För en gångs skull så har jag sparkat på datorn för att blogga.

Den rasslar. Varm. Knäpp.

Det är praktiskt med mobilbloggeriet...men det är nåt visst med datorknappande. Som om man inte fick nog av tangenter på arbetstid...   

Men NEJ. Det får jag faktiskt inte. För jag må ha både en och sju diagnoser...ÄLLE bara helt enkelt som JAG är och äkta...men jag gillar mitt jobb nu mer än någonsin. TRIVS!!! 

Frisk eller bara glad över att livet faktiskt fungerar relativt? Vem vet. Men jag låter hjulet snurra så länge det snurrar så lätt. Sen får man smörja det när det börjar gnissla och gå trögt igen. Vila, sova massor. För jag är inte den som ropar HEJ. Återfall kommer. Har kommit. Men inte nu. Och jag lever nu.

Men jobbet liksom. 

Självständigt. Ny STOR grupp kom till. Flera godingar!!!! Intressant. Viktigt. Massor av skratt i eländen. Klurigt!!!!! Och mer än delbart.

Folket som man väljer att ha nära är verkligen GULD!!! Samma dumhumor. På sin egen eller andras bekostnad. Spelar liksom ingen roll.

Man känner sig smart!!! Omtyckt!!! Behövd!!! 

Jag kommer ärligt sakna dem nu när jag ska vara ledig. 

Tomten hade hittat till mitt skrivbord idag!!!   

Elin hade luva.

Klart det är Elin.   Vem annars? För tomten finns ju inte...?? 

Blev faktiskt kvar allra, allra sist idag. En bil kvar på parkeringen. 

Tur man ständigt har ögonen på sig så man slipper känna sig helt själv.     Snart 7 år. Glöms mer och mer. Kliar det så kliar det liksom.   

Hemma strax före 17.

Sen dess har mat landat, Homeland och Småkronor. CM och Cola faktiskt. Multitasking är dagens ord. (Man gör flera saker samtidigt, Carola!!! Inget annat...  )

Orken är kaputt och foten ond. Känns som förra och denna veckan varit en och samma sen förra fredagens fest och jobbsöndagen. Det blev aldrig helg. 

Jag är så värd denna ledighet så jag nästan kan klappa mig själv på axeln.   "Bara" 42 timmar denna veckan. 

Dator och TV. Det bästa man kan ha när man vill att nån annan ska tänka och göra åt en.