Tänkte på en sak när jag vaknade idag.

Att "gå av sig" saker är ju en rätt känd metod. När det är körigt...bara gå ut och gå och andas. Att gå har ju blivit en av mina vardagsbalsam. En av de få detaljer som får mig att rensa, tömma, andas lugnt. Och bra sägs det att det ska vara?! Va fint att jag gillar det. Två flugor på smällen. 

Att skriva av sig. Det har jag nog också hört om. Men mer om folk som kämpar med canser eller har förlorat någon kär... Ska ärligt tala om att jag aldrig googlar rätt på sånna bloggar. Kanske borde? 

Nu är ju detta en offentlig blogg.

Har inte 300 besökare/dag. Men det är väl delvis för att jag inte vill ha den delad via varesig FB eller hemsidan. Det är ju "bara" MINA ORD liksom. Min lilla dagbok. 

Problem. Vet inte riktigt om jag har lust att "ställa dörrarna på korsdrag", så sätt. 

Har inga problem med att tycka och tänka rakt ut. Det vet nog de stackarna som är här och läser lite regelbundet misstänker jag   

Slå inte barn eller djur. Ät det du tycker är gott. Dieter kommer jag ALDRIG fatta vitsen i, så lägg ner energin på att försöka intala mig om att det fungerar. I´m NO Believer. Teknik är krångligt. Hundar är livet. Älskar sol och värme. Hatar orättvisor. Gillar att titta skräckfilmer, äta mörk choklad och IKEA är ett mysigt ställe. I min värld!

Men det här handlar ju om något helt annat än leriga hundpromenader, idioter på E18 och att rensa garderober från urväxta kläder. Vardagstjöt. 

Sa en klok.  

Men...jag ska prova. I låsta inlägg. (Om någon undrar varför de inte går att läsa dem.) Då är det bara till för att rensa hårddisken. Sort of saying.

Nu kom tjejerna hem. Dags att kramas lite. Det är inte lätt att försöka förklara för Prinsessorna varför mamma ligger i soffan under ett täcke. Hur ärlig ska man vara? Behöver de bära den ryggsäcken?

Hittills har jag bara sagt att läkaren sagt åt mig att sova mera och inte jobba på ett tag.

Men de är ju inte tappade i farstun.

Det är inte lätt att va mamma alla gånger. Det ska gudarna veta. Att vara ego funkar inte riktigt i den här rollen. Vilket är något jag faktiskt är jävligt bra på!  

Allra helst nu är det grymt svårt. Vara en mamma som känner sig dum i huvudet för att hela världen skakar och snurrar..och en massa andra knepiga saker min kropp håller på med just nu.   Har ju inte orden åt mig själv ens. Va ska man då belasta en 8- och en 10-åring med? Eller är det att belasta...eller bara vara ärlig? Den där boken...Livets Facit...varför skriver ingen den istället för att blogga om Dagens Outfit och vad de köpt från NK´s dyraste hyllor??