En lördag som startade utan väckarklockan.

Så kl 7 klev jag upp, efter att jag hade legat och dragit mig i en och en halv timme. Det är väl konstigt att man inte kan sova ut. 

Solen har kämpat ikapp med stormvindar hela dagen. Det otrevliga hotet om snö närmar sig... Så då får man passa på att njuta innan skiten drar in. 

Runt lunch blev det avfärd mot Erikslund. Vi var ju inte direkt ensamma där om man säger så... (löningshelg). Men. IKEA var liksom bara ett måste. Det är så sjuuukt länge sen jag var där så jag tror jag måste dit imorgon också.   Hade vi inte varit i lite tidsnöd så hade jag nog kunnat snurra runt längre...men, men...

Smått och gott med hem kom det. En golvlampa för 149 spänn var väl iaf ett kap. Totalsumman för allt "måste-köpa" blev dock något högre...

Försöker skapa färg inne...eftersom jag börjat utveckla allergi mot is-och snöfärgat.

Hela jävla tomtens under lag...

Genomled en Skälby-VIB-match på TV:n. Nåja. Får väl se de som så. Grattis Falun. 

Dags att inta grillat till middag och njuta av hemmets lugna vrå. En helt okej dag faktiskt. 

Man måste vila lite inför vad som komma skall. 

- Ingen gillar VIB i Västerååååås - 

Det sprang iväg en månad igen.

Vi har hunnit med 4 födelsedagar (och tack och lov inga bröllop eller begravningar...än)

Min firades i perfektion.

...Pinchos. Gott!!!

Och det lilla söta kortet innehöll en hårmakeover. Som jag nu har använt. Och blev jättenöjd.

Nej...det är inte permanentlockigt.   

Dagen därpå...då var det Chrilles tur.

2 år, gladast i stan och pälslös. Tjoohoo!!!  

3 dagar senare...då jävlar small det rejält. 

Alltså på RIKTIGT!!!??? Vi har en myndig dotter!!!  

Det går inte att ta på. Det känns inte riktigt någonstans. För hon var ju nyss den där som hängde ut genom fönstret på bussen och ropade om vi skulle ha skjuts. Det var nyss...  

Körkortsteorin är klar på första försöket. Uppköringen vet vi inget om när den sker. För så vill hon ha det.

Sen...kom nästa lilla skrutt. Bäbisen i familjen...va fan. 

I rest my case....tar en valium...och andas i påse. 16 år är hon nu. 

Sen har de ju hänt vardagsliv också den senaste månaden.

Min vanliga lycka i livet...medför...sånt som ingen av nån jag kan komma på skulle orkat med - när vardagslivet ska pågå samtidigt.

  Varit på röntgen för nacken/armen.

Visade sig vara 2 diskbråck som är problemet. Dock går de ej att operera...så nu blir det mer droger...

  En tand rasade samman. Idag har jag varit (2 veckor senare) och fått en nybyggd. Där kunde man ju tro att ETT problem va löst.

Men. Om ett par veckor ska man tillbaka och sen snackar vi bankrånssummor som ska ut...

  Ögonproblemet vet jag inte om jag nämnt? Det är ju lätt att glömma bort alla "otur" (som folk kallar det). Hur som var jag för ca 1,5 månad sedan hos optikern för jag tyckte för länge sen att jag börjar se illa.

De fann både att vänster öga är kasst och har för högt tryck i sig. Trycket dödar tydligen synnerver om jag förstått det hela. Men mitt tryck åker hiss upp och ner så nu ska jag koncentrera mig på att få igång tårflödet och avvakta...

Nya glasögon har jag hämtat ut- och lämnat åter i helgen. För inte en bokstav stämde där. Och så skulle de nu skynda på det hela så jag skulle dit igår för att göra om allt...men så blev det inställt...och där är vi. 6 veckor åt ingenting. Gissa hur arg jag är. Nej...det kan ingen föreställa sig. För jag har ju bara lite "otur"...likvärdigt när andra tappat glassen på gatan bredvid möjligheten att få en ny - gratis. 

  Och nej. Benet har inte tagit semester.

  Och magen har nu fått ny kur. Jag hinner knappt ropa "den funkar" förrän jag spyr, inte kan äta och vrider mig i smärtor.

Det enda som är säkert är - Här går inget över. Här blir listan bara längre...och längre...och längre...

Så.

Så ser livet ut. Folk som tar orden otur, bitter och liknande i sin mun kan dra åt helvete. På riktigt.

Krig är det också. Det är krig. Fattar ni??? P**** är så obehaglig att man önskar att någon med närhet och vett i hjärnan kan ta kål på fanskapet. Jag vet såklart det mer än de flesta andra. Och jag gillar inget av allt jag vet. 

- Kan vi radera ordet rättvisa ur alla böcker nu? -

Det har varit lite mkt...

I helgen så blev det ett mål per dotter i sina matcher. Kul! De borde skjuta oftare. Igår fick jag dock stanna hemma från JASmatchen i Örebro för mitt öga är inte med mig. Värker sönder huvudet snart. 

Men en sån äcklig dag som idag så har jag tid att plita på. För ut går jag inte.

Vad är det för fel på detta landet? Det är slutet av februari!? Jag behöver inga snösmockor nu. Vintern har haft sin chans och mer än så. Jag har mått piss tillräckligt många månader redan. 

Vad är det för idioti???

En enkel resa till värmande platser. Det vore något!!!!

Snön är ett kapitel för sig. Men blåsten...Driver igen och jag har ingen väg kvar. Spyr!!!!

Ska sova vidare. För de ynka 3 timmarna jag fick ihop inatt är inget jag skryter med.

- ...och vinterälskarna är ute och njuter idag va...?...- 

Idag har jag haft orken att ladda ur kameran från våran korvgrillningspromenad.

Roligt att se lite "vanliga" bilder för en gångs skull. Hoppas kameran vill följa med fler gånger ut...

Patrullering... 

Flygande farsan...

För inte tala om flygande son.

Han tar i från tårna den där Nallen.

Korvdiskussion.

Bästepinnarna...mmmm....

Hörru!? Jag vill också smaka!!!! Kom ner.

"Kasta in den bara!!" 

Om du har mer korv, eller nåt annat gott...så finns vi alltid här för dig, Ida.

Nu är det dags att vila lite igen.

- Ett jävla virus. - 

Nu mer än någonsin.

Att vara positiv är inte min grej. Jag höll ut länge. Men när skiten väl var i huset...

Första positiva snabbtestet förra fredagen.

Inget tvivel på en dunderförkylning. Men ingen feber alls. Individen pigg för övrigt.

Jag uppmanades ta ett snabbtest.

Men...enligt restriktionerna - Familjekarantän...   

Det gick ju bra i några dagar. Vi hann fixa och dona inne och höll oss hemma. Tack gode Någon för att vi hade veckohandlat innan det small. Men det går ju fort att bli less!!!!! Räknade och räknade och tänkte gå tillbaka till jobbet i onsdags. Hade liksom fått jättenog av att bara vara hemma nu.  

I tisdags vaknade nästa person med huvudvärk och hög feber. Snabbtest - 

Ringde chefen och meddelade/rådfrågade...och vi kom fram till att det nog var ytterligare 5 dagar karantän som gällde. (Eller vi och vi...h*n var nog den kloka i sammanhanget. Jag kunde sålt en arm för att få åka och jobba direkt.) 

   behöver nog inte skriva de exakt korrekta orden min hjärna producerade på den känslan där och då..

Tog ett PCR-test på uppmaning.

Två sjuka. Två  okej-friska. Ingen fick gå ut igen då... (med dagens facit - förbannat klokt)

På torsdagen kom mitt svar. Imponeras av att mitt svar tog 1,5 dag att få, när andras svar tagit minst 4 dagar...  

Glad i hågen. Man kanske var en sån där speciellt utvald som kunde stoltsera med att vara immun??? DET hade varit coolt på riktigt. 

Men se den lycka som varat...ca 3 timmar efter svaret så blev jag lite trött. Och frusen. Vaknade i frossa och termometern visade fula siffror...

Perkele!!!!!

Ganska hyggligt dålig hela resterande dagen och natten var snudd på "skjut-mej" känsla då jag mer vankade runt än låg still för varenda nerv/muskel/kroppsdel kändes som de var trasiga. Huvudvärken ska vi inte tala om... Trots tabletter, solglasögon, kylda handdukar m.m Fy fan!!!

Fredagen kom och den var inte mindre otrevlig. Feber. Ont i örat. HUVUDVÄRK. Ledvärk. Småförkyld... Sov. Blundade. Ögonen kändes som de skulle explodera ut ur huvudet bara jag försökte titta åt sidorna. 

Blev ombedd att ta nytt PCR-test. Fick tid snabbt och noll kö. Världens gulligaste värd vid bussen gjorde upplevelsen trevligare trots måendet...

Imorse vaknade jag efter en grymt konstig natt. Drömt sjuka drömmar och svettats floder.

Och så hade mitt svar redan ankommit.    Har jag nån VIP-fil i labb-kön eller????

Ja...nu hade jag ju heller fått fortsätta vara bekvämt Negativ men...det är som det är. Och jag lär överleva detta med. Kan lugnt påstå att jag varit med om värre dagar. 

Och jag måste säga att när detta slår till så jävlar kommer det fort. Kan väl nästan med 100% säkerhet säga att jag blev sjuk onsdag kväll. Det var då det började smyga fram en huvudvärk som jag tolkade som "såklart nackhelvetet ska börja jävlas nu också!!!  ". Man är ju van vid sånt skit liksom...

Mår fortfarande allt annat än bra. Huvudet är sönder och ögonen värker när jag tittar för länge. Solglasögon är bra grejer! Ljust gör ont. Febern lägre just nu tack och lov. Men vet ju att det bara kan vara tillfälligt..och sen dra igång igen enl bekanta som genomlidit detta aber. Hör kattskit på vänster öra. Småsnorig och lite hostig. Ont i kroppen. 

Hoppas INTE på värre upplevelser de närmsta dagarna av den här varan. Det kan räcka nu. Jag behöver inte sätta nåt rekord i detta, eller andra otrevligheter med efterhängsna men, tack.

Som Grand Finale så har nu på kvällen den siste familjemedlemmen förkylnat till ordentligt (utan feber) och snabbtestet var väl inte förvånande direkt:

Så. 4 av 4 ska nu rida ut stormen...och sen ska jag fanimej till IKEA. Ja. Jag vet att det finns viktigare saker att önska sig i dessa omständigheter. Men jag får väl önska va jag vill!!? 

Go´natt. Hoppas jag.

- Be Negative. Always. - 

...in på året så var det svinkallt (-13 imorse), snöfall väntades och kroppen skrek av smärta (om den hade kunnat uttala sig).

Men smärta syns inte på utsidan. Men när den jävlas så förbannat att man inte kunde somna förrän halv 5 imorse....då blev det mig övermäktigt att försöka ta mig upp när klockan ringde - 5.

Idag ska jag prova ge mig ut och gå en sväng. Har inte lämnat tomten på 2 veckor!! Vill spy av tristess och arbetsmoralen kaskadspyr inombords. 

Det är ju tur man inte beklagar ihjäl sig.

Det enda jag kan beklaga är att jag har tråkigt. Vill ha vår och värme. Alla ska väl ha rätten till att må bra?? I detta samhälle där allt är guld och rosa moln och ingen får vara dum... Jag menar ärlig.

Ärlig, i benämningen att vi har uppfödare som ser samarbeten med andra kennlar är det enda rätta. Det är ok att de gör som de behagar. Vi andra...vi ska inte.

Politiker som ser sig som livegna. Folkvalda...det hör inte hit mera.

Terrorister är mer värda än arbetande.

- Nu jobbar vi på detta. -

Nytt År - nya möjligheter.

Nytt År - dags att starta ett nytt liv.

Nytt År - nu-jävlar-ska-allt-bli-bättre med matvanorna, självunnandet, sovandet och allt det där...

Nytt År. Samma skit.

Behöver jag ens nämna att den sista meningen är helt i min åsikt?

Pessimist. (säger lyckokakorna)

Eller realist? (säger den som gått den snåriga leden) 

Jag har iaf varit sjuk sedan juldagen och har förbannat svårt att se nån ljusning med att det slog om från en 1:a till en 2:a i årtalet. Det måste jag säga. 

Men det är ju iaf roande att NU händer alla förbättringar för andra. 

Realisten måste ju undra hur fasen det kan ha tagit hela deras liv hittills, att inte ordna upp det samma men... Det finns ju även tonåringar som börjar tycka det var bättre förr så. Det är nog det roligaste uttalandet jag hört faktiskt. När en 13-åring tycker det var bättre förr.  När exakt var förr? 2010? Vilket känns som igår för en dinosaurie. Mig. 

Nåja. Något får ta och ske nu för jag orkar inte med detta längre. 

- Januari är en testmånad, right!? -

Det är väl den tiden på året när förra året ska sammanfattas på något vis.

Så.

2021 året började på samma vis som året. Sjukskriven. Då för att Doris bestämde sig för att sätta krokben på mig så jag var mer blå och lila än rörlig. Februari och mars var väl inte ett dugg bättre, fast det var lite mer oväxlande med magproblem och nackhelvetet som tog över.

Samma lilla skrota som i slutet av febuari fick somna in...njurarna gav hastigt upp... Det känns ff som att hon ska ligga vid sin kamin och sola på altanen vilken dag som helst. Men, det händer inte mera. 

Världens bästa Doris. För evigt i hjärtat.

Den enda roliga vårhändelsen var väl att Nalle och Bonnie hade dates. Och resultatet var 3 sockersöta Wildsjöare som kom ut i april.

Och den alldeles egna Wildsjöaren drog till med lysande resultat. Hela kullen slutade med lysande resultat. Härligt!!!!

Hannah tog moppekort. Plättlätt.

Jag bestämde mig för att sälja Pärlan. Ett beslut jag inte ångrat.

Vi försökte oss på en unik kombinationsparning i Holland. Men tyvärr...det blir inga fler Bossevalpar att berika världen med. 

Annars var det väl mest bara hemmajobbande varje ledig minut av våren.

Och den första covidsprutan togs till sist. Tveksam... Sov i 12 timmar efteråt och nya smärtområden väcktes. Och än idag har jag sviter efter den.

Juni åkte vi bort för första gången på evigheter. Wakeboard, solbrännor och avslutade med att besöka Bonnievalparna innan de flög ur boet.

Sommaren var okej i väder. Det kan absolut bli bättre. Men vi rotade på hemma och det gick som tåget, mestadels.

Ida drog på egen semestertripp och innebandycuper. Covid satte stopp för att vi skulle få supporta...men SM med Hannah fick vi se. Hon gjorde som vanligt saker man inte borde. Och ingen kan va stoltare än jag.

Lång SMdag. 

Coronan har som för många andra satt stopp för det mesta, även för oss.

Jag hade behövt solresa... Jag hade behövt det. Verkligen. I år blev det inte en endaste resa någonstans. 

Höstens bästa blev SDF-SM:et. Vi bodde fint på hotell och såg många bra matcher.

Bronset var länets bästa placering på många, många år...

Det tråkiga var ju att i sista matchen så var det en grymt osportsligt sinnad spelare som tydligen tröttnade på att den där Ida var ingen lätt motspelare.

Så då gör man som man bara gör när man är dum i huvudet. Förstör på riktigt resten av spelåret för Ida. Jag önskar verkligen denna RIG-spelare all olycka i Umeå framöver. Om någon vill krossa menisk och förstöra flertalet ledband och lite mera på henne, så känns det bättre faktiskt. 

För det är hon värd! 

Resten av året har varit slitsamt kroppsligt.

Jag fixade en snörik jul. Åt hela landet faktiskt.

För vem annars ska ta på sig äran för det? Jag minns inte att jag har önskat snö något tidigare år, så nu när jag gjorde det så blev det så.

Nån invändning på detta? Så, tacka mig! 

Men jag kan lätt plocka ut det bästa.

Att Hannah fått ett oerhört trevligt innebandylag att spela med och för.

Att Ida är på bättringen. Hon hann göra en mycket bra säsong innan november. Mycket bra.

Båda tjejerna har slitit med sina skolämnen och betygen har varit strålande. 

Att Kaj är friskare och mår bättre. Jobbar mycket. Gör det tydligen bra också. 

Att huset börjar bli nåt..och att alla renoveringar blev förbannat bra.

Att Nalle fått fina avkommor som ägarna verkar glada i. Chrille är en härlig plutt. 

I skrivandet stund är jag sjuk igen. Det värsta magproblemet på många år... Det kan jag väl inte anse att jag har förtjänat. Det räcker väl med att kylan dödar mig redan...

- Nytt år, antaligen samma problem och några nya att vänta... -