågan ska jag ställa till dem. Svaret ska jag printa ut och så blir det deras huvudvärk att skämmas över. 

Om man som tränare inte klarar av att göra skilland på uppdrag och eget intresse...då ska man nog lägga av. Jag ska uppmuntra dem till det. 

Ny snö har vi fått och många kallgrader. Det är iaf sol.

Rebaben är stängd den här veckan pga flytt. Så nu är det bara hemuppgifter den här veckan. Tejpningen släppte igår... Hoppas arbetsterapeuten har skenor åt mig när vi ses igen nästa vecka. Behöver verkligen få bort det onda så jag både slipper ifrån dem och att jag inte hinner få mer problem med käken.

Allt hänger ihop.

Och allt startade i juli 2016. Den dansken sover gott om natten?

-...allt går utom trasiga klockor och små barn...- 

Inte så mycket att orda om de senaste dagarna efter julafton.

Sambon har varit på Storvretacupen med sina pojkar och vi som varit hemma har njutit av ledigheten och varit ute och gått massor.

Sen har vi såklart nö´glott på massor av matcher via livesändningar. Vilket fått äldsta att infinna sig i ett övertaggat tillstånd inför den 2:a januari då hennes cup drar igång. Den yngstas drar igång den 4:e. Så vi vet liksom vad 2019 ska börjas med. Uppsala...Uppsala...Uppsala...och så blir det nog några varv till Uppsala däremellan. 

Ska bli skitroligt!!!

Så...för att spara på orden och komma sig ut med vovvarna även idag. Varsegod. Lite bilder får sammanfatta de senaste dagarna.

Även om det är lite, så får vi väl vara tacksamma över att det varit lite snö på backen och fruset framförallt. Rena golv...som vi hundägare ser tacksamhet i. Några mil har avverkats åt alla håll vi kunnat gå åt. På ont för mig men på gott för hundarna. 

Idag är det faktiskt helt tomt i almanackan. Alla hemma, lediga och sambon är förpassad till garderobsrensning.

Det är underhållning på hög nivå.  

-...rensa bort, rensa ut...och året tar strax slut...-

Efter några hysteriska julklappshandlardagar...så kom då lugnet även i år.

Jag och Ida fixade årets "julkort" på ca 3 minuter. -8 grader gör mirakel med lättklädda fotografer kan jag säga.. #fryserännu

Som det ska vara så började julaftonen med promenad. Den bästa traditionen. Om jag får säga mitt så är den det bästa med hela dagen. Hundarna instämmer nog.

Den var lite chockartad i sig så vädret både innehöll sol och -13 grader!!!

...mystiskt...

Eftermiddagen bestod av mat, prat, julklappar och avslutades i kyrkan för alla utom mig.

Jag håller mig bäst därifrån.

-...jul, jul, stålande jul...-

2 avsked och 1 Vi ses.

Det första avskedet känns...

Vi har tagit adjö av en kär familjemedlem efter 16 år tillsammans. 

Gamla tanten fick till sist slippa från sina inkontinensbesvär/njurproblem och den fasansfulla pälsen som vi inte lyckades hjälpa henne med, trots daglig "misshandelsborstning", pälsklippningar och försök på alla vis att hålla knutarna väck. Hon själv slutade för länge sedan att vårda den det minsta. Senil definitivt. Och bara smalnade av och blev mer och mer förvirrad...

Det är verkligen tyst här hemma numera. Sista året har hon ju varit mer förvirrad och tjatig än någonsin. Det är nästan så man hör henne fortfarande. 

Måste trots allt säga att jag känner en stor lättnad för hennes skull.

Sista veckan torkade jag kiss varenda dag på olika ställen i huset.  

Sista dagen i livet så sov hon och kissade ner ner sig i sömnen...

Då kände jag att nu räcker det.

  Vila i frid, Diva.  

Det där "kontraktet" man skriver på när man skaffar djur. Det är vidrigt när sista sidan dyker upp. 

Adjö nr 2 känns inte alls.

Julfesten den 8/12 var en...stor jävla onödighet. Att inte få till nåt bättre från den strax fd arbetsgivaren är...asdåligt. Jag måste säga att det är tveklöst det smaklöst äckligaste jag ätit på länge. Och sällan har en 3-rätters varat i så många timmar... 

Last look lasts kan man säga. Adjö, adjö FMV. Vi lär väl ha med varann å göra framöver iaf. Men nu är jag på rätt sida ;) FYSS-sidan. 

Spriten var god iaf. Och hutlöst dyr. 

Sen...kom den efterlängtade julledigheten iaf. I grevens tid även mitt rehabsamtal. Läkaren var nog sugen på att gå hem så det var snabbt avklarat och fortsättning följer med in i 2019...

Rehaben fortsätter också in i nästa år. Så...vi ses den 8/1 "kompis".

Tar mig tiden att hitta hit.

Det har gått en tid igen sen sist. Men jag har inte tänkt lägga ner här. Det är bara så att det vore ju dumt om man hade tiden med sig...liksom...

Det har passerat en hel månad (eller 2 kanske det är?) sen sist och den har innehållit rehabträningar som går åt helvete, Diva har lämnat oss, sjukdomar i huset och utanför och massa annat skit som man inte har lust eller ork med.

2018 ska väl inte vara värre än något annat år?! Paska in i kaklet. 

 
När han hade päls... 

Den lille i familjen fyllde 2 år igår och pälslösast i stan är han också. Om man ska se nåt positivt med att det vräker ner snö ute nu så kanske det kan vara att han borde klä på sig igen?! 

Doris är skendräktig och jag tycker det börjar bli dags att befria henne från detta.

Bosse har en uppåtsving igen. Man får vara glad åt det.

Annars är det mycket ont och lite kul. Jul är det visst också på intågande... Inte min favorittradition alls.

Byte av arbetsgivare på g. Det kan inte blir annat än spännande. 

I klubben börjar inbördes beundran pissa sig in och....det har man ju upplevt förr...och facit på sånt har jag också.

Men det är ju dumt att lyssna på den som vet bäst. Det är lite som oftast. Vi uppfinner hjulet några gånger till så nån "smart" får kommer på lösningen. Det är bra. Eller...

Har ombyggnationen snudd på klar. 

Nya bilen har iaf kommit hem nu. De 8 hyrbilarna vi hann med kan sammafattas med V90 va helt okej:ast. Utseende- och lullullmässigt. Men XC 60 -19 som står så svart och fin i trädgårn vinner. Nästan Mazdakvalité på den. 

Har man tid, ork och lust så kanske det kommer nåt inlägg till här innan årsskiftet. Annars...får väl blockerarna leta info via sina kanaler de inte tror man vet om. 

"...God Jul..."