Dagarna verkligen går i fort-fort-fort-tempo nu.

Tycker det är måndag och så söndagkväll strax därpå.  

Höstlovet är nu iaf slut.

Det var..."intressant", mest skönt med sovmornar, långfrukostar, klocklöst levande och många andra faktorer.

Ser nästan ut som farsan ler åt vad han åstadkommit...   Merjobba åt husse är tydligen skoj??

Den största insikten blev iaf att mera ledigt vill kroppen, hälsan och jag ha.

Ge barnen TID. Det är inte dyrt. 

Så många saker jag fått veta och höra på en ynka vecka. Så många känslor. Så många uppklaranden. Fast jag alltid varit en...jo..jag skriver det - URUSEL LEDIGHETSMAMMA!!! - så känner jag inte att jag på nåt vis missat nåt speciellt. Det är snarare NU det händer. Allt det där man inte ska, får eller bör missa.

Att rulla snöbollar, gå på bio, fika, leka...det kan man göra alla dagar på året. (inte snöbollar kanske då...men ja...principen fattad??)

Men nu är verkligen NU.

Jag tänker inte missa en sekund. Jag är här. Vi   

Förkylningen är inne på vecka 100 eller nåt. Alltså detta börjar bli fånigt. Hur länge kan man gå såhär?? Och va fasen är det för bacieller som åker runt??? Varför gillar de mig? Jag är ju inte lättgillad!!  

Nåja. Jobbar gör jag. Det går. Det är mycket snövel och mer men. Jag har inte dött av värre saker.

Men visst är det slitsamt att hosta så man spyr och sova är en bristvara... Om man ska vara ärlig.

Nu är det tisdag.

Lösa bilfrågor idag. Tror vi hittat nåt. Så det är väl bara att börja köra??

Middag på 3 minuter, träning om 30.

Hej på ett tag!!!