Direktlänk till inlägg 16 december 2011
Även om det (kanske) föga märks här så ofta så har hundar en stooor plats för mig. Enligt mig så ligger det en hel del i detta...
Men...vad är det som händer?
På alltför kort tid så försvinner de. För att bara räkna upp några i bekantskapen, så blöder det alltför många hjärtan nu, på alltför kort tid.
Några jag kommer på rakt av.
Å, L, A, A, C, L, J, A-S, M, L, M, M, S, I, L, I, J...(skriver inte ut namnen för de kanske inte samtycker att bli nämnda här) Och alla dessa är inom ett ynka år!!
...och inte alls att förglömma mitt eget brustna hjärta som ALDRIG kommer läka. Jag kan inte ens se bilder än idag på MIN kille utan att tårarna rinner i floder.
Det är förfärligt, på riktigt.
Hemskt.
Ont.
Och jag må hända vara neggo, men jag ser inte DET längre. Jag ser inte de där hundarna som fanns, idag. Jag är ledsen, men så känner jag. Jag gillar mina hundar, det är inte det och så, men...nej...de är inte i samma ens nära. Inga är. För min smak.
Trist bara det.
Skänker idag en tanke till de "mina" som förlorat sin bästa fyrfota vän.
Om man bara kunde få bryta benen. Vilken befrielse. Det syns. Om man bara kunde få slippa ifrån... Alla diskbråcken i nacken. Sviterna efter cancern. Gallproblem. Magmunsbråcket. Magsår och inflammationer. Tarmfickor. Rörelseproblem...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|