Ja...jag är lite "stympad" sen igår, men ska väl försöka få ner några rader iaf.

Igår åkte vi och handlade alla julklappar. Satt uppe till halv 2 i morse och slog in dem och jag hoppas verkligen tjejerna blir nöjda och glada över dem alla.

Det är ju för dem allt liksom är. Jag skulle själv vilja ta en sista-minuten och dra så långt bort det bara går just nu. Men...

Sitter och väntar på att de små ska lyckas somna, så "tomten" får vara här och lägga klapparna under granen. Det är alltid det sista vi gör innan vi går och lägger oss. Och VARJE julaftonsmorgon så kan inte de små fatta HUUUUR???? han lyckas smita in och lägga dem där????  utan att ens hundarna säger till att han varit inomhus??   

Det är väl lika bra att njuta så länge de har hoppet uppe om både tomte och jul.

Vi hade faktiskt en rolig dialog här tidigare under kvällen. Mest för mysfaktorn, så eldade vi i kaminen. Tjejerna insåg innan badet att vi absolut inte fick glömma att släcka elden innan vi gick och la oss.

Varför?

För att de inte ville vara de skyldiga för att tomten skulle behöva åka runt i hela världen och lämna ut julklappar med brända skinkor efter att ha rasat ner i våran skorsten!   

Underbara barn med ännu underbarare tankar!!  

Själv hade jag hela julen framför mig med hopp om en God sådan. Vilka jag skulle fira med var klart, vart vi skulle vara var, när och hur, också spikat och det var bara varmt inombords med detta i tanken.

Men så kom det ett STORT MEN sent igår... Är uppriktigt berövad just nu, utan att överdriva.

Det är iofs ingen chock att inte ens denna dagen skulle få bli som jag hade hoppats på. Tycker hela jävla året (med undantag såklart) varit skit i mångt och massor på ren svenska.

Djävulen har ett gott öga till mig och Gud har glömt mig för länge sen brukar jag skojja om. Börjar fan tro på det mer och mer som sant och inget skämt längre.

Det värsta av allt är att jag miste min hund i år. Livet går liksom inte i samma takt framåt längre. Många tårar än idag. Flera månader efter den där dagen han försvann...

Jag saknar orden. Har bara ont och tomt inombords. Hade nu om någongång verkligen behövt honom. Han förstod ALLTID mig och mitt bästa. Han var en del av mig. Han var fan som mitt sjätte sinne.

Ska nu ta och dricka lite julmust, ta lite glögg och en skinkmacka och kolla/lyssna på Bingolotto och njuta i min sambos sällskap. I hemmets lugna vrå där bara VI bor och ingen har något här att göra eller kan störa om jag vägrar öppna dörren.

K och mina döttrar är det bästa jag har, samt (o)djuren då. Tänk om man bara fick vara med dem...tänk om jag vetat om...då hade jag fått den jul jag velat ha i år.  

Det är tråkigt att känna sig snuvad på all respekt och fina hopp, det måste jag säga. Får gensvar som om Jag är den felande länken. *suckar djupt*. Det enda jag begär är att få slippa. Inte ens det får jag.

Det kan inte behöva vara så här orättvist jämt? Jag tycker jag förtjänar bättre...

Men jag har iaf bestämt mig. Nästa jul kommer inga överraskningar!!!! Julafton 2012 ska spikas senaste nästa år i september. Basta!!

Önskar alla Er en GOD JUL och en afton ni förtjänar och vill ha. Kram fina läsare.