Trots Let´s Dance på tv:n just nu...

Barnen får vara uppe en liten stund längre idag så de får se lite av sitt favoritprogram iaf. Smällen får deras far ta imorgonbitti...

Annars, för de som hört av sig och undrat varför det är "dött" här.

Jag är sjuk. Det går inte framåt heller. Flunsan säger VC. Jag vet inte om jag håller med. Men mina spekulationer hördes inte...tydligen?!

Jag fick absolut inte komma dit heller. Smittorisken.

Jag orkar liksom inte bråka...

Solen har strålat från en klarblå himmel i hur många dagar som helst nu.

Jag är jättebesviken.

Fina gradantal och allt börjar ta fart i trädgården.

Jag är jättebesviken.

Andra kämpar här hemma. Möbler fixas, Det målas. Det städas. Jag gör inget...

Jag är jättebesviken.

Värk. Smärta. Feber. Snor, snor, snor...

Jag är jättebesviken.

Sköt om er där ute.

Jag ligger här tills vidare...

Från en vän...

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Vi lever i en värld där vi ska prestera mer, hinna mer, vara duktigare, snyggare, laga godare mat, vara i bäst form, gå ner mest i vikt, använda de nyaste skönhetsprodukterna. Vi ska se ut som fotomodeller, köra den nyaste bilen, vara mest framgångsrika i vårt yrke så vi kan tjäna så mycket pengar som möjligt, ha en fantastisk relation med vår partner där vi smiter i väg på små kärleksweekenders, en massa tid för barnen och finnas där för alla deras fritidsaktiviteter, renovera hus och lägenheter, mm och allt detta med ett leende på läpparna och håret i en perfekt frisyr.

Det är som Strindberg sa ”det är synd om människorna” för inte tusan går denna ekvation ihop. När man ser det svart på vitt, kan man förstå hur befängd hela iden är att livet skulle se ut på detta vis och att medierna spyr ut lockelser till oss som egentligen inte alls skapar den harmoni de vill försöka förmedla utan istället prestationsångest, frustrationer och stress.

Att ständigt försöka ännu mer, att hinna ännu mer, att leva på toppen av sin förmåga. Detta skapar en splittrad själ och ger både psykiska och fysiska negativa fenomen. OM man inte är uppmärksam på detta, är risken stor att man tillslut hamnar i en utmattningsdepression eller som det kallas i manna mun att man bränner ut sig.

Dock är det väldigt svårt att hinna vara uppmärksam på detta om man ständigt har nya uppdrag, nya projekt nya krav att uppfylla. Dagarna som man egentligen skall kunna vila och ”hämta tillbaka sig”, används i stället för att hinna i kapp allt det där man inte hann med under arbetsveckan. Det är då det kan vara viktigt att om inte annat för en dag eller 2 byta miljö.

Att åka iväg hyra en stuga någon stans, ta med sig husvagnen eller packa upp tältet och ge sig i väg från den vanliga miljön kan vara en räddning. När man byter miljö finns det inte något man kan göra åt saken där hemma eller på jobbet. Det enda man kan göra är att vara här och nu.

Många säger att de inte har tid eller har råd att ta sig den där turen på ett par dagar. Men då tänker de lite kortsiktligt. Om man istället springer runt i "hamsterhjulet" är ju risken stor att man blir sjuk. Det är ju för det första en karensdag på alla sjukdomar, sen är ju inte sjukpenningen lika hög som den lön man skulle få, vilket innebär att om man blir sjuk så förlorar man ju inte bara sig själv, sin hälsa utan även ekonomi. När man blir sjuk, kommer inget av det där man jagar efter att hinnas med att bli gjort i alla fall. Man kanske helt enkelt inte orkar eller klarar av att göra det mitt uppe i sjukdomen eller i syndromet. För utbrändhet är ju egentligen inte en sjukdom utan ett symtom på att något är väldigt fel i sitt liv.