Hej.

Det var en gång en blogg som "alla" trodde hade dött ut. Inte minst innehavaren av den.  

Men. Nu är det, livet, allt annat än normalt. Så varför inte fortsätta blogg igen!? Jag har ju äntligen öppnat datorn efter ett halvårs olust och annat. 

I tiden så har jag försökt hitta tillbaka till normalt och då, just idag, så ligger jag nu i sängen och mår shitty... Det är ju JÄVLIGT opassande kan jag lugnt säga. Jag har våren i antågande. Ni vet - min tid av välmående och livslust. Jag har inte tid att vara sjuk. 

Det går nog över. Det var ju bara det där brevet på posten som alltid kommer fram när jag är på gång att må lite bättre i hjärtat som damp ner. Igen.   

Jag har sen i september haft det både upp och ner.

Börjat mitt nygamla jobb. Trivs med det som jättebra. Det är dock inte nåt hängmatte-gunga-med-i-lugnt-tempo där inte. Kroppen mår inte helt bra av det. Men hjärnan glänser. Men jag har fått en ny vän i min underbara medarbetare. En sån där som jag. Jobbar tills man stupar. Och gillar när det händer något. Vem vill ha ett jobb där man väntar ut timmarna på att få gå hem? Det är inte ett jobb. Det är ett uppehälle. Många gillar den varianten. Jag är inte en. 

Ny chef dessutom. Det är ett kapitel med sidor av text jag inte förstår språket i. För att befatta mig politiskt korrekt.   

Sambon jobbar typ hela tiden. Ju mer han försöker bli klar med ju mer får han att ta under sina vingar. Chefen har inte så mycket fikatid längre...  

Jag ska verkligen inte klaga på att vi "jobbar ihjäl oss". Det finns så många som nu sitter mitt i skiten på många vis. De blir av med jobben, de kanske t o m får sälja sina hus, de kanske är sjuka i viruset... Eller börjat fundera på om det kommer gå vägen nästa månad. 

Så vi mår toppen så sätt. Vi har det bra. Vi bor på landet utan lyx och glamour-vanor. 

Hösten var blöt. Vintern va blöt. Julen kom och gick. Våren var mer som vinter, fast blöt. Osv. Ingen ordning.

Min bästa, bästa vän har lämnat mig och familjen. DET KÄNNS! Gör så ont...  Det är många tårar fortfarande och jag är inte helt bekväm i situationen. Han var ju liksom min svans i 10+ antal år. Den svansen klipper man inte bort.

Jag har Dig alltid i hjärtat främst.

Jag skriver mer om honom en annan dag...  

Jag kan ju inte blogga nu utan att även nämnda den mycket konstiga värld vi lever i. Även om det inte är av godo så kan jag ju inte låta bli att nämna den jävla epidemin.

Corona. Covid-19. Fanskap i virusform. Sjukdom. Död. 

Jag kan inte påstå att jag är livrädd för det...eller!? Är det någon som kan säga helt och hållet att den inte är rädd för detta? 

Jag har gjort mitt för att inte få det. Eller sprida det? Man vet ju inte ens om man haft det eller kommer få det. Eller kanske har det...? Jag har sedan i början av mars inte besökt affärer, shoppingcentrum, allmänna folksamlingar e.d Jag åker mellan hem och jobb. That´s it. Så konstiga tider nu att man inte vet om det är en dålig film eller Kinas hämd på mänskligheten. Ingen vet exakt vart detta kommit från och än mindre när vi är av med helvetet!!!

Sambon måste tyvärr sköta all handling av mat. Ungarna går i skolan. Jag tycker ju att Sverige skött detta väldigt konstigt mot andra länder som har haft lockdowns med betydligt större framsteg. Men man är nästan "rasist" om man inte älskar den där gubben alla frälst. Sry...jag kan inte ens namnet... T-någonting har jag för mig. Lyssnar inte på gubben längre.  

Gissa hur många stämplar jag har som varken är en av dem eller en av Gretas lärjungar.   

Sverige kan ha bundit ris till sitt eget arsle då jag vet att det finns länder i Europa som pratar om att stänga ute svenskar från inresa i deras land i år framåt - pga att Sverige har så slappa tyglar. Tragiskt men jag förstår dem också. 

Norge, Finland och Danmark har skött detta oerhört mycket mer än oss. Bättre än oss kan jag tycka. 

Va fan. Inte ens huvudstadens "grädda" kan ju hålla sig från att gå ut och festa till vardagen så...   

Jag ser mitt Cypern långt bort nu... Vi hade planerat att åka dit senare i höst. Lär inte hända. 

(Bild hittat på nätet någonstans...)

Men.

Eftersom vi mer eller mindre verkar får leva så som nu året ut så har vi skaffat oss lite att göra på hemmaplan. I olika kategorier.

Mer om det kommer alldeles säkert. Jord, skruv, hyss. 

Nu ska jag vila bort febern.

-..tack för ordet...-

Astråkigt!!!!

Men nu börjar ryggen kännas lite mer medgörlig. Klarade av att lägga ner hundarnas matskålar på golvet. Så imorgon hoppar jag nog tresteg och springer en mil igen.   

Idag hörrni. Det har varit sol!!!! Och jag tror att min klagan kan ha gjort susen för jag gissar att vi klarar oss från nederbörd idag. Fast det såg ut såhär för nån timme sedan. Och molnen åkte ju tyvärr inte bortåt.

Svenskt landskap. Gult och blått.   

Synd att man inte fick ut mer av den här helgen. För nu kommer ett par utan sysselsättningslöshet. Om man törs ska vi på rasspecialen. Wakeboardhelg samtidigt. Hur man lägger det pusslet har jag inte löst ännu. Och så ska jag jobba helg. Isch.

För övrigt har jag flera tokigheter jag vill göra.

Jag villhöver ha en hotellhelg med extra allt. Alltså bio, god mat, och hotellfrulle.

Jag villhöver åka på trav.

Jag villhöver bio och popcorn.

Jag villhöver åka ut med Pärlan.

Jag villhöver en miniresa med något ofog till tema.

Jag VILLHÖVER innebandy!!!! 

Det är mycket jag villhöver nu. Kan kanske vara överlevnadsinstinkten som träder igång?! Lösningen för att klara av äckliga hösten och vintern alltså. 

Just nu middag, t ex. Så jag inte svälter ihjäl   , så jag inte kan göra något av allt jag vill. 

"...may the force be with me..."

"The weathercast since forever...drip, drop...fucking neverending stop...  "

Gud va lång den här hösten kommer bli. Det regnar varenda dag. Allt är blött, lerigt och kallt... 

Men. Det har då varit ljuspunkter i livet! Just nu är inte en av dem då jag kraschade in i en sparkcykel igår och ryggen sa "gonatt" av hugget som blev.   Så. Ingen promenad med vovvarna idag. Och sambon fick bada Bosse. 

Äldsta avkomman är på domarutbildning och den yngre är troligen i blöt. Fagersta såklart!!

Säsongen börjar ta slut. Men...nog har hon hunnit med något storslaget i år.

Lånad bild från Fagerstaposten. 

SMbrons i Wakeboard!

Att hon ens kom på tanken att tävla var inget vi såg komma. Och sen inte leta längre efter en lämplig tävling utan nejdå..här startar man med SM när man liksom har det i hemmaklubbens regi.

Vilken tokig unge!! Måste va min.

Hon chansade och provade hoppa ett hinder som hon aldrig ens vågat närma sig tidigare. Hon hade ju liksom medaljen i sin hand redan så... hopp och stort plask! Men hon gjorde det. Och sen dess så är det hopp och inga stora plask mera. Att ge sig själv den övertygelsen att "jag ska!" det är imponerande.

Lika imponerande som att ungen tog mina ord med sig till den nya skolan och talade om för mentorn att hon inte tänker acceptera att få bli störd och påhoppad, ordamässigt, från en klasskamrat längre. De har ju gått i nya skolan i 3 veckor och idiotierna upphör inte. Nästa vecka är det kvartis...gissa en mamma som ska dit och tala om att jag är jag och jag är ganska snäll när man tar tag i skolproblem!!! 

Well.

Länslaget har varit på en cup också. Så man gav innebandysuget en liten återställare. Ida gjorde det bra! 

Assist i första matchen där Suras damlag fick sig en tankeställare. Eller 7 närmare bestämt. 

Att det för tillfället är kaosartat i hennes ordinarie lag påverkar henne föga. Och jag gissar att det nästan stärkt henne då hon nu kommit på vad hon vill söka gymnasie någostans. Långt bort åt helsike!!!    Jisses. 

Sen har man ju nu kommit igång på riktigt på jobbet. Trivs fortfarande som fisken! Kollegan är underbar! Nästa veckan kommer nya chefen som jag hoppas är okej. Bra. Det kan man inte hoppas på. 

Ännu ett halvårsbesök #checkarav #fuckcanser 

Inget värre är tidigare. Då är det BRA! 

En utställning till har vi varit med om också. Ett smällhett Sthlm - STOXA Märsta. Ch.klassdebuten med en debuttant som domare...kunde ju gå hur som helst...men gick till 4bh. Det får man va nöjd med. Och kritiken är jag ännu nöjdare med.

Det efterfrågade, efterlängtade diplomet dök upp efter att en liten "vit lögnerska" på SKK fick rumpan ur och verkligen skickade det. För jag köper INTE att de "så gärna skickar ett till om det förra inte kommit fram".

Man får inget sånt gratis.   

Annars täcks dagarna av att springa i ösregn och hitta guld i skogen, faktiskt. De är så stora att t o m jag omöjligt kan missa dem. 

Kantarellpizza   

Sen har vi varit med om något som bara händer andra.

Här i byhålan har 3st fantastiska eldsjälar för andra året i rad arrangerat en Barncanserdag. De är verkligen fantastiska!!! Och ett lottprisbord utan dess like fanns det. Vi köpte lotter, handlade hamburgare, fika, gick tipspromenad och träffade massor av människor man inte sett på länge. En underbar Hallstadag kan man säga!!!!

Sen var det dragning i lotteriet.

Då några priser redan legat ute på nätet (som lite lockelse) så fick jag syn på ett visst presentkort och sa "DET skulle jag vilja ha om jag vann..."

men så säger man ju om många saker.

Det enda märkliga var att den här gången så VANN vi!   

Då mitt stående och gående hadet tagi ut sin rätt efter 3 timmar så skickade jag fram Ida för att gå och solla på bordets vinster.

Och ungen är ju inte bara smart. Hon är ju också grymt smart.

Så när hon kommer tillbaka till mig så säger hon: -Varsegod mamma! Här är dina nya vinterdäck! 

Kan säga att hon har skjuts hela vintern nu.   

Efter alla dessa timmar där var man lycklig och trött. Och nu i efterhand så konstaterades det att killarnas arrangemang drog in 4 ggr så mycket pengar som förra året. Helt fantastiskt! Canser är ett skit...men att små barn ska ha det är vidrigt!!! 

I efterhand så hade visst sambon även vunnit tipspromenaden på den dagens arrangemang.

Om man får ha något slags galghumor på min egen bekostnad... Jag vann en hel del på cansern. Sveda och värk-ersättning tar jag ut det som...   

Dags att plocka kaninen och göra så lite som möjligt resten av dagen.

" Det är bättre att ha en tofsig rumpa än ingen rumpa alls... "

...det är dags att avsluta semestern.

Tragiskt.

Det hann inte ens bli sommar och så är den slut...  

Sommarsemestern 2019. Den behöver vi inte minnas så sätt. När man tänker sommar och värme.

Jag har ingen form av ångest för att det är dags att börja jobba. Jag har bara ångest för att jag vet vad det är för skit i årstider som ligger framför. Kyla, mörker. Och folk som får för mycket tid över att klaga. 

Själv har jag nu varit sjuk och med det kommer allt. Extra allt. Dåligt humör. Uttråkad. Ont och svordomar. Nu har iaf febern gett sig av men hostan...  

30 år sedan sist. Och på bubbelfronten har jag väl aldrig varit "där". Men i fredags va skaldjurshatarMinime i Trosa och de andra två man delar adress med gillar ju allt omöjligt. Så.

De rökta räkorna rörde jag INTE.

Någonstans går alla gränser. Och rökta saker är inte min melodi.

Nåja.

Det bara regnar alla dagar. Men. Jag slipper iaf gå till jobbet imorgon. Ännu semester kvar.

- Tänd lampan fast ingen är hemma.-

Vi har förenat nytta med nöje. Eller nöje med nytta?!

Vi drog till Västervik för VT junior cup. Innebandy. Utomhus.

Ida och några i hennes lag bestämde sig i vintras för att de ville kämpa ihop pengar för att kunna dra iväg och vem är vi att neka? Vi ställde upp med att vara Coach och Supporters - såklart!

Och när man ändå ska dra iväg, har semester och äger en husvagn...

Det obligatoriska kissepausstället de gånger vi åker söderut.

Tyckte det var lite lustigt att de har en Handikapptoa och en för Herrar. Om man inte är något av de två alternativen...vart kissar man då? Tur jag har då som kan gå under den ena benämningen...  

Lite regn på vägen och så tror jag att jag sov en stund också...men sen kom i fram.

När vi skulle sätta upp markisen och lasta ur oss så regnade det såklart.

Men bara allt var på plats så slutade det...och började...och slutade och blev en väldigt fin kväll.

Vid 18 hade vi ätit mat och det var dags att lämpa av Ida och laget för incheckning i skolan de skulle bo i.

Sen tog vi en liten checkout-runda bort till de små öarna Lina hade lockat mig med.

På ditvägen rundade vi Äventyrsbadet, klippan runt. Vilket läge för en camping!!

På öarna var vi inte ensamma direkt. Men de störde inte oss och vi störde ingen, så.

Vackert!!

Hannah höll ställningen på campingen. Nya soffan var visst behaglig...

Onsdag morgon. Uppstigning för att sen bege oss mot hamnen och cupen efter lite frukost och rastning av hundar.

Perfekt cup när man får ta med hundarna in på området. Mer sånt!!

Uppvärming är viktigt!

Match.

Tjejmatcher är inte nå snälla takter i, om någon trodde det.

2 gånger Ida i PP. Våran friskt uppvaktad av 3 motspelare som synes. Men hon gjorde mål iaf.   

Matchen slutade 3-3. Och sen fördrev de tiden med att kika på andra motståndare och fylla på energidepåerna. Vi vilade i skuggan, gjorde reklam för våra Goal Diggers och fick småkillar att glömma bort varför de ens var där. Haha!!! Klappa hund var visst viktigare än sina lag. Han till vänster i bild hade inte direkt bråttom att delta i sin match om man säger så... 

När första dagens matcher var avklarade hade tjejerna en oavgjord, en förlust och en vinst. 

Vi fick besök i vårat "förtält" av kändisar och de gick inte förrän det var långt efter midnatt och flaskorna var tömda...   Mycket trevligt!!!

Ja, ni ser ju vad jag har lagt till med för olat under semstern. Det drickbara. 

Tidig morgon även på torsdagen.

Kikade på några av "våra" grabbar från klubben och närliggande klubbar i vänta på tjejernas match.

Riktigt skitväder. Halt och regn.

I väntan på match så checkade de ut från skolan och vi tittade på matcher. Stressade hundarna va med.  

Dotterns lag förlorade sen sin match mot ett ganska duktigt men inte så snällt spelande lag. 5-2.Tyvärr fick de även möta dem i slutspelet sen(då de själva kom 4a i gruppen och fick då möta grupp 1:an). Ryckte upp sig men förlorade den med 2-0. 

Kolla dotterns långblick mot domslutet... (orange väst) 

Så var cupen över och vi kunde bara ha lite semester i nån dag på campingen. Och plåstra om förlustsinnet och några blessyrer...

Fin kväll endå.

På fredagen började seniorerna spela i cupen.

Dottern, en av lagkompisarna med pojkvän drog och kollade, Hannah tog cykeln dit och kollade nog mer på killar än innebandy...och sambon tog med sig Doris och Nallen och uppslöt.

Jag och Bosse tog allt i vår takt istället och lullade runt 4 km lite här och där...

Besteg berg, gick till Gotland och hittade något som påminde om en skogsrunda.

Alla nöjda och glada.

Hett som fasen och jag hängde på stranden som sällskap till Sofia när Charlie och Hannah badade. Tog mot till mig och doppade faktiskt fötterna i isvattnet. Och sedan gick jag och Kaj dit och kom så långt att knäna blev blöta. Men se mer än så blev det inte badat. Kan inte varit många grader varmt. I mitt mått mätt....+3grader max.   

Japp. Det finns bildbevis på även detta. Annars har det väl inte hänt...

Kvällen blev en runda på campingen, kidsen Helmin och våra spelade minigolf och det var allt lite synd att vi inte skulle stanna längre kan jag tycka...

Checkade ut på förmiddagen och väl hemma vet ju alla med husvagn vad man gör resten av den dagen...

Sen vi varit på hemmaplan har det inte varit så mycket liv i luckan mer än några vändor till Kabelparken för Hannah ska ju köra SM minsann. Och då måste man träna.

Skogen har vi hängt lite i. Vädet har varit mest skit. Min älskling har blivit pimpad och ren både ute och inni. Och så har jag såklart lyckats dra på mig en förkylning och feber så...jag är lagomt sur-sint och uttråkad.

På återhörande. Ska gå och snyta mig nu.

-...och en dag så är allt det underbar över...-

Månaden då det äntligen blev officiellt att jag fick mitt "nya" jobb.

Tacksam för det. Otacksam för alla jävla klagoanklagelser som folk av bitterhet häver ur sig.... Men det blev liksom så klart att jag nu gått vidare och kommer inte vara tillags mera. Nu är det mitt och ingen annans som ska göras.

Trots att jag inte ska "gå över" förrän i september så fick jag med mig både högsta och fler om att "upplärning" och "nedtrappning" var bra.

Och innan semstern tog fart så hade jag inte bara skitit i massor utan även skitit i mera. 

Sån befrielse!!!!! Sånt uppvaknande de fick...   Life´s good!!!!! 

Ljuset i tunneln.

Lediga dagar och veckor att se fram emot kom. Just i skrivandet stund är de snart slut. Men DÅ.

Det magiska är att en händelse liksom fick en att känna det som om semester är något vi inte ska ha lätt för i den här familjen. Förra årets semester är svår att glömma. Bilen dog och vi blev sittandes hemmavid hela ledigheten pga de löjliga reglerna om att man inte ska ha hund i lånebilar.

Denna dagen i år. Hannah tränade i Fagersta och jag skulle köra hem.

Den resan slutade såhär.

Att sambons jobb är orsaken till detta, även i år, känns magiskt. (punktering)

Lätt uppstart av ledigheten med att fixa lite hemmavid annars. Och prova nya minigolfbanan på Skantzö med efterliggande vinst middag på deras matställe.

Någon vann.

Tangerade banrekordet där och då hann man ju också göra.

Undra om man inte behöver uppgradera det, för det blev massflykt av "eländet".

19:e kom då ÄNTLIGEN min efterlängtade säng hem. Som jag väntat på den. Tapetseringen var ju redan avklarad då den egentligen skulle dykt upp veckor innan... (har svurit milslånga meningar för det, ja!!!).

Den där Nallen...han skulle såklart göra inspektion av nytillvärvet.   Den hunden.

Men måste ju va med där det händer! Hopp upp på kärran. Snosa, nosa och koll av! Hur ska man annars få veta något?

Jodå. Han var med och bar in sängen också...varenda liten del av den...  

Då. Den 20:e. Hade kastat in en anmälan till utställningen i Apalby till den dagen. Hoppet om det sista CERTET dog ju nästan samtidigt som anmälan gick ut då massiv-pälsfällning-3.0 självklart inträffade... Hur lyckas de, våra älskade vovvar??

Så när klockan ringde den 20:e så frågade vi oss 70-11 gånger om vi verkligen skulle kliva upp??? Åka för ännu ett VG för att han har för mycket huvud eller nåt sånt fjantigt...  Men karln hade visst vaknat på rätt sida (antligen efter en så god natts sömn i nya sängen) så obadad hund, lätt packning så gav vi oss då av mot Västerås. 

Det var hett. Det var några obekanta, otippade hanar med. Och kvickt insåg vi att domaren hade inte bara rosa tankar. Nåja...hoppet fick ligga på att få ett excellent  och gärna CK!!!!

Och visst gjorde det det!!!

Excellent!!!  

1:a med CK!!!!  

Och i Bästa Hanklassen blev det såhär!!!  

Pälslös men grann! De är min Nalle det. Och så tillsammans med kärleken kammade han alltså hem BIM.

Eller...hur var det nu?!  

Vi var x antal som hann ta några bilder av detta...hehe...

Tycker det är komiskt att domaren länge stod och såg på både Nalle och rosetten och ändå inte uppfattade vad hon gjort.   

Ofattbart härligt dag att lägga i minnesarkivet!!! Och kritiken ska jag rama in.

Sen den dagen har vi faktiskt rullat runt lite.

Tar igen alla resor vi missade förra sommaren.  

Hade hopp om att kunna få plats i Lidköping mer än 2 dagar, men en sjukt uppbokad camping verkar det vara. Och vi orkade inte byta platser för att få stanna längre. Men trevligt var det och hundbadet fick bra kritik.

Vidare gick resan till ett också knökfullt Gustavsvik. Bara för att få campa lite till. Och så hann jag faktiskt bada. Ute, Iofs i pool men. Ute. I Sverige. I år. Blir inga fler dopp antar jag.

Vädret var kanon. Och platsen tacknämligt på ett konstigt hörn och som "vanligt" så flyr grannarna snabbt och vi blev tämligen själva där. Om detta bara är en tillfällighet eller om de inte orkar lyssna på våra kortspels-uttalanden på kvällarna låte vi vara osagt. Det kan vara en blandning. 

Badbildbeviset. Tur jag hade Hannah som moraliskt stöd i eländet. 

Efter några dagar var det dags att ge oss av hemåt för att fixa inför den planerade trippen.

- Kan man få vara ledig...för evigt?! -

Det är så man skäms över sig själv.

Nu har det gått över 2 månader sedan jag skrev ner något. Och jag som skriver för att minnas allt jag inte minns...hur ska jag minnas vad som hänt nu då?

Det är inte lätt att ha senilitet Large. 

En jäkla tur man tar kort med mobilen på allt och mest ingenting av värde...  För då kan man ju skriva lite här i efterhand.

Så.

I juni. Då tyckte vi att husvagnen skulle luftas. Och för att vi aldrig varit där så bar det av till Mariestad. På självaste Nationaldagen. 

Till och med omgivningen på nedresan var klädd i svenska färgerna.

Vi hittade ganska omgående våran plats som blev ganska jättebra med tanke på hundarna och värmen. Hade ju velat vara i solstol och njutit själv..men febern kom och jag var mest hängig... Men lite promenader togs (med hjälp av Alvedon och allt annat man kan pilla i sig för att klara av sig själv).

Lite bilder från dagarna...

Mysigt läge på campingen. Vädret var hanterbart. Lugnet var det heller inget fel på. Men toaletterna, sanitetsstädandet...tyvärr blir det ju det man minns.    Nästa gång ska jag nog aktivera husvagnstoaletten om jag ska dit. Men man tycker ju att folk borde kunna sköta sin hygien lite bättre offentligt? Vågar man fundera på hur de har det hemmavid?   

Hem kom vi. Och febern gav sig väl av till sist.. Och tjejerna hade skött sig "själva" hemma bra. Tack mormor å morfar!

För övrigt bestod månaden av mest måsten och vardag. Med ljusare tider inte att förglömma. Och jobb, väntan, förbannelser...

Det ordnade sig.

-...en dag var det då...-

Time flies.

Man hinner inte ens sätta ner röven så är det dags att resa den upp och fara iväg på något.

Karln har jobbat borta, yngsta har hunnit med en Sthlm-klassresa och jag...jag har på ren djävelskap börjat jobba heltid. Japp. Det är helt fel på alla vis och kommer inte gå bra... Men va ska jag göra? Jag har noll förståelse, respekt eller uppföljning från chef. Noll uppföljning. Läkare som inte återkommer och fixar varken tider eller mediciner.

Det får helt enkelt gå rakt in i kaklet och så tar jag akuten till hjälp de dagar det är riktigt illa.

Så ILLA är den svenska sjukvården mina vänner! Så illa är den skött!!!! Och jag kommer kanske t o m ta tider på akuten från någon som skulle behöva den bättre. Så blir det. Och jag kan inte ens be om ursäkt längre. Jag har provat allt annat. 

Om ni bara visste hur många jävla (kan inte beskriva dem bättre) telefonister som jag har skällt ut den senaste tiden!!!! De är fan hutlösa och oförskämdare än jag är.

För att få någon slags guldkant på helvetet så har vi varit på 2 utställningar.

Det har ju inte gått bra resultatmässigt, men trevligt har det varit.

Det är lite komiskt...

En gång i tiden så var det inte ett problem med hanhundar med ganska rejäla huvuden. Men se nu är det ju typ vi (och några till) som har en sån hane. Och det är ju klart att den inte får premeras!!!! Han är ju inte lika någon annan... suck...

Men, men. Vill de ha mer nätta huvuden de där domarna så får de väl gosa in sig där. Jag älskar, ÄLSKAR, Nalles huvud. Både ut- och insidan!!!  

Norrköping. Vg nummer2.

Det blir nog inte att anmäla till fler domare som jag inte kan uttala namnet på.   Rasism på hög nivå va?! 

Excellent fick han i Gimo för den där som man trodde att man ÄNTLIGEN hade anmält till en domare som vill att hundarna ska kunna röra sig. Men nejdå...det är småskutteri som gällde där med... Jag ORKAR INTE.   Det är för fan en arbetande hundras vi har - inga Pudlar!!!!!!!!!!! Och jodå..jag vet att det inte hänger 100% på hunden. Det vet vi alla med något på insidan. Men för fan..fega domare - våga stick ut!! Man kan inte placera en hund sist när man står och har öppen kritik om att den som vann klassen var för lång i kroppen, 2an var for lågställd..och lägger till - Nalle rör sig egentlligen bäst i klassen!!!!   Men för mkt stop hade han och något mer med huvudet eller va han sa. Undra vad som är bäst att ha?! En anatomi, rörelser, utstrålning...helt onödigt på en skönhetstävling alltså?! Va bra. Då vet vi det. 

Men se man kunde ge excellent och ck till en helt anatomiskt felbyggd hund som dessutom är så fruktansvärt dålig i  bakställ, vinklar, mellanhänder, rörelser att man vill gråta när man ser den. Det är alltså championkvalite´på sånt.  

Jag tror inte jag vill ha en champion faktiskt. Om det är sånt som är bra för rasen. I tikklassen sen så åkte helt korrekta hundar ut. Det var precis som DÅ kom det någon form av kriterier som dök in. Lägg ner herr O´shea. När du dömer din egen ras (innan våra) och det endast dyker upp 7 st. Då känns det som du inte riktigt kan det du påstår dig kunna. 

MEN. Trevliga människor träffar man och fast regnet står som spön i backen så gillar jag det. Bara SKITSUR över att jag inte får ställa ut min hund själv. Iofs...småskuttande/gående kanske jag kan klara av jag med?...  

Annars..kan jag få namn på nån domare som vill se hundar som kan röra sig med raka bakben och mer därtill???

PM.a gärna.  

-Realist javisst!-