Så var första etappen gjord! Huga va JAG (?) varit nervös inombords för detta. Och hur bra jag än försökt dölja det hela, för att ist vara en peppande mamma, så har det inte smittat av sig bra på Hannah.

Hon har senaste dygnet varit vit om nosen och rätt lågmäld för att vara sig själv...

Rätt jätteglad över att jag bestämde mig för att låta hela dagen vara ämnad för detta!! Tänkte först åka och jobba ett par timmar, skynda hem och hämta henne på dagis för att sen stressa in, men avslog tanken själv och jag är som sagt NÖJDAST över detta. För hon behövde verkligen den tiden hon fick där innan.

Bra Mammapoäng där!!!

Vi lekte utanför barnmottagningen länge och gick sen in och lekte vidare där inne och passade på att kika in i flera mottagningsrum och tusen frågor fick jag besvara om syrgasmasker, slangar och droppställningar. Vilken tur man jobbar med prylarna man gör så man hade svaren!!   

Hon såg dock inte så övertygad (lugn) ut som jag hade önskat... Men mindre frågvis iaf.

Vi fortsatte med att prova vågen och mätte henne och kollade på ännu mer prylar därikring. När jag tänkte att NU släpper det så kom det:

"-Mamma...jag är nog klar nu så...kan vi inte bara åka hem?"

Strax därpå kom syster och hämtade oss och hon följde med in utan problem. Tack!

Där var jag iaf smart när det kom till undersökningen.

"Hannah...kan du visa själv?"

Jodå. Hon nickade och log lite och klädde av sig. Tänkte att jag absolut inte vill vara den som ska riva av henne paltorna inför en "gubbe" så...det fick bli på hennes egna "villkor" allt skedde.

Men hon var såå duktig och inge blyg alls när han skulle klämma osv osv.

Duktig tjej!!

När hon följde med syster ut ur rummet och fick sin Tapperhetsmedalj och en gnugg-tatuering (  ) så fick jag veta allt om fortsättningen på besöket. De var nu inga funderingar alls på om det var vad det var och operation ska till.

GUD BEVARE MIG!! Visst är det på alla vis bra att det ska bli av. Men jag kan inte sluta att bita naglar och ha ont i magen iaf. De ska söva min lilla prinsessa! De ska skära i henne!   Blödighet är inte min grej - när det gäller MIG SJÄLV! Men nu ska de göra åverkan på min skatt!!! Inte alls känns bra nej...

Usch! Inte undra på att magen är död kanske... Detta hjälper inte till på bättringen kan man väl säga.

Jag är nu glad över att dagen är över och GLAD över att allt nervigt verkar släppt på Hannah nu. Hon går t o m runt och är lite småkaxig över vad hon upplevt idag. Hon fick självklart belöna sig själv med ett besök på BR på hemvägen från stan. Hon valde ett mjukisdjur modell vit Enhörning med glitterinslag. Hihi...sötnöt!

Intog en jättesen lunch på Ikea på hemvägen då både mitt huvud och mage höll på att dö en sväng där och då. Dock inget shoppande utan bara matintag och hemåt! Inte på humör för sånt idag.

Nu är det ett par veckors nerver på utsidan tills det är dags för operationen.

Hannah erkände iaf att hon tyckte det varit lite läbbigt, så här innan. "Jag har ju liksom inte varit kompis med nån doktor innan idag..."

Hon är ju så söt-klok att man kan börja gråta.

Hundvägs så var det spår igår. Betyg: Lysande!! Polett-nedfall? I hope so!!!

Idag: Sakletande. Betyg: Galant!! enligt sambon.

Inga vargar i synfältet idag heller. Tackar!!!

Så nu middag och så tidig kväller. Tröttast.se här...