När jag fyller år ska det vara vårkänning. Sol. Gärna lite grus...

Jag fick 2 av 3.

Oddsen på det?! När det är mer december just nu än i december...

Började morgonen med lugn och ro och så en skogspromenad på det!!!

Magiskt.

Tyvärr så stoppade nåt jaktfölje våran planerade rutt, så det fick bli en kortare. Men kanske lite bra det blev så. Annars hade resten av dagsschemat klirrat.

Frontning och Vallmobadet levererades barn till.

Vidare till Sura. Bortamatch för Ida. Som hade "lovat" mig en present i form av målgörande. Inge press alls...  Skulle väl aldrig falla oss in att pressa våra barn till saker?! Älle...

Men det gick ju som fint!

2-2 målet fick hon som solomål. Inget slagskottsmål som hade varit som bean på köttbiten.. Men alla mål räknas!

Eftersom sambon skulle jobba på nästa match...så fick jag och Ida lirka oss hemåt, fick snabbesök med tulpaner och present av mina päron, och så drog jag också till brottsplatsen. Ida stannade hemma för att ha koll på löpDorisen. Det blir lite knussligt när man har lilla hon, som är så kär...

Damerna! Seriesegrare och vinst i matchen mot "de oslagbara"...

Jag fick, som mysfaktor 300, äran att avsluta matchen, och sista perioden, som protokollhäxa. Jag ba glänste! Finns inget jag är så bra på som det...tror jag?!   

Sen blev det då äntligen hemgång. Gooood middag och blommor.

Är så tacksam över min dag. Tack fina familjen. Jag fick göra som jag ville. Och förutom en viss upptäckt så...ska jag ta söndagen till vila. 

Somnade bort från Mellon liksom. Då har man gjort sitt.

Kram på er alla som ägnat mig en tanke idag.