Min gårdag. På pricken!  

Inte för att sportande är något dåligt på nåt vis. Tror jag. Men just i mitt fall...lite för våghalsigt mer än hälsosamt. Alltså dålig idé. Enligt de där som "vet allt". Ja..ni vet...ni har nog sånna i er omgivning också om ni öppnar öron och ögon.   

Som sagt. Igår var det FMcupen 2018.

Och jodå...Sportchefen (Jag) fick ihop min lilla trupp i år. En salig blandning mellan handikappat (jag), otränade (några självuttalade), ett muskelpaket och hockeyspelare i våghalsig 20-årsåldern... Kan inte annat än bli bra va?!

Och så illa blev det ju inte. Trots en massa fjantar som hoppade av. Jösses...ömtåligt karlfolk... 

Ni platsar inte in nästa år.   Vi behöver folk som tillför nåt. 

Gruppspelet. Slutade 4a av 6.
Spännande att vi slog de som vann hela skiten förra året... Kul med nya lag och dialekter. Gotlänningarna är ju bara härliga att lyssna på. 

En grupp som lätt kan bedömas som den bästa gruppen. 

Byte av hall för placeringsmatcherna. Mycket sämre utrymme och allt..och tyvärr förlorade vi den och slutade då 8a. Men huvudsaken är ju att vi slog FIKA.   Lokalt måste ju vardagen fungera även efter en cup liksom...

Jag vågade inte springa i år heller. Det liksom knastrar på ställen som inte ska knastra. Och benet är inte pålitligt för stabilitet... Men jag hade lite fullt upp på backen. Eller ja...de bollar som inte gick in i kassen/sambon fångade...de tog jag! Ser det ut som...

   
(den vänsta bildens kyssmärke fick jag t o m en ursäkt utdelad för.
Ni vet. Kille skjuter på en tjej och tror hon skulle börja gråta av smärta. Det händer ju inte på den här människan. Han missade att jag frivilligt täckte skottet. Jag är inte gjord av bomull och glas. Stackarn...   )

Tatueringar 
Made by Having Fun.

Idag är det...söndag. Och sååå seg i kroppen. Somliga funktioner har helt lagt ner verksamheten. Andra värker. Det förekommer kulörer av blålila...och lite ömmande.   

Har nu försökt ta mig ut på en promenad sen kl 6 imorse ungefär.

Hittills har jag fått på mig kläder.

Nu är det dags att ge mig själv beröm för den bedriften. Kläderna alltså. 

Skulle behöva få upp armarna och klippa av håret. De funkade ju rätt kasst innan gårdagen så...vi får ´la se hur det ska ske. Tur man har döttrar som kan hjälpa till. 

Höres!