"Vem är Du?"

På och Av. Hit och Dit. Bra och Dålig. I landet lagomt...där använder vi sånna uttryck.

Är det bara jag som inte får ihop detta?

Svensken.

En liten doldis som gärna vill att någon håller dem bakom ryggen när de ska våga nåt. Grupparbeten. Vi älskar naturen...men ska ha vita välstädade, stylade hem. Vi röstar med hjärtat...ni vet...de där hjärtat som först måste fråga någon annan "hur ska de va?". Vi tycker och vi tänker. Men endast om "nån annan" har tyckt och tänkt det samma...lite före. Vi gottar oss i andras olyckor...men jösses va vi vill ha många som håller om oss när vi gråter själva. Vi ger inte. Vi TAR. Och när vi fått...då ska vi nog ha lite till...utifall att... Vi har dålig ekonomi. Och köper en ny SUV imorgon. Vi klagar. Men Vi gör inget för att sticka ut. För man sticker inte ut i grupp. Man är en i mängden.  

Vi är ju för fan våra egna motpooler.

Vi skapar problemen åt oss själva. 

Bara genom att försöka vara nåt vi inte är. Och nåt vi aldrig kommer bli. 

Patetiskt. Ellerhur?

Men skrämmande sant! 

Så glad att jag är en blandis.

Finsk Sisu och det Norska Goda. Tack för det!

Hade nämligen inte stått ut med mig själv om jag vore en "Svensson".

¨Words from Wisdom¨