Underbart är kort. Hade gärna stannat en hel vecka till men... En oerhört efterlängtad optikertid drog oss hemåt. Samt en dotter som gärna ville hinna hem och landa innan skolstarten. Då får man packa ihop och tacka för sig.

Men jag ska tillbaka. Det ska jag. 

Bara se liksom. Vem vill inte se detta när man kliver upp på morgonen???

#nofilterneeded

Vi jagade upp Hannah (hon gillar att sova länge hon!) och allt packades ner och in för avresa. När det sista plockandet hände tog jag en sista promenad med vovvarna så de skulle bli nöjda. Stekhett redan kl 9. Det är väl tur man har AC i bilen va??? För hundarnas skulle menar jag.

Vi hade väl en himlands tur som kom och åkte när vi gjorde. Rånet i Böda missade vi. Och alla verkade ha åkt hemåt innan oss. Bra där.

Ett stopp i Västervik för lunch och...bus.

-Jag vet att jag inte får äta koppel. Men hur ska ni annars se mina nya, vita, fina tänder???

Knasvovve. Bästa modellen. 

Hemresan gick som vanligt saktare än bortresan. Är det för att man inte vill hem?

Mycket trevlig resa blev det! Mycket! Det är väl inte så länge tills vi köper våran husbil och får åka själva jag å sambon + hundarna som inte har något val. 

Men i år funkade det att hänga med de konstiga päronen. Och jag tror de var ganska nöjda båda skitongarna.

Hemma var det ju inte lika roligt att packa ur allt...men...någon måste ju göra det och hembiträdet lyser fortfarande med sin frånvaro.  

Tack för allt lilla familjen Inte-som-alla-andra!   

- Family first. The Family I have. -

Ny dag. Nytt vackert väder.

Som tydligen skulle innehålla Padel. Jag har ingen aning om vem som vann, men de va svettiga familjemedlemmar som kom till vagnen innan lunch och nöjda och glada var det också. 

Sen blev det lite bad. Och till någons glädje...hundbadet var tomt på morrande oljud!

Goa killen! Så glad så glad.

Så fina tillsammans!

Sonen var inte sen att hänga på farsan ut i pölen idag inte. Och inga koppel behövdes. Livet liksom!!!  

Badets efterbörd. Chrilles luddpäls blev som ett saltkollage.  

Det blev ett besök i hundduschen på campingen och föning efteråt. Man behöver ju inte sno allt det goda med sig hem. 

Brudarna tog sig en promenad in i stan och strosade runt. Vi slappade i solen.

När de var åter så skulle de visst svalka sig. Och Hannah hittade husdjur hon tyckte vi kunde ta med hem. Nejtack.

Slemmiga urtidsdjur.    Jag föredrar päls!!!

Kvällen kom. Vi käkade, spelade kort (Jaaaag vann!!!!!!), gick promenad till andra sidan av campingen (för att inse att vi hade verkligen dragit vinstlotten av platsval) och kvällsvyn förevigad i både mobilen och minnet.

- Att vara tacksam räcker. - 

Ännu en god och lugn natt i vagnen. Chrille kan ju detta med camping nu. Upplärningstiden gick fort men...han är inte så saktfärdig av sig han inte.   

Solen sken.

Dags att se lite mer än camping även för mig.

En rask promenad in mot staden...stoppades efter 700 meter för då var det en trevlig farbror som ville veta, påstå och allt och lite till om berners...och spekulerade i en väl känd kennel i rasen...och att han sen skaffade annan mindre krävande ras...

Vi skrattade. Jodå. Visst vet vi väl om en viss Stora Brogårdens kennel?! Namnet känns bekant...  

En kortare skogsmullestig tog oss till en av måste-se-sakerna.

En trapp som hette duga. Men det var nog jag som hade det värst i bestigningen.

Fint. Massor med folk!!! Så vi beskådade alltet på håll i skuggan istället. 

Kan aldrig sluta fundera på hur det måste varit att bo i sånna där slott förr i tiden. Lite självdragigt men...rätt tjusigt!!!

Smart placerat ställe kan man väl påstå. Med den slingriga trappen ner så kunde man nog smita undan fint. 

Going doooooown... Försökte behålla min höjdskräck i schack, se något av utsikten och INTE trampa ihjäl Doris samtidigt. I did it!!!

Skulle ha tagit höger till Solliden men...det får bli nästa gång!

Varmt för hundarna och jobbigt för mig.

Vi gick till hamnen istället.

Drick-och tassdoppspaus. (för hundarna alltså)

Var det alltså här han var öde...på en ö...?...

 
Lantisvovvarna spatserade på som om bryggliv va vardagsmat.

Här får nästa års middag ske.

En fin vända på ca 6 km blev det. 

Vad skulle man göra resten av dagen då????

Som på beställning...planerade in en eftermiddagstripp - och då kom molnen som direkt. Perfektamundo.

Hela klanen packades in i bilen och så åkte vi.

Mycket konstiga saker kan man få se på den där ön. Jag har ju som väl känt aldrig varit på någon av öarna tidigare...men...somliga saker måste väl anses vara lite udda även för vana resenärer?

Vem kom på att pariserhjul mitt ute i ingenstans, kameler och majsfält i mångfald är passande för en liten ö i Sverige???

Den öländska kossan var bara cool.

Detta. Hört talas om. Men...jag fattar fortfarande inte vad som är just grejen???

Åkrar? Ska de ha namn alltihopa???

De hemma får då fasen inga namn av mig.

Nämen. Där är han ju. Den där Erik:en.

Vi närmar oss. Doris och Chrille fick lift över gallerområdet till bron. Nalle...han bara gick han...

Såå lång va han ju inte som jag trodde. Hur häftigt vore det inte att göra en kåk av denna?? Fast...jag och trappor...näe...vi skippar´t.

Folk är så kreativa. Fast först måste jag erkänna att jag inte såg någon av dem.

Nya glasögon tack!!!!

Den dottern som vill vara med på bild!

...och den som var på sitt inte-vara-med-på-bild-humör...

Men. Detta är MIN blogg och att bli lite smygfotad (och publicerad) har ingen mått illa av.   

De kommer ur min livmoder. Alltså äger jag rätten. Eller något liknande...kanske...inte...Äh.

Humöret gick över sen på henne. Bildbevis kommer längre ner. 

Doris var av samma åsikt som Hannah inför fotograferandet. Men de andra är ju fina tycker jag!

Hade velat ta stå och fina bilder på dem alla...men INGEN av dem är i pälsar som ska visas i dagsljus så... Det blev bra såhär tycker jag. Minne är det iaf.

Efter att alla andra hundar på stället skällt ut oss efter noter så var det dags att återvända till bilen.

I sann turist-stil på sambon.   

En liten farbror och en liten tant ute och lufsar.
(De längst fram i bild vet jag inte vilka de är)

Hejdå Erik.

Lite kringelikrokar tillbaka till campingen gav oss detta.

(Trodde helt ärligt att det var kossor på rymmen först...glasögon som sagt...vore bra att få nya...)

En fin dag. Bästa var väl vädret. Liksom anpassade sig... Me like.

 
Mrs Sunshine...kom som skrivet...framåt kvällningen...som alla tonårs-grävlingar...  

- Tage. -

Vaknade till Solen och Vindarnas Ö´s bästa väder. 

Chrilles campingnattsdebut gick över förväntan. Han sov som ett släckt ljus. Precis som hemma kan man ställa klockan på halv 6 och så piper han när han vill ut å kissa. Han är så duktig såå!!!

Tysta och duktiga vovvar. Till skillnad mot en husbil i närheten där en viss Mojje (gud hjälpe mig...hade hunden varit min hade jag stypt den!!!!) Varför måste man ha småhundar som tillåts låte så förbannat illa????? Är det liksom omöjligt att uppfostra Papillons?????? Eller..är det omöjligare att uppfostra ägare av sånna kanske... De var skolexemplaret av ägare och hund som ständigt skäller på varann.

Ni vet.

Hund: *voff

Ägare: Tyst!

Hund: *voff

Ägare: Tyst!

x55gånger i kvarten.

Andas i papperspåse...

Nåja. Våran semester. 

Kaj och ungarna gick in i Borgholm och strosade på förmiddagen. Jag..."illa"...stannade kvar i vagnen med vovvarna och njöt sol och varma vindar. Jag är alltid dålig dagen efter långresor så det var bästa alternativet just då. Det är ett aber att vara sån här..men ingen verkar ju kunna göra något åt det...så jag löser problemet med att inse att skit kommer vara skit och så får jag göra det jag kan. Även om att göra ingenting är det enda. Fan. Kärringen har utvecklat någon form av tålamod de senaste 5 åren tror jag. Obehagligt. Insikt. 

Men efter vilan och familjens återkomst blev det vattenintag.

Nallen behövde ju få vara Sjöbjörn!!!!

Chrille har väl aldrig sett vatten så nära någongång. NyfikenhetsLycka!!!

Men farsan...han verkar ha blivit ett vattenmonster utan dess like. I am so happy. Aldrig haft en sån vattendåre.

Tyvärr va vi inte ensamma vid hundbadet så det fick bli koppel på. Det var en badnymf till Golden med familj där samt en familj med två morrande hårbollar.

Lika bra att ha våra i koppel så inga hjärtinfarkter skulle ske (på de små oljuden).

Och såhär gick det sen.

     
-Ni sa hopp i! Jag hoppar i!

   
...lite hjälpknuff av Ida...så kund man ju ta några simtag! Och Nalle höll såklart koll så sonen inte for illa.  

  Han simmar!!!!  

 
Världens snällaste pappa lät sonen åka med på ryggen in till land. Alltså hur jävla snäll kan man vara!??

SjöNallen!! Kan förväxlas med en säl också...hahah

Hon som man får kasta i plurret. Hon som simmar hur fint som helst bara hon kommer i. Doris kan!!!

Efter vätan så sov vovvarna gott! Gick liten promenad för att torka upp men sen var det bara att njuta kvällen.

God!

Mys...

Först var man ju tveksam på att åka bort och campa..men med facit så var det liksom inga problem att hålla några avstånd. Vi hade ju bara bästa platsen liksom.

Lilla Pärlan i kvällssolen.

-...man kan göra som alla andra...eller så kan man göra som vi...-

Tjabaaa.

Vagnen packad. And off we go!!! Skulle avrest vid 5...men någon (sambon) villhövde visst sova lite...och lite till...

Man behöver styrketårar för att åka bil i 5-ish timmar.

Alltså jag har ju "lyxen" att bara va bisittare (med nackkragen) men resan gick bra. Vovvarna va lugna och glada, ungarna sov mestadels...och Kaj kör som bäst. 

Några stopp för lite mat och kiss och liknande...men annars så sa det bara snark...så var vi...

Hua. Det drog i magen i den nerförsbacken. Men vacker utsikt.

Aldrig åkt på den bron.

Tackar!!!

En blink senare var vi framme på campingen.

Ingen dålig plats och utsikt!!!!

Och när vi hade packat upp det nödvändigaste, markisen och staketet på plats..då var det bara att inse att det var - SEMESTER på riktigt!!!

Hon där..och hennes Chrille   

Det blev lite matäta, lite rundvandring av flocken (borträknat undertecknad) så kunde man stå ut med utsikten ännu mera innan det var dags att sova gott. För gott sover man i Pärlan. Även om jag är lite illa däran när jag åkt bil... #skitnacke 

- Filter är för amatörer - 

Det går bra trögt nu.

Det bytts både "kläder och proteser" i väntan på bättre tider... Nu vet jag ju inte om de tiderna ens kommer dyka upp i år men. Whatever. Ombyte förnöjer. 

Den där pappahunden är som en stor levande tuggleksak/tandtråd till valpens kliande bissingar. Tålmodet självt har nedärvts från Bosse kan man väl säga...   

Under mina 2 veckors "paus" från jobbet så var vädret skit mestadels. Irriterar mig så till den milda grad. Inget man kan göra något åt, säger folk som inte vet vad kyla gör. Därav så är det varken ett gott råd eller nån form av lugnande signal för en annan. 

Turken var helt klart prisvärd. 

Känslan att slippa långt hår på jobbet slog mig rakt i fejset dagen därpå. Alltså...luftfuktighet är spännande saker. Inte.   I. Sverige. 

Vi har nog varit en del i Fagersta också. Senast var det den årliga Firardagen av våran Solstråle. T o m sambon tog sig iväg och i och plask och en påtalad träningsvärk följde med. Ida uppskattade bryggan och solen. Hannah åkte i 8 timmar. Och då är inte dagen innan inräknad. 

Åkte dit i en Traktor. Åkte hem i två. Helt normalt.

Jag gillar dock den där större modellen. Ja. Jag skrev det faktiskt nu. Men jag skrev inte att jag gillar min Mazda sämre.     Och jag skrev heller inte att jag inte gillar bättre att åka med i den, än att köra den. Det skrev jag inte. 
#readbehindthelinespeople

Det fälls som sagt lite här.

Några utställningar tror jag inte vi kommer se skymten av i år. FAN. Jag hade planer... Men, men. Nu ska det kallas sommar #ironi så då kan det ju vara skönt att inte ha kostym på. Så grabbarna fick genomgå lite spa. En blev 2 år yngre och den andra...är i full blom för att rusa in i garderoben. Men nu är han ju sällan stilla längre stunder, så det är ju dumt på alla vis att stoppa in han där. Dessutom tror jag det är olagligt!? Han får helt enkelt bara dansa omkring och leva livet, som han är väldigt bra på. Han piggar upp. Han gör exakt det han ska. 

Dagen till ära så är det faktiskt 1 år sedan Nalle var ännu mer naken och tog sitt SE UCH.

Naket kan funka.

Om man har lite mer att visa än ett uppblåst yttre.   Den meningen blev rolig på många vis den. Ibland så kan man få till det...  

Sjukt nämnvärt. Doris lever nu på bara lyxmiddagar och äter som aldrig förr. Det kostar att föda en tant till belåtelse.

Det vet sambon.

Så.  När jag inte svär på vädret (i onödan tycktes...va det inte så!?  ) så jobbar jag som sagt. Eller så andas jag, mest ut.

Här.

Det är inte mer än mulligt. Skitlite att skörda men mer färger att njuta av. Men det är på nåt vis den enda som behövs. Ibland. Måtte man hinna få någon ro i kroppen under nästa "jobbpaus". Annars blir det inte bra. Alls. 

Jag är som alla andra uttråkad ofta på det jävla skitfaktumet vi alla lever i. Men därav behöver man ju inte va dum i huvudet och kasta sig på första plan som tar en till värmen. De som gör så har jag ord för. Eller så har de jävligt bra orsaker till att. Och att ta lite drinkar, bränna hud och ha fötterna i sand anser jag inte vara en direkt nödvändighet. Jag skulle dock må skitbra av det, personligen faktiskt!!!

Familjära, nödvändiga skäl eller sånger på hemska hälsoverser (inte Covid då, självklart...). Då kan jag tycka - varsegod och gör vad ni vill. Ni har skäl till att.

Men flertalet bekanta fattar ff inte något av allt. Och jag hoppas på något vis att det ska bita dem i röven ordentligt!!!!

Men att vara blåst är en talang. Det har man lärt sig av att studera proffs i ämnet. 

Och jag är tyvärr inte ett underbarn i ämnet.

Så då får man ju roa sig med annat. Som evig lyx.

För exakt varje dag är ju så uuuuuunderbar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  

Ja. Så är det ju. Vi bara ler i kapp med solen här. Inte ett dammkorn hinner landa, eller klädesplagg få en fläck innan det är kemtvättat-åtgärdat. Däremellan serveras vi, av våra egenägda kockar superba måltider 5 ggr /dag. Nämnde jag att solen alltid skiner också??   

Imorgon tisdag.

 - ...och en vacker dag ska jag lära mig att gå och lägga mig i tid.
Det blir troligen en fredag. Och hoppfullt. Mer än 1rok. -

Ibland är sociala mediers "minnesfunktioner" roliga.

Idag inte så mycket.

När jag ser bilderna så minns jag en del delvis och annat inte alls.

Minns att jag var i skogen med hundarna på förmiddagen. När telefonen ringde och efterlyste mig...

Hur ont det gjorde att säga hejdå till mina storögda barn. Hur svårt det kan bli att andas.

Kommer ihåg hur tyst det var i bilen på vägen dit. Trots en schäfer i skuffen. 

Kommer ihåg hur JOBBIGT det var när sambon åkte hemåt och jag låg kvar... Tänk om...något går jättefel. 

Sov nog på natten.

Väcktes tidigt. Det var så lugnt... Fint väder har jag för mig. 

Dusch, Descutan, och så kom det sprutor...och rullades iväg genom hundra korridorer...

Kände inte ens sprutan modell STOR i ryggslutet. Någon satte en mask och räknade...10...9...8....

Kommer ihåg att det var mörkt. Luddigt. Sömnigt. Hur svårt det var att andas. Hur viktigt det var att skriva till familjen. Det enda viktiga. 

Luddiga dagar. 199 personer som kom och gick och väcktes och bytte påsar, sprutor, klämde och kände och en miljon frågor... Hur jävla tråkigt det var att öva på att andas. Hur jävla ont det gjorde mellan rusen. Hur jävla bra morfinpumpen var. Hur det kändes att få fel medicin. Hur oförstående/dumförstående man var över att ha ett fungerande ben mindre...

Och hur trevliga sköterskor Linköping hade.

Och hur raka motsatsen jobbar i Västerås.

Jag kan inte låta bli att titta på bilderna och tänka - Fan va jag såg mer välmående ut då, än både vad jag känner och ser ut som nu!!!

Det har inte varit en så bra dag. En eftertankens dag. En arg dag. Och smärtsam. 

Senaste dagarna har det hänt lite här hemma iaf. Det gör ju det när det finns någon hemma som kan göra. 

 
6 juli,

12 juli.

Igår hade vi lite strömavbrott igen. Det var ju ett tag sedan. Så igår hade vi nog säkert 5 stycken innan det var ordnat.

Och har man inge ström kan man inte bygga, duscha, laga mat, såga, måla...och sånt vi skulle ha gjort.

Så då råkade det bli utökad vy istället. Det rasade ca 5 träd av varierande storlekar och modeller. En mindre staketsektion blev det visst också. Oooops.   

Dottern citerad: Vad är det för fel på er (mig och sambon)? Skulle ni inte bygga saker - inte riva allt som redan finns?

Jag svara att jag älskar att ha sönder saker. Hon godtog det.

Nu är det bara 3 björkar på tur. 

Men de lär inte hända i år. Det ligger lite mer före på måste-listan innan klyvning och stapling ligger på turplanen. 

- Ibland ser man inte skogen för all plast. -

Förutom att gårdagen startades med brandvarnarens vrålande och rätt dåligt mående fram till lunch så summerar jag den som bra. Man är ju inte kräsen. Det räcker med bra väder och jag klagar inte. 

Fagersta Cablepark.

Hannah i sitt rätta element. Mamman i sol. Tack!!

Coola lilla unge!!!  

Då jag varit för mycket dålig och slut som människa så var det ju rätt länge sedan jag var och kollade på hennes träningar. Men igår så fick det bära eller brista och jösses va hon tuffat på sig sen sist. Det är i stort sett de största hindrena som inte hoppas - men det är jag nog rätt glad över. De ser hysteriskt STORA och LÄSKIGA ut. Så jag vet inte om jag vill bevittna när hon ger sig på dem faktiskt. Räcker med att kolla på de där proffsens framfarter över dem. Men jag hoppas hon ger sig på några airtrick framöver.   DE är häftiga. 

Efter några sköna timmar där så blev det upphämtning av lite mattor till nya inne- och uteplatserna. Blir nog som bra det där. 

Hemma kämpade Ida på med målning av ett räcke. Hon har verkligen visat hur duktig hon är den här veckan. Man är väl nästan unik som har en dotter som kan arbeta!!!! Största merit verkar annars vara att byta lösögonfransar och naglar... Jisses Hur ska de barnen klara sig när de ska ut i livet - arbetslivet??? Framtiden ser ut att få ett överflöd av influensers och lättkränkta. Jag har många ord för denna utvecklingen. Det är inte vackra. 

Bruden som varken är rädd för att ta i eller att få lite målarfärg på sig.

Kvällen spenderades på olika håll. Hannah med kompisar, jag sanerade golv från allt från fogskum till pälsbollar (tadaa...nån har börjat klä sig i sommarkläder!!) och tog sen Doris och Nalle på promenad mot Kolbäck där Kaj och Ida var på valpkurs med Chrille. 

Snart är det bara inkallningen kvar som går...lite sådär...   Han har liksom inte tid. Han älskar att busa med "klasskamraterna" men under inkallning har han inte ens tid med dem. Eller att komma speciellt fort till Ida. Han ska helt enkelt lulla runt och undersöka allt och lite till han. En förbaskat rolig hund har vi fått oss. 

Doris är fortfarande en matvägrande odåga... Blir galen på det här fjanteriet. Fast hon får all motion hon ska ha, så är hon inte sig lik.... Fattar inte. Brukar inte folk ha problem med kräsna hanar?? Det känns så obekant för mig att jag knappt tror sånt existerar. Men tikar, det fattar jag mig inte på, om detta är normalt?! Hon verkar INTE sjuk på nåt vis. Bara...fisförnäm. Om man kan kalla det det? Sommar och sol och det är mer fart i långpälsarna än en staffe!!?

Hon vill sola hon. Och muttrar som en lättkränkt när hon blir störd...  Snart ska hon väl ha manikyr också... Hjälp. Har jag fått en Influenser till hund?? 

Nallebjörnen har börjat skaffa sig olater han. Vi har länge funderat hur vi ska hålla jordgubbarna från fåglar utan att det ska till nät och sånt skit... Jag ska nog sluta skylla på fjäderfäna. 

Busted!!!!   

Lakrits har nu utökat sitt arbete i sommarbostaden och nu kan hon faktiskt försvinna helt i sin ena tunnel. Vet inte om man ska berömma hennes flyktplaner men hon verkar jäkligt nöjd med att både kunna skutta och flänga och gräva som besatt. Tack och lov att inte den tanta bryr sig om jord under naglarna o

iaf. Händer det bryter jag ihop. 

SötLakrits.    Jord-Style.

Då detta är våran sista gemensamma semesterdag ihop för den här gången...så åkte sambon och jobbade och jag väntar på färg så räcket kan bli klart. Sen är det bara på nästa grej. 

Hemester. Det vi alla uppmanas ha. Jag har A i betyget. 

-...bättre lite jord under naglarna än att lacket klibbat fast i pappas kreditkort...-