Okej...ska försöka bättra mig. Elin, Lola...kanske nån till...

Men idag blir det bara osammahängande noter. Things to let out. Things in my heart...

En sådär dag. Igår tog lusten ur mig att hitta på det roliga jag hade tänkt mig idag. Åka och ha hundbus. Visst är doggarna en mkt stor del i livet. Älskar de där som ger mig strån i smöret, maten...vattnet... Ja, överallt typ. Man vill ge dem tiden.

Men det finns några små, två, som är ALLT. Den ena har det lite jobbigt nu. Sånt gör ont i mig. Och ändå den starkaste lilla tjej jag vet. Snäll. Givmild. Söt. Kämpare. Hon föddes som en kämpe t o m.

Varför ska inte hon få ha det bara bra. Jag menar BARA bra. En med de talangerna har förtjänat sånt. Det finns minst 100 andra jag kan komma på som kan få ta allt hon får dras med. Mitt lilla...lilla...  

  Bästa döttrarna. Bästa systrarna.

Det är när sånna här dagar kommer som man liksom skjuter allt annat åt sidan. Man ska bara vara där/här. Har varit det idag. Jag tror det vart bra.  

För att glömma lite tråkigheter...så åker man och köper pulka. (Ja, och hjälmar Carola!!  )

De provades såklart vid hemkomsten. Det var roligt men kallt. Sas det.

Skulle fotat lite idag tänkte jag. Det blev bara inomhus. Nån fin.

  
Hon har en lite cool färg...den där kissemissen...

Mitt absoluta favorit-julpynt.

Och avslutar denna lördag med en bild på Roffe. På rymmen. I Hannahs säng vid läggningen. 

Hans lilla promenerande runt i sängen gav tjejerna iaf lite fnissande, av skräckblandad förtjusning, innan John B kom. Så borde alla dagar få vara. Att man avslutar med skratt. Enda tills man kissar på sig.