Det går bra nu.

Redan innan klockan 8 hade jag retat upp läget.   Men...eftersom jag är läbbigt farlig människa så blir det ju liksom inget hugg. Baktalandet...det ser jag ju bara som ett slags kyss i rövvatrakten...så det läggs inte ens notis om.   Problemet är väl att jag är ju liksom lika farlig imorgon! Och dagen efter. Och dessutom Chefens stora "Tack!" och "Såå glad du tog upp detta här och nu!!" 

Så läget är lite svårsmält kind of.   

Jag älskar´t!

Och...dagen flöt fint! Även efteråt. Nagellacket har slipats bort av allt knappande. TRiVS!!! 

Sen blev det faktiskt som jag trott ett tag. Vi gjorde slut. Redan idag. Att skiljas och gå olika vägar...efter så lång tid vi faktiskt haft tillsammans. Det blev en tår i ögat måste erkännas. Och en stor kram på vägen.

Men nu står jag stadigt på egna ben. Lägger hela världen framför fötterna...2015 VÄLKOMMEN!! 

#nofilter

Och med lite dramatik blev det häftigare!!

Vilken utsikt!!!

Nu är det kväll. Igen. 

Är det inte fler kvällar än dagar i veckorna?? Och ohyggligt korta nätter av nån anledning...