Idag kom det jag hållt borta en jättelång tid för att vara mig.
ILSKAN.
Alla har väl sin rätt att bli förbannade ibland. Jag borde inte vara ett undantag. Eller rättare sagt. Jag skiter väl i om eller inte.
Jag blir rätt mkt otrevlig som arg och både prylar flyger runt mig och jag skulle nog kunna svära Fansjälv kristen när det brinner loss...
Typ håll allt och alla undan mig om det sker. Hett tips.

Tacknämligt var jag ensam när det kokade över. Bortsett från bilen jag höll på att krocka med. Tur inget hände. Jag hade antagligen spöat upp den andra föraren just där och då OM nåt hade gått fel.

Rätt trött på det mesta nu. Samtalet som fick allt att gå åt hvete ältades och växte...tjaaaat...gnat...klagan...ORKAR INTE LYSSNA MERA!!!
Är det verkligen ingen som tror att det finns någon som har det värre, sämre, jobbigare, mindre lätt än sig själva??? Det finns några som inte basunerar ut sig själva med plakat och ojojmärkningar!! Hör bara mig. Se bara mig. Hjälp bara mig. De som behöver det finns. De är mååånga fler om man bara öppnar ögonen någon liten gång.
Ibland undrar man om vissa inte skulle behöva få det svårt i nåt sekel för att de skulle få fatta vad man BÖR klaga på.
Jag har fan aldrig varit med om dess like...

Längtar till min ledighet så sjukt mkt nu. Ska stänga av ALLT och vara totalt oanträffbar för omvärlden. För den är sjuk och jag klarar mig så jävla bra utan den!!!

Tack för idag.