QX-galan.

Bästa idag. Ida frågar: "Pappa va ere här för gala???"

Jajamen, ni skulle varit här. Sambons min just då växlade mellan...  ...  ...  ...  ...

Åh va jag borde hållt mun!! (Men det är ju så svårt...   !!)

Borde verkligen låtit honom säga: Snippa möter Snippa & Snopp möter Snopp. DET hade vunnit årets Jätteheteropappaförklaring!!!   

Men det liksom räckte med att jag sa: Killar som gillar killar och tjejer som gillar tjejer för att få Ida. snart 9 år att:   ???   . Åh Gud hon kommer få nåt att fundera på nu. Hon som nästan är mer analytiker än sin far. Och det mina vänner vill INTE säga lite det!!

Så är det. Vi pratar inte mkt gay här hemma. Av den naturliga förklaringen att vi inte är så väldans mkt gay nån av oss.    Men med tanke på min text som nedan följer...you never know...  

För övrigt är det synd om min trädgårdstomte.

En bild säger mer än tusen väderleksrapporter.

Dags att pilla in en ny papperstuss i näsan som snorstoppare och försöka sluta kolla på Enemy of The State (även om den är braig) och istället få in antingen TED och/eller Hypnotisören i DVD:n. Den sistnämnda börjar snart bli en Braveheart, men snäppet värre för att jag hittills bara hunnit till förtexten i denna...

Sen Alvedon för jodå... jag har fått feber.   

Btw. Mello. Kunde knappt hålla mig för skratt när Pernilla å de andra två åkte ur. DET hade de inte trott!!

Tjejen nummer två hade en mkt fin låt.

Erik å hon norskan va nog bäst.

Sean Banan funkar alltid.

Salut för Christer Lindarv som är mer kvinna än jag någonsin kommer bli med de benen!! för att nämna en detalj   

Och om Soran Ismail är mer straight än den amerikanska presidenten...är jag mer karl än Christer då...??

Febern ger mig konstiga tankar...   

En efter en så säckar vi ner...

...snörvel...host...attjo...harkel...eeeh...öööh..
..jäääsp...

Men det är ju helg. Då har man "råd" att vara sjuk.

Sambon hittade idag (o)lyckligtvis en mkt speciell tidning, visade det sig. Ett Sennenblad från 2007.

Ett reportage från Karlskoga specialen. LydnadsKM.

Tänk att några rader och bilder kan göra så ont och samtidigt få tårarna av sorg att blandas ihop med tårar av stolthet och glädje?

Jag ska erkänna att det var några dagar sen jag tänkte på min stora favorithund. Men idag blev det desto mer. Och det enda jag kan säga är att det gör precis lika ont av saknad varje gång.

För den som inte var med den lyckliga dagen...och läser texten...och funderar på varför jag inte ens tänkte ställa upp strax innan starten...

Jag har inte exakta antalet dagar i huvudet. Men "strax" innan denna dagen så fick vi ta adjö av Puck, efter allt kämpande och lidande, som cansern gav fullständigt fan i!! och tog honom ifrån oss iaf... 

Även det i sig är ju ett jobbigt kapitel av livet att minnas. Orkar inte minnas mer av det idag.

Ja, att jag gillar mina hundar. Mer än jag gillar de flesta människor är säkert svårt att förstå för många.

Men det går ju heller inte att riktigt förklara hur humlor kan flyga. Ändå sker det. 

Hundar är ärliga. Mer invecklat än så behöver det inte vara för att få mig att fatta tycke för en vän.   

Jag saknar mina fyrfotade.

Tillbaka till filmen och "verkligheten" nu, om man ska kunna sova inatt.

Raven. Ska vara skräck?!

Gonatt och sov gott.