Då var man 43 nu då.

Känns?

Ja...va tror ni? Precis som innan. Antibiotika i omloppet, morfin stadigt, vinterhelvetet ger sig inte av. Och ljuset börjar komma åter till livet.

Perfekt med andra ord!!!

Mattes guldgosar. Och guldgossar.

Det har varit blandad kompott i helgen. Matcher för båda tjejerna. Vinster med 2-1 i bådas matcher. Hannah gjorde ett födelsedagsmål åt mig. Som jag såklart missade med nån minut pga att jag letade parkering...

Askersund (v) och Rönnby (h) fick alltså se sig besegrade. Varsegod!

Annars har det blivit stadiga promenader både lördag och söndag.

En länslagsuttagning för sambons gossar.

Mycket sömn. Blir så trött av medicinen...

En seriös, mogen herre. Och så de två andra som har andra talanger.

Tråkigt att det aldrig slutar snöa och tar och tinar upp istället.

Tråkigt att folk är så förbannat dumtänkande.

Bra är att jag har rätt tankar och framtidsplaner. Som jag självklart inte berättar om.

-...för så elak är jag...och jag älskar jag!- 

 Ja. Det är inte jag som beställt skiten ute. Men nån är ju glad iaf. Ny snö att äta upp... ny tö att halka runt i. När fasen ska jag kunna börja fyssa? 

I lördags hade jag och sambon 25årsjubileum. Alltså 25 år?? Hur har vi stått ut ihop så länge??    What´s love got to do with it..?! Vi har då iaf kämpat på kan man säga. Mest har nog han kämpat. Det vore ju synd om vi inte skulle ta och köra vidare tillsammans. Restan hit har ju varit skoj.   

Rosor är röda, Violer är blå.

Jag är en bitch, för unik...att förstå sig på  men än hänger han på! 

#sjukhumor

Vi har fått en ny kompis i närflocken. En Bonnie. En pytteliten Bonnie. Och de stora vovvarna var hutlöst läskiga. Men kloklippningen är ju min så hon lär nog komma på att de inte äter sötnosar till middag.

För övrigt så...jag tror snart det blir kaos.

Det tänks för mycket på saker man inte vet ett skit om. Det borde skärpas, borde talas mera med eliten. Det är så fel människor på fel plats att jag skulle skämmas. Eller så ska jag söka jobb som rymdtekniker. Det borde ju, med vissas mått mätt, vara helt rimligt. 

75% nu. Andra dagen överlevd. Fan va duktig jag är!!! Det kommer bli intressant morgondag dock...

H2 hade en jobbig match i helgen. Jag orkar inte med domare längre som inte håller måttet. Stackars "grabbar"...men är man supporter så är man. Man lär kolla in "MMA med klubba" som Nettan sa, och man lär hejja även där. 

Annars så...8 månaders rottis vore nåt att bita i....  

-Rosa är aldrig fel!-

Sitter med en blandning av var och blod som smak i munnen.

Men inge feber. Det går nog bra den här gången också...

Jo. Det har som sagt gått några dagar sedan helgen som var och det har väl inte varit direkt lugnt den här veckan heller... För det vore ju tråkigt!!!  

Specialen var iaf trevlig. Tråkigt att inga egna vovvar var med. Men...det hade nog kunnat gå precis hur som om det varit med. Många bedömningar fattar jag ingenting av. Andra håller jag full med om. Somliga fick förbannat bra betalt för så synliga brister att man skäms. 

Sambon lyckades med konststycket, enligt egen utsago något i stil med: "Jag kom, jag vann och jag åkte hem"   Han har ju humor han. 

Får säga grattis till Kronblommas Kennel som vann uppfödarklassen. Ok. Sambon skötte sig. Eller så var det så att Rosina var översnäll. 

Dagens "liten tår i ögat" var iaf att fått träffa 2 veteranbarn efter Bosse. Molly tokglad som en valp. Debut i ringen. I veteranklass. Hur coolt!!!?? Iza slog till och placerade sig i klassen. Hon är rysligt lik sin pappa hon. Måtte damerna hänga med läääääänge till.

Diva fick oförtjänt dålig utdelning i ökl. Excellent hade varit mer rättvist. Och så gooo tik!!!! Tydligen översnäll. Undra vems gener det kommer från?!   

H2 gjorde en strålande match utan våran närvaro. Hade velat se den!!! Men men...

Det enda jag kan klaga på under dagen var väl att luften i hallen var...bedrövlig. Jag hade jordens huvudvärk när vi åkte därifrån och blev tvungen att ta en lång stödvila innan jag lyckades ta mig in i en dusch och vi kom oss iväg på fest.

Det var väldigt trevligt. Och det var väldigt god rom. Sån vill jag ha.

Kvällen slutade med ett stopp på kyrkogården. Kickus är rolig han...

Söndagen var det innebandy av många slag.

Kvällen blev lite konstig. Förhöjd temp och jättekonstigt mående. Sååå trött. Inte baksmälletrött utan...sjuktrött. (INTE igen!!!!)

Måndagen så hade jag plötsligt en dubbelhaka, på höger sida av halsen. Och febrig efter jobbet. Somnade och sov och sov och sov...

Tisdagen kom och svullanden värre. Fick inge tid på VC utan härdade ut. Det ger sig väl...?

Onsdag. Nu fick de va nog. Ont på halsen och konstig känsla på insidan. Ringde VC och fick en tid ganska omgående. Eftersom jag inte vill ha halsfluss (förra gången jag bekantades med streptokocker så hamnade det ju i blodomloppet och nån sån vända inlagd är inte aktuellt igen), och jag vill definitivt inte vill ha nå körtelproblem (har man adenocarcinom i sig så...) vill man kolla upp hur man mår. När man inte mår okej.

Läkaren ville nog både få mig frisk och inte vilja peta på mig för det tog ca 2 minuter så åkte jag ut med en lapp i näven.

Lappen som gav effekt. Inte en människa ville va i närheten!   

Gladeligen hade jag inte halsfluss. Men höjd sänka. Så vad jag har det vet vi inte. Har jag tur är det bara ännu ett av alla miljoner virus. Har jag otur så är detta bara starten på något...

Just i skrivande stund så mår jag okej. Svullnaden är mindre. Jag kan svälja och spotta hyffsat. Det är nog bara virus. 

Idag har jag farit omkring överallt. Arboga city på fik och apt, lyckat förortsbesök och skogspromenad innan övriga familjen åkte och inventerade ICA. Soligt, fint, bra temp på termometrarna men verkligenheten har varit isvindar...

Jag skulle fasen kunna tänka mig att bo i förorten...  

Ida har börjat med sin lapp. Det borde gå bra kan man tycka. Men något måste ha hänt med teorilektionerna sen jag gick på körskolan. Eller så har jag bara glömt bort?!   

Grattis Sverigebrudarna till VMguldet i stafetten. Att spurta ner en norska på J. Det gör man inte om så många gånger. Kul att se var det iaf!!

- Att vända andra sidan till ger liggsår i längden... -

När mobilen börjar kräva lite mer laddning än vanligt inser man att det är dags att ladda ur bilder, filmer och annat "bra å ha kvar som tar massor av plats".

Varje gång man gör det.

Då blir man liksom kvar i minnen...

Som nu. Råkallt ute och så hittar man sånt här:

Jag vill bort.

Eller ut i grön skog och leta guld.

Just exakt nu så vill jag bara att de fyrfotade ska vara krya bara. Fasta fina bajshögar och inget depp. DET vill jag ha nu. 

Imorgon blir det special utan hundar dårå. Trist men... Jag tänker då inte åka och eventuellt smitta ner andras hundar! Det finns för många som låter "lössen gro" och spelar oskyldig när andra får ta över skiten.

Mycket är jag. Men sån är jag inte.

Jag hoppas att det är fodret som satt magarna i olag här. Isf så är det bara en missad utställning och inget mer som "skiter sig" den här helgen.

Tråkigt är det. Men jag får iaf träffa Bossebarn imorgon. och goa vänner. DET ser jag fram emot.

Sen ska vi visst på fest.

Och ungarna åt alla andra väderstreck.

Lär inte bli så latmaskat.

Well. Det är iaf helg. Och vi som jobbat hela veckan (ni som gjort 40+ timmar ligger bättre till än mig) behöver vila, göra vad man vill och inte måste, eventuellt sovmornar och bara njuta av det man känner för. 

-En vecka mindre till semestern-

Okej. Man får visst vara nöjd med en bra vecka åt gången.

Den är har iaf inte varit på topp.

Idag halkade jag under hundpromenaden så jag stöp i backen. Tidigare i veckan lyckades jag hålla mig på benen men halkade och stäckte ryggen så jag vrålade rakt ut. Som tur var hade jag växthuset bredvid och lyckades ta tag i det den gången. Notering blir att det hjälpte inte att halka en gång till för att ryggen skulle "knaka" tillbaka. Det är inte lätt när det friska benet ger sig av och det klena ska försöka hålla kroppen upprätt...  

Jobbet går. Lite mycket för en person att vara överallt samtidigt. På en halvtid. Men, man får bara försöka så gott man kan. Och har man tur så kanske...kollegan frisknar till snart?!   Tiden går fort iaf. För fort. Tur det är den 1 mars snart. Eller, inte tänka så, var det ju jag skulle göra. 

Sen ser jag ännu mer fram emot maj. Då ska det firas!!! #adjödujobbigamänniska 

Ida har idag fått sitt bling-bling.

1 år av "lycka"...i form av trasig insida av överläppen, spänningar i hela överkäken...MEN förhoppningsvis en fin tandrad, att se fram emot. 

Imorgon är det iaf fredag. Sen ska allt hända i helgen. Hundutställning, fest, matcher, träningar...och gärna hälsa!!!

-...lite skit rensar magen...-

En historisk vecka har passerat. Den har varit BRA! Och då menar jag bra på riktigt.

Jag har iofs räknat bort armen från hvetet. Men....man ska inte klaga på 1 sak när man har 43 andra som funkar.

Jag har haft väder att tala om.

Sol. Det har varit massor av sol. Notera sol.

Det har av hälsans medgång hänt en massa saker i veckan.

Kvartis på skolan. Ida går det bra för kan man säga. Riktigt bra! Vad ska man klaga på när ungjäkeln sopar hem 10 A och 2 B? Undra vem hon brås på?

Och att vi nu dessutom sköt från höften innebar att hon även har en praktikplats v14. Great!!!

IKEA har fått sig ett besök. Det var mysigt!!! Det var...bra!

Det har varit en dispyt att tala om i ledarledet. Det gav mig mer tro för min dotter för all framtid och 0% till de "ofelbara". Jag orkar inte med folk som ska kallas vuxna men tamejfan beter sig om om de behöver psykologhjälp.

Jag hoppas de får hjälp. Jag har sagt mitt och sover dessutom jättegott.

Alla hjärtans dag gick inte heller av för hackor. <3 

Massor av innebandy i helgen. Grädden på moset.

Hannah hade match. Center minsann. Undra hur det bara blev så?

Ida har dömt poolspel.

Pojkarna och Herrarna har spelat mot ungefär 83% av Arbogas befolkning. Kramkalas och ett rejält KO.

En vovve har fått bada. Försökte hitta en päls. Kan säga att..den återfanns inte och helgen ser just nu rätt oviss ut. Om man inte kan ta med bara huvudet?

Jag tror att min kropp och morfinet äntligen bestämt sig för att samarbeta. Mindre yrsel och illamående och massor av god nattsömn nu. Alltså va man får energi när man får sova!!! Att man "inte kommit på det tidigare"....typ. 

Summan av allt.

Stoppa tiden. Addera mer sol så det blir barmark bara (har ff bara snö på hela tomten...suck...) så ska nog den här våren gå alldeles lysande för även mig.

"Allt gott är inte godis. Men det skadar inte."

Det finns saker som inspirerar mig.

T ex titta på "Mannen som kan tala med hundar". Nej. Jag tror inte på hundpsykologer. Men jag tror på att varje gång jag ser hans avsnitt så blir jag sjukt sugen på att träna hund.

Man får ju va tacksam över att man har de hundar man har. Som inte river hemmet för att man har en handikappad matte. Visst, den lille hittar ju på hyss när det blivit lite för lite huvudbry (borde va? Han är 2 år) men så länge han bara bär omkring med kökshanddukarna så överlever jag hans påfunn.

Undra vad som kommer ske när vi renoverat hallen 2.0? Har ingen lust med 3.0

Just nu är det dessutom helt okej att jobba. Det är mycket, nytt och intressant.

Det är soliga dagar och plusgrader.

Jag har sovit ganska okej ett kort tag nu. Armen är inte bättre, men benet gör nästan inte ont längre. Inte helt påkopplat varje dag men...

Halvtiden ska utökas. Jag vill prova.

Jag ska ju framåt.

Hur som.

Dagen inlägg ska också handla om annan. Elakhet rakt ut.

Är det någon som ska vara elak så är det jag.

Jag har 2 barn. 2 barn som jag är överlycklig över att de hittat samma hobby som både jag och sambon har. De har alltid fått prova på det de fått för sig. Brottning, scouting, wakeboard, fotboll etc. Men det har allt fallit tillbaka på innebandyn. Happy me!!! Very Happy Me!

De sköter dessutom skolan högt över mina förväntningar. Deras betyg är...fantastiska. Jag är stolt. Jättestolt!!! 

Och så sportar de.

De är bra lagkamrater. De tränar så hårt de förmår. De är duktiga. De lyssnar och lär.

Och allt vore ju trevligt om det slutade där?

Men det gör det inte.

Idag har de träningar. Den ena skulle man kunna binda fast och hon kröp ur snöret och tog sig till hallen iaf. Den andra, som hållt på länge med detta, alltid behövt rätta in sig efter andras förmågor, ställt upp, hjälpt, lyssnat, bugat sig... Hon vill numera inte ens träna.

Hon, med de förfärliga tränarna.

Helt ärligt så sitter jag nästan med luren i handen för att ge fanskapet en omgång. Men. Det tjänar antagligen ingenting till. Detta ska inte bli mellan 4 ögon. Detta ska upp i rampljuset, det sks höras, läsas och ses av andra. Jag har vänt på steken åt alla håll. Rannsakat mig själv för att se om jag är så hemmablind att jag överreagerar.

Men nu har jag ventilerat detta med andra, obroende. Och det är bara att inse att jag har inte fel. Min dotter är fan utfryst av sin egen lilla jävla pisstränare.

Det blir ju förbannat jobbigt när pappa är ordförande i klubben. Han vill inte, pga att andra bara har vänsterglasögon, få detta till att han utövar sin rätt att kritisera för att han sitter på den stolen han sitter. Han är också pappa! MEN, det vill ju såklart inte kritisören se. Det kan man förutspå med förbundna ögon.

Mamman...är ju bara den värsta morsan på läktaren. Och den lilla skiten ska minsann få se vad som kan komma ur truten på henne.

Förra helgen blev måttet rågat. 

Vi har varit sjuka här hemma. Som så många andra familjer. I Hannahs lag har det inte varit ett undantag. Hon avstod träning i onsdags för att hon inte kände sig pigg. Vill inte smitta andra.

På torsdagen kom ett inlägg om att det var 12 st barn kallade till söndagens match. De skulle EVENTUELLT fylla på  med fler deltagare om de var krya, efter fredagens träning.

Inga löften. Inget bestämt.

På fredagsträningen deltog 18 barn. En av dem var Hannah.

På lördagsförmiddagen hittade vi en flik där det uttagna laget kom upp.

17 barn kallade till match.

Hannah är den 18:e. Ingen kallelse kom alltså... 

Gissa hennes besvikelse? Gissa hur många funderingar hon hade varför hon inte fick spela? Gissa hur man kände sig som förälder när hon faktiskt påvisade att det BARA var hon som inte fick en kallelse...

Idag ska jag på träningen. Jag hoppas innerligt att Hannah vill träna. Jag ska göra allt för att övertala henne att göra det. 

Ska en sketen idiot få min dotter att sluta med det hon älskar att göra?

Ska en sketen idiot få henne utskuffad från sina vänner? Några t o m hennes klasskamrater?

Vet han om vad han håller på och skapar?

Att han dessutom har 2 till vid sin sida som inte kan vara så blinda att de inte ser vad som sker. Det gör dem till lika mycket medskyldiga. Det kommer inte bli vackert detta. 

Jag kallar det mobbing av en 13åring. Jag kallar honom även vad jag vill. Om han hatar mig så ler jag stort. Men att bestraffa min dotter....det finns det lösningar på för hans del. Och jag tror inte hans egen dotter kommer ha det så lätt i laget när pappa inte finns kvar i ledarposition.

Jag skulle verkligen inte vilja vara i de andras skor heller. 

"...kasta gärna sten i glashus. Jag kommer se till att du är på insidan när det faller skärvor."

Det händer mycket nu.

Och jag ska avsluta dagens inlägg med en smärre chock.

Sen sist så har vintern bokstavligt ätit upp mitt land.

Det enda trevliga med kylan är väl att man kan få till fina bilder när tempen dalar i sån hast att det blir skumma dimmor. Att våran lilla rosahåriga gullunge sen ger den extra touchen gör ju inget.

Så. Den dagen blev bättre än den började. 

Sen har jag även varit på rehab som vanligt. Det blev en liten annorlunda vända då C började med att gå igenom mig med hammaren. Att hon inte hittade en endaste reflex på vissa ställen i vänsterarmen var ju mindre trevligt. Men inte oväntat. Besöket slutade med att hon skickade mig att ringa VC för att få läkarhjälp. Det ska liksom inte skilja 19 kg i styrka på händerna. Vi gjorde slut på tejputbudet innan jag jag åkte.

Änden på tejpen. Starten sitter under skulderbladet, över axeln...  

Fredagen var ett evigt jäkt! Matcher och träning samtidigt. Killarna förlorade, Idas gäng spikade igen Lillån och Hannah gjorde en strålande träning. Som Center. Med spelande kedjor. Vinnande koncept till helgens jättetuffa match!?

Trodde vi ja...

I lördags gjorde vi något vi aldrig gjort.

Åkte till Stockholm och skaffade oss underhållning.

Man måste ju fördriva tiden med något. Att sätta sig och ta en drink är ju chickt och helt korrekt.

Tur man bara är helt korrekt typ 1 gång om året. Mer har man ju inte råd med.

350kr i två glas. Ingen prisklass för en halvtidssjukskriven. 

Men. Sjukt goda var de!!

Jäkla trevlig show!! Att herrn är 65 bast är imponerande. Visst är han rynkig och lite grå, samt det syns att hans ögonsjukdum inte helt okej...men han kan underhålla! Showen blev inte sämre av att Plopphuvudet framför mig fick sin beskärda del av showen. Inte på det viset han säkerligen hade önskat dock   #utskämd

Hur stor är chansen att få den mest självälskande, jättevälgödde, fyllefulle Gävlebo på hela Göta Lejon framför sig när man sitter på rad 2?

Om nån kan lyckas så är det ju jag.

Visitkort från Kaj.  

Lättsomnad kväll.

Och tidig morgon därpå.

Jag kan bara konstatera att barn är inte ett dugg dumma. De ser och märker saker vuxna inte tror. Har bara väntat på den insikten. Synd att de är så pass gamla att man inte kan skoja bort allt med en påse geléhallon...

Fredagsträningen som satt som ett smäck! Var som totalt bortglömd. Av de vuxna.  

Jag kan iaf bara berömma min dotter och vissa andras döttrar för att de spelar väldigt bra innebandy. De har de in sig. En och annan har dessutom talang! Rysligt duktig är hon lilla N.

Synd är ju att berömmen uteblir från de sk ledarna.. Jag satt nämligen och noterade beteenden. Det var ingen vacker syn.   

Hon kan allt hon vill. <3 

Det kanske sticker??

Ny vecka idag.

Snökaoset är inte ens roligt genom fönstret.

MEN.

Jag kom från på tråden till VC.   Jag blev uppringd på minuten som blev tilldelad!!   Jag fick en tid - IDAG! Hos en läkare som jag kan uttala namnet på!!!!  

Jag kom dit...jag kom in...vi hade en GENOMGÅNG av journalanteckningar i grova drag. Han undersökte. Och konstaterade att det var varken någon vits eller oklarhet i att jag behövde få en remiss till ortopeden!  !!!!   .....

Ja! Jag letade efter Dolda Kamerangänget som skulle hoppa fram från nån gömma och skrika SURPRICE!!! Vi bara skojja med dig, Stina!

Men. Det hände inte. Jag ska alltså få...hjälp nu? Eller jag ska alltså iaf få komma till någon nu??? Jag som har tappat räkningen på hur länge jag försökt få det...

Vi firar med korvstroganoff och glass till efterrätt idag.

Och..jag är ff i chock.

 - Plötsligt händer det som aldrig händer! -