Det är dags att sova.
Men jag kan inte sluta skratta åt dagens bild.
Syns rätt tydligt vart det blev bara fööör mycket snårigt för vad mitt knä pallade med. HAHA!!! Fyllekörning...
Inte direkt nån vinnartid på sträckan. Men i mitt fall skulle jag kanske hellre gå till läkarn än skogen...
Fast dit hittar jag ju aldrig eller aldrig.

Nån dag ska vovvarna få ha gps:n på sig så ska vi se hur mkt längre de går än en annan. Tror Hoffa ska få äran att få va fyllechaffis ;-)

Har inte riktigt hunnit med här.

När var jag sist på tangenterna? Hm...onsdag!?

Torsdags....

Första arbetsdagen efter 5 veckors frånvaro. Inga problem!!! Kul att träffa "allt" folk igen. Varmt mottagen på alla vis. Ok...nådigt trött när jag kom hem...men...ja. Det funkande!!
Lyckad parning mellan turturduvorna Trots att det finns åsikter om att hane borde ksk omvalts...hehe..jodå. Jag vet vad som prasslas. Jag vet typ allt faktiskt. 
Att tiken gick tom förra gången vet vi. Varför vet vi inte.
Tiken som var här veckan senare fick 7 valpar... Och...då hanen i fråga satte nytt klinikrekord på spermaprovet i både antal, överlevnad och mängd smått därpå...så kan vi bara spekulera i annat än att han var problemet va?! Lite som å hålla sig till sanningen sort of. 
Halkade i källaren och det trasiga knätf fick såklart sig en omgång den inte behövde. Under knäskålen och utåt gör ONT. Trappor och böjningar är inte att rekommendera. Stelbent tar jag mig fram men...FAN!!!! 

Fredag...

Lite trött. Men fick lära mig nytt på jobbet och det dansade på!! In i det sista funderade vi på om vi skulle orka åka på utställning eller ej... Men några vovvar hamnade i duschen till sist. Jag mådde skumt redan då. Typ feberkänning. Kanske bara slut efter arbetsstarten??? Knät otrevligt. 

Lördag/igår...

Upp kom vi. Iväg kom vi också. I regn...å regn...å bläää!!! Men när det blev dags för start så kom solen. Så vidrigt hett å äckligt. Å getingar!!!! 
Det bästa var väl att Bosse var glad och sig själv igen. Men så är ju nu örat ca 1/3 så omfattande sen senast han var iväg. Och livet känns väl klart bättre när man får vara smärt-/och feberfri!!! Såg möjligen lite slö ut när han sprang...men det blev som sagt rätt hett i solgasset. Han har rätt mycket päls nu. 
Vinnande hane var inte en Berner mer än i färgerna. Någon kär sa: "-Å där har vi en Setterhals...med schäferstuk på ryggslutet..." Och jag kan bara instämma. Den var inte så...rastypisk. Men ameriskanskt stylad ut i klospetsarna. Säkert lockande. 
Bosse deltog i uppfödargruppen. De vann. Men vi hade bestämt oss för att åka hem redan innan och nu i efterhand är jag mer än glad att vi så gjorde!!!

Jag bokstavligen dog en sväng på hemvägen. Kände en småkrypande huvudvärk strax innan vi lämnade stället. Hade jag där och då haft mina specialtabletter med hade jag kanske lyckats häva skiten...men... Väskan glömd hemma och helvetet var ett faktum.

Försökte äta har jag för mig...

Somnade av i bilen...vet inte riktigt hur jag tog mig in men nästan kröp upp på övervåningen och med nerdragna rullgardiner, fullt påklädd försökte jag vila. Det gick inte så bra. Uppe och spydde i flera omgångar och hela världen gungande. Frös. Skakade. Det var nåt av det HEMSKASTE jag upplevt!!!!

Migrän? Tillfälligt "nåt"? Ingen aning vad det var...men det behöver inte komma tillbaka!!!!!! Någonsin!!!! 

Hela kvällen försvann för mig...

Men ännu en lyckad parning fick de visst till, medans jag var "död" och nu håller vi ALLT för att det blir valpar.

Gillar tiken!!! Så go och glad!!! 

I Norge har något hemskt hänt!!!!!

Hoffas bror har på någotvis blivit utsläppt från, vad jag kan förstå, ett hundpensionat?! han varit på. Detta hände i tisdags!!!! och ägarna fick sen veta i fredags, när de skulle hämta honom. att han hade rymt!! I min värld finns inte detta!!! HUR kan man man som ägare till ett ställe inte på sekunden berätta för ägarna vad som hänt?????? Jag kan bara tänka mig hur jag skulle reagera om detta hade varit Hoffa!! Jag hade setat inne nu...för de där föreståndarna hade inte andats mera! Fy fan!!!!!!!

Jag håller såklart allt jag äger och har att Harry ska komma hem igen. Men något i hjärtat säger att han är helt vilse och eftersom han rymt FRÅN dem och bevisligen INTE vill ta sig tillbaka dit...vad har han varit med om där????? 

Nu vet jag ingenting om allt...men visst kan väl en annans hundar ta sina småturer...men att rymma sig helt bort???? Nåt osar katt. 

Hoppas jag snart får höra goda nyheter därifrån!!

Själv känner jag mig mes som bakfull idag. Frusen..och varm samtidigt...men inte en halvmeter under jord som igår. DET tackar jag för!!!

Tog en liten skogsväng.

Sambon visste ju en bra stig han gått för ett år sedan. Att skogen förändras på ett år vet nog alla...utan han tydligen...

En terräng en orienterare inte ens skulle välja!! Man sjönk ner ett par decimeter för varje kliv i detta snår!! 

Men här skulle minsann jag, stelbent, knöa mig fram. Tack liksom...

Val av bättre väg bitvis iaf! Alltid nåt...

Igår rena å fina. Idag skitiga och lyckliga!