Den där Go-Bo jag har...  Han va riktigt "go" inatt vill jag lova.

Jag hade svårt att somna igår. Men när jag väl gjorde det...då hade man ju önskat att få sova "enda" tills 5.

Den lille herren hade andra planer för matte...

Strax innan 2 blev jag väckt av en hässjande, pipnade, rännande hund. Upp och ner mellan våningarna...fram och tillbaka...pip å piiiip...gnäll...småskall...

Matte gick upp.

Klädde på mig ilsnabbt med den enkla förväntan om en nödig hund av nåt slag. Bak- eller framvägen-symtomer brukar ju kunna ha sånna läten ur en hund.

Snubblade ner för trappen och öppnade dörren och ut flög Bosse. Huttrande gick jag och ställde mig på altan för att slippa regnet.

Va gör då hunden??

 HAN LEEEEKER!!! 

HOPPAR, SKUTTAR, KRUMSPRÅNG OCH KULLERBYTTOR!!

  .....

Att vara duktig att väcka matte om det "trycker på" ska belönas med goda ord. Men att bli väckt för att "det trycker på i lek-tarmen" är INTE OKEJ!!! Inte så där tidigt/sent iaf.

Så efter några snabba minuter...då hade han inte ens lyft på benet utanför......

In åkte hunden och jag drog igen sovrumsdörren efter mig. Brukar aldrig hända här. Sen dödde jag tills klockan ringde före 5...och ännu mer död var jag då.......

Men man kan ju inte hata för länge inte. Glädjs faktiskt en hel del åt dåren också. För återbesöket har i dagarna blivit utfört och diagnosen blev UA eller va vi ska kalla´t. Han har alltså inte fått några inre skador efter ormbettet och det kan man ju lätt bli jublande glad över!!  Jublade bara lite mindre i natt över honom...

Men jag hoppas han lärde sig nåt från natten. Typ att han ska veta att om jag inte får sova i natt...ja då kommer i framtiden en huggorm te sig vänligt sinnad även efter ett bett...i jämnförelse med matte iaf!

Gonatt vänner! Sov gott och lek på dagtid om ett måste "trycker på"!!