En helg som varit till 76% skittrevlig.

Varit på Street Food Festival och så avslutade det med hotellmysigt. Steam har jag inte provat så det var väl dags nu!?

Det var verkligen fint. Älskar detaljerna överallt. Och personalen ska ha stor cred för sitt jobb. Maten superb. Ja...ingenting att klaga på där!!

Sen att man blev sjuk när man kom hem...är ju inget jag kan klandra dem för. det har väl sina andra orsaker...enligt senaste 1177 meddelandet. Ja...jag kör strutsmetoden där än så länge (igen). För den metoden är jag svinbra på. 

Överlev gärna lilla vän!

Vi har hunnit lite hemma också. Innan vi drog iväg. Så nu är det bara att hoppas allt planterat överlever. Mest spänd på majsen som nyss landade i jorden. Överlever de så är det ett mirakel.

Hundarna mår efter omständigheterna bra. Bara vi kom hem så äter Chrille med god aptiti. Han är ju bara så knasig den där...  

Jaha...då hände det då. Nyss faktiskt. 

För första gången på 14 år så har jag sökt nytt jobb. Den såg de inte komma... 

Nu är tjänsten ju skapt för en person som "ska ha" den, men jag tror jag just skapade korsdrag i sökningshögen.  Tänk om man fick vara en liten fluga på en vägg i Strömsholmstrakten nu. Hehe...

För övrigt så flexade jag ut idag pga måendet. Sliten...trött...maghelvete!!! Så less på den att jag kunde avvara den på alla vis. Det funkar dock inte sägs det.

Måste ta och logga in på 1177 och kolla vad cykelreparatörernas senaste genialiska idé är i den frågan. Antaligen ingen alls. Än. Då måste de ju jobba...

En sak blev jag faktiskt ledsen över. Det var att hälsan fick stå ivägen för när jag skulle få kolla på Idas comeback i plastbollande. Sura/Rönny/Skälby fick möta Islands landslag. Det låter större än det var... Men det stora, riktiga, var ju att hon fick spela!!!

Mitt i smeten ska stjärnan vara 

Nåväl. Det var inte sista matchen. Det är nu det liksom börjar. På nytt. Älskade unge.. Som snart tar studenten. WTF händer???? 

- Hade väl inget mer att avslöja idag då...-

Helvetet har nivåer.

Att försöka tänka på Mig är en liten egenskap jag...inte riktigt är bäst på. Milt uttryckt. Utbildade har sammafattat mig ganska bra med 2-delad bedrövelse. Fan att han hade rätt. Och har rätt. Och lär uttrycka sin rätt när vi ses nästa gång. 

Men så ibland. När det varit lite för djävligt. Inte i närheten av skoskav såklart...  ...men "lite tufft" en längre tid...då kommer en dag som idag.  

Jag har konferens med mig själv halva natten och motvilligt. MOTVILLIGT. Kom fram till att vi skulle stanna där vi sover. När vi sover. Vi är jag. 

Så fick det då bli.

Igår. Minst 6st påtalade under gårdagen att jag borde, skulle och ska. Så då blev det så idag då.

Jag lyssnade...halllå??!! Nån som insåg det omöjliga??!!

Och nu. Jag borde inte ha gjort det va?

Vad händer?

Jopp...ny idol i raden... Apa ser. Apa gör.

HUR ÄR DET MÖJLIGT?????? Hade jag inte gjort mig kvitt sånna modeller? Jag trodde jag lämnade den i containern i ämlighetens högvarv...

  Jag orkar inte...

En av De Mina var stolt över mig idag. En av De Mina som vet. Och trots mitt spottande och fräsande så kvarstår stoltheten. Märkliga människa   Love her. 

Så. IRL. Nu är kaos ett faktum. Och ja...vem kommer bli CC/SSS Combined? *tuddiluuuu 

Har lite svårt att bestämma mig för vilken roll jag ska ta först... Men båda kommer ske.

Jag vet i fan. Men...arbetsmoral. Det är inte hälsosamt. Inte för sånna som har det i sig iaf. Har det I SIG. Inte säger orden. Big difference.

Arbetsintervju...kom nu...

Och får jag önska en liten detalj. Hoppas en mobil ringer snart, och igen och igen och igen och igen och...IGEN. Ingen pre-helg i solgass. Nejtack.

ps. Vem vill ha en kung som är 80 ett stenkast bort? Det är ju snart dags att ta träfrack och så kostar allt om igen...

- Skjut Gräv Tig - 

Kivra. Appen som skapar nyfikenhet.

Idag åkte jag själv till mamma och pappa för att lämna lite tomatplantor och även slinka mellan med lite sy-fjäsk-hjälp.   Var ju "tvungen" att testa de sprillenya sommardäcken. 

Mitt när vi sitter och pratar så plingar de till i mobilen. Ett brev från Försäkringskassan.

Hade ärligt glömt bort att jag ansökt om en sak... Och nu stog det bara att det ankommit ett BESKED. 

Alltså...det är bara sjukt när man ser ett besked från Fkassan som en framgång i livet. Men just nu så kan jag räkna framgångarna på 2 tår sen rätt många år tillbaka, så när nu min ansökan gick igenom så måste jag bara jubla. Eller nåt. Det är väl en lugnt sagt sjuk sammanfattning av ett skitliv när jag får leta glädjeämnen på Fkassan va?  

Hur som. Nu känner jag att jag äntligen blivit tagen på allvar på en punkt i livet. Iofs så har jag aldrig haft motgångar *peppar peppar via denna myndighet. Aldrig någonsin. Eller som vännerna brukar säga. Du om någon ska inte ens kunna ha problem med FK. Du är inte frisk någonstans. Till skillnad mot alla myglare... 

Jag har nu resten av kvällen alldeles solokvist.  

Hannah är hos pojkvännen. Sambon och äldsta drog precis iväg på innebandyavslutning med padel, mat och annat galet kan jag anta. De får det nog roligt!!

Och min kväll är planerad in i minsta detalj.

Inga hysteriska utsvävningar utan det ska letas kort till studentplakatet, käka pizza och ha seriemaraton. Det tuffaste beslutet är vilken av serierna jag ska sno mig in på bara... Älskar att ha sånt I-landproblem. 

Igår kollade jag klart på Leva Life.

Jag fick ett wakeup-moment av den. Insåg att även om nu jag klarade mig från cellgifter och strålning så ska jag tala om att "bara" bli opererad (och då har jag inte ens räknat in komplikationerna efteråt) är inte heller en så enkel upplevelse som folk nog tror. 

Iofs så blev ju mitt liksom en huxflux grej av allt jobbigt. När kallelsen försvann med posten. Fick inställa mig i Linköping på bara några timmar. Hysteriskt rädd.

Och sen den större operationen. Där allt gick bra och obra samtidigt. Och allvarlighetsgraden hann jag inte ens reflektera över. Har jag gjort det ännu??? Tvek. Men inser ju nu, att innan allt, när läkaren ringde, och sa åt mig att hon skulle sjukskriva mig innan operationerna bara för att jag skulle få "umgås och bara mysa med familjen" inte var en barmhärtighetsgrej. Utan att de verkligen inte visste hur detta skulle sluta... Jag fattar nu. De trodde livet va kört.

Jag tog också med mig, från serien, hur nog folk runt om känner sig/hur min familje kände sig.

Att de, när jag väl fick komma hem, tassade runt på tå... DET svider i hjärtat än idag. Stackare...  

Tänker på när Ida ringde mig på lasarettet och sa: "-Mamma...du måste komma hem!! Vi kan inte sova. För pappa dammsuger och springer omkring hela nätterna..."

Tur den tiden är förbi. Har man tur så tar det lång tid innan den återupplevs. Som bäst, aldrig igen. Men, realisten i mig (och läkarens ord) säger annat.

Nu ska jag fortsätta härja runt bland gamla kort... Och dra en lättnandets suck över beskedet. 

- Inte utan min Kicki och Jattelaskan... -

Då har man upplevt sitt första FMdygn då.

Det var...grönt och mer därtill. Fick masken att sitta på plats på 9 sek. Så matt i fötterna då tofflorna och jag inte riktigt kompar. De är så tunga...

Men maten var ju intressant...

Jäklar...hur får man i sig allt?

Well. Someone has to do the job.

- Ett, två...ett två...ett två...-

Förrförra helgen fick Chrille-dammfilter ett bad. Det var behövligt.

Och tyvärr kunde det nog behövas igen.  Skogsavvärjningen satte fart på allt som kan damma. 

Fluffig och godisdoftande. Gullegrisen.

Dock vaknade ju hans Bosse-päls... Alltså varför va barnbarnet tvunget att ärva den jävla SH-tofsen på ryggen? Jag orkar inte...  

Nåja. Han har iaf både farfars och pappas goda hjärta. DET är avsanlag att ha det. Skönt att jag knappt ser några av de passerade kennelanlag. Jag har lyckats tvätta bra!!! Andra avlar vidare på dem...jag tvättar bort. Snacka om att göra gott för rasen. Jag borde ju taggas och hedras.   Jag går ju heller inte emot ALLT någon stod och skrek om för några år sedan bara...  Meeeen. Det är ju glömt.

Eller aldrig härifrån. 

Den där farsan borde också badas. Men det kräver lite mer planering och efterjobb. Så vi får se när vi kan utföra det...

Har även varit på ny ögonkoll.

Oskönt och blind.

Och är inte klar för den här gången heller...

Alltså SNYGGASTE och BÄSTA hane i Sverige.  

Sorry suckers. He is all mine. 

I skrivande stund så kan vi kalla skrivandets stund för rehab.

Igår skaka jag sönder. I förrgår så jävla däckad. Idag så skakar det mindre och huvudvärken lyser med sin frånvaro. Det måste ju vara ett framsteg? Jag har dock...nej. Är inte bra. I jämnförelse...död ännu.

I helgen hade jag iaf en helt fantatiskt bra eftermiddag och kväll. När hände de sist?

Gott i glas och tallrik. Och i sällskap av hela familjen inkl svärson. Nöjd!!!! Sjukt god kycklingpasta. Testa den! 

Att det sen liksom bar utför är ju/väl pga att jag "löste" arbetslivet med kryckor förra veckoslutet. Antar jag. Då betalar man notan sen...som nu...

Det är bara att vila. Och nu dags att vila armen för nu domnar fingrarna bort igen...

- Va inte så jävla motsägelsefull. - 

Att vara lyrisk över att få träffa en varg. Det är jag.   Men det får man inte vara...

Den ska skjutas. Den tar barn och hundar.

De flesta som så hävdar bor i lägenhetskomplex mil härifrån. #skräll Och vilka barn är det som den ska lyckas att ta? Vågar påstå att inga vargar kliver in genom speciellt många ytterdörrar för att ta sig hela vägen in i barnrummen för att käka upp ungarna vid deras dator- eller tv-spelande. Det hände ju inte ens i Rödluvan. För då åt han mormor... Så med det som statistik..jag borde ligga värre till än kidsen.  

Dessutom så är det väl koppeltvång på hundar i dessa tider. Men det bryter väl folk inte emot va?   

Så då borde hundarna också klarar sig rätt långt. 

Problem solved. 

De får säga vad de vill. Jag var sjukt nöjd över mitt möte i helgen.

Lika nöjd som den sommarkvällen jag fick beskåda ett lodjur.

Hade en tid på VC idag. Ännu en ny läkare i mitt register skulle besökas. (Den som träffat flest läkare innan den dör vinner va?)

Gubben...måste fasen varit nära pensionärsomgång 3.

Nåja. Han pratade rätt språk med lite finsk-klang och jag fick det jag kom dit för. Digitalt intyg var dock omöjligt. För det kunde jag bara få om jag skulle ha typ ett dödsintyg...och det var inget jag borde sikta på redan nu, ansåg han.    Nej..men imorgon kan det vara dags, svara jag.

DEN blicken jag fick då, ni.  

Vaddå? Han började ju skoja om att jag bakar missiler och hamstrar AK5or.   Då måste man ju få kompa med galghumor!? 

Jag lugnade honom med att jag staplar kanonkulor hela dagarna, och inget annat.

Då fick farbrorn roligt må ni tro.  

Apropå dödsintyg... Undra när mina analyser äv biopsier m.m är klara. Eller är det som anteckningen tyder "oidentifierbart" ännu?? Hur som. Knölen är ju bortopererad nu. Och jag hoppas att den inte hann yngla av sig där inne... Men. Vem skulle bli förvånad OM det var så? Inte jag iaf.

Livet tog då verkligen en vändning 2015. Undra när det tänker vända om mot rätt håll igen...?

Är, som jag sagt till många, fortfarande ute efter en trist vardag. En vecka utan det ena och allt annat vore toppen. Man kunde ju tro att jag inte har det så omsigt här ute i skogen...men se så fel alla har. Det är fan inte ens lugnt när man sover. Om man sover.

Nu ska jag dock lägga mig ner och vila en stund. Sambo och dotter ska på mopperejs...vilket jag inte ens tänker fundera på att lägga mig i.

Om jag kan få vakna piggare imorgon så ska jag jobba. Snälla...låt mig få det!!!

- Den sjukt otacksamme sjuke -