Ja, det är jag! Orken...borta!!

Natten tills idag tyckte tydligen någon där uppe att det inte räcker med att vi har en dotter som har det tufft... Nej då blev man väckt av Hannah vid 2. Kräkning - NUUU!! Sen va jag väl med i skallen fram till 5-tiden... På den tiden hann vi vara uppe och kräkas jag vet inte hur många ggr...   Sen nån gång därefter tog pappa vid. Men det var endå jag som var den som märkte att hon skruvade på sig och vaknade, sväljandes och med en panik-blick!!   

Dagen har fortlöp med soffsömn för oss alla. Ingen som fick speciellt mkt sömn i natt, förstås...

Jag ska väl såklart inte klaga.

Vi har under dessa år som föräldrar haft en jävla tur. Våra kan förvisso vara lite snuviga, men ff med go i kroppen, lite titt som tätt. Men så här mkt feber, sängliggningar och dåliga magar. Det har vi aldrig haft. Man kan ju fundera vad det beror på.

Jag tror, men det är ju bara jag som...just tror, att en orsak kan vara, obs! KAN vara, är att jag...hm...hur ska jag skriva?!

Jag är "aldrig" hemma.

Förr om åren så har ju mamma varit snabbt hemma, hemma vid uppvakning, hämtat på dagis, lämnat på dagis. Numera ligger nästan allt detta på pappas axlar. Säger inte att han på nåt vis sköter detta illa. Onej. Med bravur. Men...det märks att mamma saknas!! De säger det t o m. Sånt är INTE roligt att höra.

Som:

-Mamma...kaaaan inte du lämna mig på dagis??

-Mamma..varför är inte du hemma när vi kommer hem?

-Mamma...när ska du komma och hämta mig? Jag vill det...

Usch! Känner mig verkligen som en urkass mamma!!!!!  

Det skulle inte vara lagligt att jobba heltid när man har små...

Barn behöver båda sina föräldrar. Det är väl därför man är två om att skaffa dem?

Jag tror de är stressade våra små. Och det är ju hemskt!! Att vara 4 och 6 år och känna stress!!?? Fy fan!! Räcker det inte med att vuxna far och flänger hemifrån för tidigt...för jämnan...för mycket...

Nej, jag mår inte bra av detta!! Men...jag vet heller inte vad jag ska göra åt eländet... Flytta vore en sak...förvisso...för att förenkla en del. Kanske?!   

Nu har jag iaf fått de små i säng. Jag hoppas så det gör ont...att de får sova lugnt och vakna friskare och kryare än någonsin!! De är ju bara barn. Barn ska leka sig igenom den tiden. De ska inte ha bekymmer!!!! Fyyyy fan!! Jag blir så ledsen...

Ja. Hunnit nåt bra har man ju såklart inte den här helgen. Jävla skit över det också!!

Nej...en less...trött...arg mamma går nu och drar nåt gammalt över sig. Imorgon, en ny och bra dag!!? Nej....skulle inte tro det...hoppet finns inte för sånt längre...och så snöar det också. Vem fan fruktar att hamna "down there" i livet efter detta? Inte jag...  För när jordelivet är så här otrevligt...kan det blir sämre? (Ja det kan det säkert...men jag skiter i att det finns folk som har bara ett ben...bor ute...svälter...) Jag lever mitt liv. Jag kan inte save them all. Jag kan ju inte ens save:a mina egna...