Har inga ord som kan förklara.
Känns både så ont för att det blir...så definitivt. Det skulle aldrig bli såhär. För det är omöjligt.
Men det känns även skönt. Nu är han hemma. För alltid här. Ingen kan ta honom härifrån...igen...

Älskade vän.
Varför??????? Ordet bara går runt i huvudet dygnet runt. Jag kommer ALDRIG få ett svar på det.
Kommer aldrig kunna känna att detta var något som kunde hända.
Kommer för alltid känna avsky...

Det är inte bra känslor. Men jag är inte förlåtande. Kommer aldrig bli.