Den kom i år igen. Tänka sig. Fort gick det också. Bara snön ramlade ner...

Men julen har varit jättebra! Förutom att H haft hög feber och varit som en trasdocka... Men har vi någonsin haft en jul när alla varit friska? Tror inte det. 

Största delen till att den blev bra var nog helt enkelt för att jag var ledig hela veckan innan. Hann (eller hann och hann...BEHÖVDE är mer rätt ord) sova massor. Flera gånger per dag. Och iom att familjen ff jobbade eller gick i skolan så var jag verkligen ensam hemma och kunde vila utan att känna att jag "försummade" någon/något.

Ska nog göra det till en tradition.

Vi fick till ett julpyntat hus också. Förutom de 100 tomtarna överallt så blev det annat tok...

Bilden till höger föreställer min och sambons julklapp till varann. En stor ny fin TV UTAN ljusskimmer och annat galet som den förra pysslade med...

Lakrits poserande med en tomte. Utan att mörda den.

Ok. En fylletomte kan vi haft också.

Favoritpyntet. Påminner om Falcon. Inte i looken. Utan att den är från hans tid...

Alltid uppskattat att få riktiga julkort från "barnbarnen". Årets glögg får 5 russin av mig. Och de nya glöggmuggarna från Ullared gjorde sig bra i kombon.

Utepyntet blev väldigt mkt bättre än jag trodde. Snön hjälper nog till. Även om jag helt inte vill ge snö någon cred...

Uppesittarkvällen blev mkt god och lite vinst. Men trevligt hade vi! Min fina lilla skara och jag.

GOTT. GOTT. GOTT. Hade kunnat äta allt själv. Men ja...min mage är ju inte som alla andras. Trots all medicin jag häver i mig dagligen. Och antaligen aldrig kommer sluta med. 

Och så kom julaftonen..

Årets julgran. Fina paket. Vitt och iskallt ute.

Jag orkade t o m följa med ut på den traditonella julaftonspromenaden på morgonen!!!!

DET är bra jobbat, Mig.

Magiskt. -14 grader så håret t o m frös i topparna. Men, men. Grabbarna var nöjda!

Och jag lyckades faktiskt få till vackra bilder på dem. Om jag får säga´t själv.

Julaftonen i övrigt firades hos svärmor...

Kvällen avslutades hemma med paket och spel. DET är som det ska vara. Bäst!

- Jag fick massor av paket! -

"Såklart" började julsemesterveckan med att jag skulle till Boga direkt på morgonen första dagen. Tandläkaren.

Bra: Fick tänderna putsade och vi tog rtg på alla rötter m.m för att kolla igenom så att bryggorna från förra året satt ordentligt. Det gjorde de!

Obra: En visdomstand behöver lagas. En annan (som jag bet sönder i maj, på andra sidan) bestämdes att den inte ska lappas ihop mera utan helt enkelt dras. Och så bestämde jag mig också för att den 25(?!) åriga lösa/döda tanden nu ska bytas mot inplantat. Problemet är att den är död sen länge. Alltså har tandbenet krypit uppåt. Så om jag skulle få in ett stift där så är risken för stor att den kommer gå rätt upp i bihålan. Känns som att det skulle lätt kunna hända. För det är ju MIG vi talar om. Bestämde ist för att en brygga ska göras där för att täppa hålet efter tandutdragningen. Det kommer blir "billigt" i år igen alltså...

Ny tid bokades in den 27:e. För att dra den döda tanden. Så vi kan börja med bryggan efter nyår när hålet läkt igen... 

Bra Plan.

Resten av dagen gav energi till lite pyntande och fixande. Soligt och fint. Detta ska bli en bra vecka!!!

- Juletid välkommen! -

Det gör ingenting om känslan just exakt nu...inte är fel.

Trodde man skulle vara repad efter måndagen. Nu är det torsdag...

Däremellan har jag varit bedövad av ett blåmärkskänslaliknande stadium i halva huvudet, suddig syn, nackhelvete!!! Kan en sån liten tvärnit göra så stor skada?? Eller ja...skadan var väl redan gjord. Men är den så lättpåverkad? Vill inte ens dubbelkolla. Behöver inte ha fler diskbråck. 

Tydligen så "behöver" andra opereras för sånna...lättare varianter. För det gör oooont. Snyft och snörvel... Äpplet faller verkligen aldrig från grenen ens. Mamma hittar på 30 orsaker till diagnoser som inte kan kontrolleras eller förnekas, hos världens bästa läkare (världens mest lättövertalade??) och så vips...tar barnen efter.

I know. För mina ungar går fan inte till läkaren för något. 

Första utevistelsen sen i söndags.

Yiiipii...(!?)

Annat End:at verkar vara ett stycke förhållande. Återigen så har snällhet, godhet, förståelse och det eviga hjälpsamheten/omhändertagandet fått på pälsen. Fattar inte att vi är i släkt ens.

Måste vara fadersidans nånThing, som slår igenom.

Min sida är egocentrins högkvarter. Utan att ens fatta vad de ställer till med på vägen. #familjenssvartafår 

Mitt råd var iaf Don´t get Sad - Get Even!!! Det är ett bra råd.

Hårfönsdemoleringstyle. Well...det liket är begravet. Men jag kan lära ut i ämnet. Det tog. 

Så. Låt dagen bli bättre och låt någon annan ta demonvakt. Jag har annat att tillföra världen ett tag. 

- Great if. Need it. -

En dag i sängläge.

WHY???????   Magen har ju skött sig. Eller ja. Antaligen inte efter normala människors standard, men efter min! Jag har ju för fan haft en helg så nära en HELG jag kan komma på evigheters evighet.

Men vill minnas det bästa först här.

Filmmaraton med Ida. Varit sååå mysigt!

Både fredagkvällen och lördagskvällen har skräckfilmerna avlöst varann. Lillesyster på annan ort och sambon..i annat rum. Såklart.   Men alla verkade nöjda så.

Sen kom lördagen. Kändes helt okej liksom. Bara det är en läskig känsla kan jag lova.

Hade dock en liten incident med vattenberedaren som hade fått mig att fylla alla svär-burkar på jorden. Men, men...när väl allt hade lämnat mig så kändes allt bra. Och bättre när sambon kom tillbaka hem och fixade fanskapet.

Men iväg kom vi och jag fick då äntligen bevittna en innebandymatch på plats. Och en fin vinst för laget med.

#23. Alltid min favvo.

Jag hade sällskap av Elin och Erik med morfar på läktaren så allt blev liksom mer än bra!!!!! Nyp mig i armen.

Söndag ännu bättre typ. Fick påhälsning av extra-familje-medlemmarna. Och jag kan lova att det var nöjda miner. På både tassare och fotarbetare. 

Pussar och rufs i pälsar. Mysigt!

Sen skulle jag då åkt med sambon till optikern men jag orkade int. Tog ist en lift ner till bästa vännen och...gulligaste i byn just nu.

Minsta lilla nya hundkompisen. Eller ja..liten å liten..11kg bus. 16v. Underbar.

Sen...var det dags för plåsterbyte. Ja. Jag är narkoman igen. Försöker överleva och det har gått riktigt bra. Nästan jobbar fulla veckor...eller ja. Iaf fått ihop 4-dagarsveckor utan alltför mycket besvär. Det är framsteg i min värld.

Men igår kväl gick det inte så bra. Tror jag.

Började må riktigt konstigt...yrseln dök upp. Inte konstigt. Illamåendet dök upp. Inte heller konstigt. Men sen...ja...bespar detaljer. Men det blev riktigt jobbigt. Sådär kan-inte-jobba-jobbigt. På nolltid.

Så idag har jag och sängen varit ett. Och ute...vill man ju iaf inte vara.

Lappvantarnas rike.

Fortfarande obehag.

Men...

-...imorgon är en annan dag...-

Idag blev väl nåt fel på när den skapades.

Listan behöver inte ens bli lång...för att vara irriterande för-många-fel för en dag. Och dyr.

Någon glömde visst tala om att man skulle bli strandsatt hemma hela jäkla dagen. Hur kan man missa informera att man ska gräva bort en bit väg???? När det är den ENDA vägen, allra helst.

Ena bilen har migränanfall.

Vad problemet är vet ingen. Relativt nytt batteri sitter i.

Den andra bilen bestämde sig för att skaffa sig punktering på kvällskvisten. Enda "bra" där var att den inte hann börja rulla till Ramnäs.

Måendet...

...behöver jag inte skryta om.

Vädret. -2, isvindar med regnsnöblandning. Precis hela dagen. Hundarnas promenad med husse borde ge en tapperhetsmedalj.

Så.
Vi går och sover nu och glömmer den här dagen. Tack!

- Fan ta... -fet textkursiv text

Det är snurr på hamsterhjulet. Igen. Och igen. Och säkerligen igen efter igen...

Förra tisdagen nya piller m.m efter ett väldigt långt "förklarande" samtal. Inkl svordomar och suckar. Och tänka sig...jag har nog ont(!!?)   Who knew??? Det har ju bara hållt på i 1 år. 

Tänk så bra sjukvård vi har i Sverige. För den insikten hade jag väl aaaaldrig kommit fram till själv..  

Tips: Operera inte bort gallblåsan. (Ok, vet att jag inte hade nåt val direkt men...) Skaffa inte hiatiusbråck och få inte inflammation i tolvfingertarmen/magsår. Samtidigt. 

Pulvervarianten aldrig mer säger jag. Illamående och utdelning har jag även utan, så det behövs inte späs på liksom. Går. Inte. Ner.j Gissar att det är antiinflammatoriska som ger det onda. Det drickbara är fan inte gott men häver sin uppgift iaf. 

I fredags va jag tillbaka till jobbet. Dag 8. Attack som en 9/10 runt halv 8. Sån "kan-inte-andas-variant-kallsvettig". Mitt vid bråcket och rakt bak och ner i vänstersidan mot höften... Ringde VC och fick tid. Gick hem och fick senare nya intyg och även ett nytt recept på de älskade plåstrena. Mot vad exakt var vi nog två om att tolka  . Men årstiden är ju här så de kommer definitivt behövas. Nu slapp jag bara slåss. 

Nåja. Flera attacker, i stort varje dag tyvärr, sen i fredags. De går ju an när man inte behöver röra sig...eller nåt sånt... 

Tänk att jag sa, redan förra hösten, att i Karlskrona så fick vi nog i oss nåt som definitivt inte skulle vara där. 

K låg inlagd med sitt magsår förra hösten.

Jag har bevisligen det samma (och sen kryddat pga tidigare failures.) Att jag klarar mig bättre, är väl för att jag är jag.   NattSkafferiDöden blev ett ord till sist. 

Kanske skulle skola om sig till läkare iaf!? Jag vet vilka jag inte skulle lägga tid på iaf...

Måste äta. 

- En dag så är det över. - 

...kom de på. Dubbisarna. (i söndags)

Och ett bad fick hon också. Tack K!!! 

Och. Imorse var det otäckt. Eller täckt kanske är bättre ord.

Och det snögglade hela dagen. Sent på kvällen blev det regn av alltihopa istället. Så nu är det lervälling ööööverallt.  

Vidriga årstid...bara vidrig...

- Väck mig i mars. -

"I´m on a break. From life"