Har ni haft en fin dag idag? Med era nära och kära.

Här är mina. Håll i er. Här kommer det hjärtan som räcker till 9 infarkter och klaffbyten. (Om man får driva med nåt seriöst???) 

Ok...sry katten...å "mössen"...ni får egna bilder en annan dag    

Min stora kärlek! Även om den där mössan gör honom trött...  

...och därefter sömnig...  ...ast! 

Man får helt enkelt va glad över att nån sover gott i det här föräldraparet! Unnar honom verkligen det. #ironi #gemigsömnistället 

Och mina små. Fast här på bilderna var de ju pyttesmå.

Hittade bilderna idag när jag laddade bort bilder ur datorn. Went down the Memory Lane kan man säga... 

Dagen har förgyllts med...innebandy!! Hör å häpna.

Hannahs lag hade en träningsmatch mot yngre förmågor. Hannah gjorde 2 mål. De vann med 4-1. Trots att hon kännt sig krasslig det senaste dynget. Bli INTE sjuk kära barn!!!

Debut som domare gjorde storesyrran och Frida. Såå kul!!! Och tydligen hade de gjort det bra också!!

Min stora, duktiga tjej!!!!

Eftersom hon inte hade visat ut syrran i matchen så tyckte jag att hon gott å väl kunde få göra det här hemma istället. Alltså denna åldern de är i nu!!! Hjäääälp!   

De fumlar, tappar, snubblar, segar, käftar, trotsar...och tappar lite mer grejjer! Som sin mammas bästa parfym. Den lever inte längre nej... 

Ett halvt badrum, mobil, körkort, mig själv och en vägg nerkletat innan burkf*n sluta studsa!!!   

Fick henne ur huset sen. Så det kunde blir lite lugnt...   

Sambon firade med sina   :an i H4. Och Ida...hon tog hand om sin mamma hon. 

Den ungen har jag gjort bra!!!!   

Hon vet vad en mamma/jag behöver. Omtanke, choklad och slöa dagar. Sånt som en hårt arbetande mor/sambo/älskade förtjänar...host... 

Kärlekens dag har annars passerat smärtfri. Doris är nu så kär i Bosse att hon håller på å slår knut på sig själv. Om detta kommer nu bestå i minst 4 dagar till. Grattis Bosse!   

När hon sen blir suris...då kommer dottern in i höglöp.

Tur han får åka och jobba med hussen imorgon. Det kommer nog blir rätt lugnt. De fikar och har rast mestadels av dagarna. Bosse gillar't!

Själv ser jag fram emot morgondagen. Tänk om man fick skvallra...  

MEN. Nu är det ännu en dag närmre vad-som-än-är-planen?!?!? Skitgubbe!!! Ja är nyfiken!!!!    

Vakna 5...
Vakna igen vid 8...ish. .? Vem räknar? Blir bara irriterad på att aldrig sova rakt av länge när jag kan!!! Och sova rakt av de lilla jag måste i veckorna.
Gud kanske vet varför??? Eller varför inte Allahblaaha? #suck

Frulle vid morgonTVn har tydligen blivit standard iallafall. De gör inget. Marcus talar och jag förstår.

Laddade ur mobilen på 2000 bilder totalt tror jag. De va för många som plötsligt dök upp hela tiden. Som jag inte är beredd på att se. Än... Någonsin? Känns inte så...

Skogen.
Snöfall...mutter....
Men hundarna glada att få ränna fritt. Nån blev så glad så hon skulle ha med sig en souvenir hem...

Inte ens när vi hängde undan den i ett träd ville hon lämna den. Haha!!! Toka...

Några bilder kan innehålla spår av en husses godishantering.

Vi gick så långt vi hade tid för. Who's counting liksom??? Man kan väl inte hålla på å lägga ut sträckor och bilder på sånt för att nån tror på att man gjort dem?? Eller??

Så när vi hade minerat all mark (stackars hanhundar) hehehehe.... skjuts av barn till Nibble och lite hit å dit...och såg en match som vanns av Idas lag. Dock satt de flesta riktigt bra på bänken idag. Inkl min dotter. Så siffrorna blev 1-2 i vinst.
Såg sen att när ett barn äntligen uppmärksammades av sin mamma...då var det inte nåt snällt... Jag förståååår inte hur den människan tänker!!!!!!
Ta henne bort bara.

Därefter har Lundbackeköket o Mellon fått söva.
Och hamstrarna rockat. Jag vågade faktiskt klappa en idag. Modighetspris till Mig!!!

Nu sover vi...snart...

Fick vi tillökning!
Pixel och Ellis har tjejerna döpt dem till.
Söta!!!!
Men jag är nöjdast när de är i bur ;)

En oerhört lång vecka har detta varit.
Tisdagen-onsdagen var nästan 7 dygn långa...
Men det tog sig visst till sist!!!

Ska sörpla sista kaffet och fundera på utgång... Eller så ligger jag kvar här i soffan och lyssnar på elden som sprakar. :)

Vet inte om hon fattar mer än vi tror.
Eller om det bara var så att hon blev akut trött just där.

Troligen lite av båda orsakerna.

Nu ska jag sova! Med (antagligen ) kuddmärken i nagellacket... Visst????!!!!

Imorgon blir 8...10!

Och idag, om en månad, så vet sambon vad jag gör!! Har hört den kommentaren för många ggr idag för att känna mig helt lugn...

Hipp hipp och så va måndagen över.
Så jäkla tråkigt!!!!

Hunnit jobba. Möte. Svurit. Tröttnat. Slet loss kylskåpshandtag i svält. Sökte och fick ledigt tills vi ska...nånstans. Lackade ur på en C.

Kom hem. Sambon kämpar!!! Sjuk dotter idag också...
Tvättat...
Åkte och hämtade Matkassarna. Fixade luften i däcken. KAN DE LAGA E18'S MARKNIVÅ?????? Räckena är bara att ge upp. Det hänger snart vajrar igen iaf.... Jävla pottor så man tror allt ska gå sönder. Får jag punka skickar jag räkning till Vägverket.

Hämta barn från farmor. Storshoppat. Kul för dem!!

Och så ut i detta vidriga mörker.... Less. Less. Less. Att det regnar dödar mig inte. Men mörkret...
Panerad av grus var vi alla 4. Tack blåsen för din existens! (Om man ska fejka till nåt...)

Positivt trött nu iaf. Fast jag har ju inte hunnit nåt...känns det som :/

Tessi myser med sin pappa. Tacksamt att få låna en tass som kudde :-)

I fredags blev det hemgång vid halv 3.

43-timmars veckan var klar.

HELG!! Va skönt! Den hade bara 2 matcher, sovmornar och långa skogspromenader på schemat. Lät jättebra!!!

Hannah hade klippning...och hon blev såå nöjd. Och så stor!!? 

Sötan blev om möjligt ännu sötare!!

Kvällen fick hon mysa med sina föräldrar alldeles själv då Ida sov över hos Isa. Ett löp drog äntligen igång i huset. SOM vi väntat på dessa damer. Måtte nu den andra också startas. 

Sen kom lördagen.

Vi drog till skogs med hundarna på förmiddagen då de skulle få vara själva ett tag för Ida hade match hemma och Kaj samtidigt i Sura. 

Bannade sambons sölighet under hela promenaden då han jagade spelare till matchen via mobilen, pga sjukdom. Han kan inte gå och texta samtidigt nämligen. Söööölkorv!!! 

Men det blev iaf en halvmil, om än inte i det hastigaste tempot. Tur hundarna iaf kunde vara lösa och sträcka ut sina längder till fullo. Inte sant, fuskDoris...  

Jag och Hannah åkte sen och beskådade Idas match. Som tyvärr inte blev en seger idag...

Nu var det inget dåligt lag de mötte...men jag måste få vara lite kritisk till vilka spelare de placerar vart. Backarna sliter hund!! MEN okoncentrerat. Inkl min pladdrande chefsdotter. Forwardsen...somliga...de har noll koll på allt. Inte ens knyta skorna liksom. Suck...   

När vi just kommit hem från matchen ringde telefonen. Sambon förklara att det hänt "en liten olycka"...så han skulle kollas upp lite...nån skulle köra hans bil...och sen lät han som han hade lite ont. Vi la på. 

Samtidigt hörde jag hans platta plinga 30ggr och fick se en bild med text som inte var så upplivande för psyket. 

Ordet ambulans nämnde nämligen karln inte att han tänkte färdas med!!!    Och när folk sen skriver att domaren hörde en klubba som knäcktes...men som tydligen inte var någon klubba utan något i min sambos kropp!!!

Va är det som händer?????? Skämtar de???? 

Okej! Va gör man? Väntar och biter naglar.

Fick sen några meddelanden om att han vänta...dåligt med batteri...sen tyst som i graven... 

Alltså det RÄCKER MED OLYCKOR!!! Det har gått 6 dagar in i andra månaden på detta skitår. Vad ska hända här näst??? Är det inte 3 saker som ska ske... Fy fan. 

Ovisshet är fan det värsta som finns.

Jag har ännu inte lyckats tänka lugna tankar om den 12 januari. Kan inte ens se bilder av han. Tårarna sprutar. 

Och ännu har vi inte kunnat gå vidare i den saken... Trots att jag beundrar folk som kämpar för vår sak fortfarande. 

Jag orkar inte med mera skit!!   Jag sover inte bra. Jag har fått tillbaka en krånglande mage. Jag tappar tråden och mitt i meningar försvinner ord igen... Jag tror inte det är sant. Igen? Ska jag "dit" igen????? 

Vet inte riktigt vad jag fördrev timmarna med igår eftermiddag. Jag minns faktiskt inte. Jo...vi var till affären...och jag glömde bröd...  

Klockan 20 fick jag kasta mig i bilen och åka till Akuten och hämta honom. Ut ur entrén kom min krokiga lilla gubbe. Men han fick iaf komma hem. Ett revben med fraktur. "Bara". Andas ut!!! 

Melodifestivalen sög på radion. Kanske lika illa på TVvarianten? Ingen aning. Hann inte se något... 

Söndag idag.

Vaknade 4.

Hannah hade träning vid halv 12 och jag åkte dit med henne. Beundrade tränarna. Verkligen!!! Hade fått frispel på 3 röda om det varit jag.

Har ADHD:aktiga beteenden verkligen ökat av någon orsak eller är det bara så att barn har fel uppfostran numera? Skulle präktmorsorna skippat Desperate Housewives och alla "Så uppfostrar du ditt barn"-böcker och gett sig ut i skogen med sina barn så de har fått ramlat och slått sig lite mer istället för att ha sina "egentider" på fin-fiken med 7åringar som lär sig dricka caffelatte och ta selfies???

Eller är det just avsaknade av ovanstående idioti som gjorde oss harmoniskare? Isf varför? Vi hade ju inga "utvecklande IT-metoder" när vi var små. Mobil? Sånt klara man sig ju inte utan idag. 

Vi cyklade utan hjälm, låg i bakrutan i bilen och lipade åt bakomvarande bil (bältena var ju oftast fast bakom baksätet...vem orka krångla fram det för att åka några fjuttiga mil??), vi kastade kniv och sköt med mälbällor på varann..och allt de där. Utan att bli våldtäktsmän eller mördare. 

Är det all "bra" mat som jag aldrig trott bra om, som gör barn och vuxna "dumb or dumber"?

Är det vaccineringar?

Är det dåliga lärare och förebilder?

Säg inte att jag har så rätt att det är avsaknaden av negerbollar som är den felande länken????? 

VAD är det som gör barn till hysteriskt vidriga så fort de släpps lösa??????? De beter sig ju som om de går på droger!!!   

Kom hem. Sysselsatte mig med örontvätt, klor och päls på fel ställen. Huvudvärk from hell. 

Affären, tanka och gå med vovvar på samhället. Ida hängde med och ingen är mer tacksam än jag. Det är inte uppiggande att gå nere på byn själv. Skulle något hända oss så är det ju fortfarande bara jag, några hundar och ett barn som är ute...  Men det var iaf trevligt att ha någon och prata med. Man får reda på mycket under kort tid. Tar sig päron tiden att lyssna på sina barn numera? Kan jag aldrig tro. 

Hur ska man hinna sånt? Skynda hit, stressa dit, fixa det och vara där. 

Nu är jag trött. 

Samma tvätt har gått hela dagen i maskin och torktumlaren. Plats att hängtorka sånt kan nån annan ha. Finns det något man kan göra för att slippa ha allt i en enda stor förenad knut efter deras åktur???? Påslakan...men lakan och örngott innuti - varenda jävla gång!!!   Må verka lättretad...men efter så många års förbannelse med sånt här så är tålamodet inte längre med mig så att säga. 

Nåväl.

Nu är det läggdags.

Spännande hur många gånger man ska vara vaken den här natten då...

Den stunden jag sover ska jag drömma om något mycket trevligare än vardagen här

Emigrera?

Fick en magkänsla, förhoppningsvis inte rätt. Men den kändes/känns inte bra...

På våran hundpromenad, i ett väldigt dåligt upplyst industriområde, kommer vi gående. Mörkklädda. Stora bylsiga jackor. Med mössor nerdragna nästan över ögonen, med 3 hundar mellan oss.
Inget konstigt med det. Egentligen. Det var -2°, en kolsvart februarikväll.

Men.
Vi möter en ensam tjej.
När vi närmar oss river hon upp en mobil. "Öppnar" mobilen som hon sen har påslagen i handen, går förbi på behörigt avstånd, lagomt skyndsamt. Mobilen lyser upp bra i mörkret från handen hon håller den i. Fast sättet hon "använde" den, i handen, vid sidan av kroppen bortifrån oss...
Det kändes verkligen som hon hade den redo "utifall att"!!!
Usch!!! Fick känslan av att hon var rädd. Som om vi var orsaken.
Hemska känsla!!!

Som sagt...en magkänslan behöver inte var rätt. Men jag tror inte den var fel :/ ... Jag skulle nog gjort det samma om jag varit hon.

Det är fördjävligt.

Kom inte å säg att det är tryggt ens här i lilla landet Lagomt.
Inte för någon kvinna. Aldrig mer??

Idag har varit matbaserad.
Borde inte bli hungrig de närmaste dygnen....efter frukostmatsal modell Lyx....BKlunch...Budapeststubbe...
Skippade middagen.
Den fick inte plats helt enkelt.

Tessi. Vårat lyckorus. Den coolugna, busiga, fartfyllda, totalavslappade, glaaada, kramiga, pussiga, tuffa, snälla, vaktiga...ALLSIDIGA lilla damen med en personlighet större än en Grand Danois i storlek.
Det är Tessi det.
Idag fyller hon 2 år <3

Firad.
Fick egentid med mig å tjejerna när vi åkte till mina föräldrar på fika/adjö/planering.
OM hon va nöjd med särbehandlingen?
Behöver väl inte ens nämnas...?

Idag har nåt hänt.
Vet inte om jag vågar...Men vill gärna hoppas.
Vill lägga locket på. Vill gå vidare...Eller bara få rätt. Fast rätt inte är det rätta ordet. Det är bara fel. Så fel.
Så ont.
Vet inte vad...men jag orkar inte ha fler sömnlösa nätter...ont i en låst käke...ont i huvudet...

Gonatt vänner.