I fredags blev det hemgång vid halv 3.

43-timmars veckan var klar.

HELG!! Va skönt! Den hade bara 2 matcher, sovmornar och långa skogspromenader på schemat. Lät jättebra!!!

Hannah hade klippning...och hon blev såå nöjd. Och så stor!!? 

Sötan blev om möjligt ännu sötare!!

Kvällen fick hon mysa med sina föräldrar alldeles själv då Ida sov över hos Isa. Ett löp drog äntligen igång i huset. SOM vi väntat på dessa damer. Måtte nu den andra också startas. 

Sen kom lördagen.

Vi drog till skogs med hundarna på förmiddagen då de skulle få vara själva ett tag för Ida hade match hemma och Kaj samtidigt i Sura. 

Bannade sambons sölighet under hela promenaden då han jagade spelare till matchen via mobilen, pga sjukdom. Han kan inte gå och texta samtidigt nämligen. Söööölkorv!!! 

Men det blev iaf en halvmil, om än inte i det hastigaste tempot. Tur hundarna iaf kunde vara lösa och sträcka ut sina längder till fullo. Inte sant, fuskDoris...  

Jag och Hannah åkte sen och beskådade Idas match. Som tyvärr inte blev en seger idag...

Nu var det inget dåligt lag de mötte...men jag måste få vara lite kritisk till vilka spelare de placerar vart. Backarna sliter hund!! MEN okoncentrerat. Inkl min pladdrande chefsdotter. Forwardsen...somliga...de har noll koll på allt. Inte ens knyta skorna liksom. Suck...   

När vi just kommit hem från matchen ringde telefonen. Sambon förklara att det hänt "en liten olycka"...så han skulle kollas upp lite...nån skulle köra hans bil...och sen lät han som han hade lite ont. Vi la på. 

Samtidigt hörde jag hans platta plinga 30ggr och fick se en bild med text som inte var så upplivande för psyket. 

Ordet ambulans nämnde nämligen karln inte att han tänkte färdas med!!!    Och när folk sen skriver att domaren hörde en klubba som knäcktes...men som tydligen inte var någon klubba utan något i min sambos kropp!!!

Va är det som händer?????? Skämtar de???? 

Okej! Va gör man? Väntar och biter naglar.

Fick sen några meddelanden om att han vänta...dåligt med batteri...sen tyst som i graven... 

Alltså det RÄCKER MED OLYCKOR!!! Det har gått 6 dagar in i andra månaden på detta skitår. Vad ska hända här näst??? Är det inte 3 saker som ska ske... Fy fan. 

Ovisshet är fan det värsta som finns.

Jag har ännu inte lyckats tänka lugna tankar om den 12 januari. Kan inte ens se bilder av han. Tårarna sprutar. 

Och ännu har vi inte kunnat gå vidare i den saken... Trots att jag beundrar folk som kämpar för vår sak fortfarande. 

Jag orkar inte med mera skit!!   Jag sover inte bra. Jag har fått tillbaka en krånglande mage. Jag tappar tråden och mitt i meningar försvinner ord igen... Jag tror inte det är sant. Igen? Ska jag "dit" igen????? 

Vet inte riktigt vad jag fördrev timmarna med igår eftermiddag. Jag minns faktiskt inte. Jo...vi var till affären...och jag glömde bröd...  

Klockan 20 fick jag kasta mig i bilen och åka till Akuten och hämta honom. Ut ur entrén kom min krokiga lilla gubbe. Men han fick iaf komma hem. Ett revben med fraktur. "Bara". Andas ut!!! 

Melodifestivalen sög på radion. Kanske lika illa på TVvarianten? Ingen aning. Hann inte se något... 

Söndag idag.

Vaknade 4.

Hannah hade träning vid halv 12 och jag åkte dit med henne. Beundrade tränarna. Verkligen!!! Hade fått frispel på 3 röda om det varit jag.

Har ADHD:aktiga beteenden verkligen ökat av någon orsak eller är det bara så att barn har fel uppfostran numera? Skulle präktmorsorna skippat Desperate Housewives och alla "Så uppfostrar du ditt barn"-böcker och gett sig ut i skogen med sina barn så de har fått ramlat och slått sig lite mer istället för att ha sina "egentider" på fin-fiken med 7åringar som lär sig dricka caffelatte och ta selfies???

Eller är det just avsaknade av ovanstående idioti som gjorde oss harmoniskare? Isf varför? Vi hade ju inga "utvecklande IT-metoder" när vi var små. Mobil? Sånt klara man sig ju inte utan idag. 

Vi cyklade utan hjälm, låg i bakrutan i bilen och lipade åt bakomvarande bil (bältena var ju oftast fast bakom baksätet...vem orka krångla fram det för att åka några fjuttiga mil??), vi kastade kniv och sköt med mälbällor på varann..och allt de där. Utan att bli våldtäktsmän eller mördare. 

Är det all "bra" mat som jag aldrig trott bra om, som gör barn och vuxna "dumb or dumber"?

Är det vaccineringar?

Är det dåliga lärare och förebilder?

Säg inte att jag har så rätt att det är avsaknaden av negerbollar som är den felande länken????? 

VAD är det som gör barn till hysteriskt vidriga så fort de släpps lösa??????? De beter sig ju som om de går på droger!!!   

Kom hem. Sysselsatte mig med örontvätt, klor och päls på fel ställen. Huvudvärk from hell. 

Affären, tanka och gå med vovvar på samhället. Ida hängde med och ingen är mer tacksam än jag. Det är inte uppiggande att gå nere på byn själv. Skulle något hända oss så är det ju fortfarande bara jag, några hundar och ett barn som är ute...  Men det var iaf trevligt att ha någon och prata med. Man får reda på mycket under kort tid. Tar sig päron tiden att lyssna på sina barn numera? Kan jag aldrig tro. 

Hur ska man hinna sånt? Skynda hit, stressa dit, fixa det och vara där. 

Nu är jag trött. 

Samma tvätt har gått hela dagen i maskin och torktumlaren. Plats att hängtorka sånt kan nån annan ha. Finns det något man kan göra för att slippa ha allt i en enda stor förenad knut efter deras åktur???? Påslakan...men lakan och örngott innuti - varenda jävla gång!!!   Må verka lättretad...men efter så många års förbannelse med sånt här så är tålamodet inte längre med mig så att säga. 

Nåväl.

Nu är det läggdags.

Spännande hur många gånger man ska vara vaken den här natten då...

Den stunden jag sover ska jag drömma om något mycket trevligare än vardagen här

Emigrera?