Gokväll. Eller vad det nu är?! Här är den varken god..eller kväll vad det verkar. Det är mörkt ute. Natt?

Huvudvärken från igår...som jag lyckades få bukt med...kom åter. På eftermiddagen hade tillräckligt många, samt att jag knappt såg varken datorskrift eller papperstexter, övertalat mig om att jag kanske inte behöver vara världens starkaste idag!!? Tabletter funkade inte. Vatten funkade inte. Kaffe...nä..inte ens det.

Så jag åkte hem.

Sovit. Ätit. Sovit. Lätt dimmig i skallen nu. Och molandet ligger som ett band och ner i nacken...mår illa av skiten.

Alltså.

Det är vår/sommar nu. Vet ni hur bäst denna årstiden är, om ni vore jag???? Värmen kommer åter. Solen. Naturen. Glädjen. Att få bli och vara pigg!!!! Det är den som får en att orka bo kvar i det här landet!!!!!

Och den är i total kras för mig. Ett riktigt, vidrigt nederlag!!!!   

Jag har hela äckliga vintern haft ett ljus i tunneln. Att när denna årstiden kom...det var ju då/nu ALLT gott skulle hända. Få ut och röra på mig alla lediga, ljusa timmar på dygnet. Njuta!!! Sitta i solen och slappa! Åka ut med husvagnen. Leva!!! Hitta på roliga saker. Planera resor. Hitta tillbaka från käftsmäll 2...3...14....eller hur många det nu varit på få antal år tillbaka.

Och det går ju inte alls som planerat...vittnar verkligheten om.

Jag är inte bitter. Jag är fly förbannad och trött. Besviken på att den där tiden då jag kan få må som människa inte verkar finnas på en årskarta som är ett sekel långt!!!!!   

Att jag orkar???? Nej. Jag gör ju bevisligen inte det. Att ständigt ha febertoppar, huvudvärk och en kropp som missade tåget som kört över mig vittnar väl om det.

Klagar som fan, om nån undrar om ovanstående rader handlar om sånt? För jag anser att jag har anledning att klaga. Till och med i församlingar där jag inte längre har tålamodet med uttryck som: "-Är du lite vek idag...?", "-Nä..ryck upp dig! Du ser ju trött ut!"

SER trött ut? Jodå...skarpsynthet är fan inte gratis talang hos somliga. Om jag SER trött ut...då skulle det som inte syns få kännas vid kan jag säga. Tänk om man bara hade fått bryta ett lårben. Tänk om man hade varit gipsad från höft till fot. Då hade allt ont synts.

Ytlighet är visst det enda som kan få puckon att kunna tänka sig att det kan vara lite besvärligt att leva ibland.

Skönt att få ventilera. Sova vidare nu. En bättre dag imorgon?