Å jädran i liten låda va fort den nya mobilen dök upp då.

Idag kom ett sms från Posten: -Kom å hämta Mig! (typ) stod det.

Och sambon fiskade upp den på vägen hem från Funderingarnas Möte på banken.

Och så var det då fel mobil som kom då.

Förvånad?

Näe. Inte särskilt. Det är ju Mig den här "historien" handlar om.

*suck*

Nepp. Nu ska jag kika lite på Tomten är far... en stund. Sen kanske en glutt på S. S är en valp. Mkt söt valp. Tänk om...   

Uppkrupen i soffhörnet har jag nyss intagit årets första kopp med glögg! Visst har jag varit duktig som hållt mig så länge?!?   Den smakade bra. Inte himmelsk men...det gör ingenting just nu så. Jag är nöjd!

Läste lite skrämmande ord om varg i en kompis logg på FB idag. Sant är det säkert. Kan en hund blir så pass "smart" som de ju faktiskt verkar ibland, så varför inte en varg...?!...

Doktor Valerius Geist har delat upp denna process i sju steg som eskalerar under en tid av några veckor eller månader. Beteendet hos våra svenska vargar bör noggrant bevakas och jämföras med dessa. Enligt Geist är stegen som baseras på lokala studier under år 1999, följande:

I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.

Lite läbbigt måste man ju iaf anse det vara. Vem vet vad som ligger och kikar på en inifrån skogen när man hämtar posten imorgon...

Tänkte inte se mig om.

Annars har jag funderat lite mera på mina telefonsamtal. Ventilerade med sambon och han agreed with me. Alltså är jag på rätt spår. Han är ju den där mycket mera laidback:a av oss två, jag den mer explosiva. (No shit???!?!?)Och i detta spåret så tänkte jag just behärska mig, smart, därav så är hans ord "rättare" än mina.   

Det händer typ vart 4:e år jag kan säga/skriva nåt sånt så... Förvänta inte upprepning sinomtid.

Doggarna verkar tycka det är mysigt med matte hemma hela dagarna. Man kanske skulle skaffa sig hemmajobb? Fast lyxhustru är mycket mer lockande om jag ska vara ärlig. Ska bara komma på hur sambon ska lyckas försätta mig i det också...

Dags för dagens höjdpunkt. Skräckisfilm!!!!  

Sitter här med världens bästa Ida. Hon, nedbäddad upp till öronen, förvisso. Men trots sin höga feber så är hon bästa iaf!!!

Och jag måste säga att det är rätt "enkelt" att vara hemma med en liten tjej som nu inte är så liten längre. Man kan ju liksom kommunicera med en sjuk 7-åring betydligt lättare än när de var 1 år och bara grät ögonen ur sig och man visste inte riktigt om det var pga för varmt, för kallt, för ont eller vad det var som besvärade.

Vi har väl inte direkt haft nåt högt tempo idag...men...jag blev utmanad i schack på förmiddagen när hon hade en "upppåtsväng" efter Alvedonen. Hon är vass i det måste jag säga.

...har fått nåt att fundera på. Pratade i telefonen med ett par herrar här på eftermiddagen. Hm...   

Ne. Säger inte så mkt om det. Ska fundera mera istället.

Nepp. Nu vill jag ha hem lillesyster och pappan till den samma. Så får vi se om vi kan "få till nåt" under kvällen...

Det händer snabba beslut ibland.

Ibland, eller rättare sagt för länge sen, har jag fått NOG av den där SEXfånen min. 

Jo, fast jag skrattar så är det sant. Tyvärr! Han var inte billig att skaffa in. Men va gör man när han bara krånglar???

Jopp. Ut med han bara!!

Aha...nån undrar...   SEXfånen är alltså min Sony Ericson Xperia-"fånen".
Var inte det glasklart???

Hur som. En ny kamrat är på ingång vilken dag som hörde jag talas om.

Är ju rätt (läs väldigt) kass på vilken mobil som är si och så å jättebra. Men en I(diot)fåne ska jag INTE ha. För dyr för mitt tycke, efter att har lyssnat på så mkt klagomål om den. De nyaste har ju flera inte ens möjligheten att kunna RINGA med. Hihi...va ska man då med mobilen till??   

Nepp. Den HÄR bli ju jättefin för lilla Mej.

Bara Han är trevligare än "Sexfånen" så är jag jättenöjd. Hela 100% bättre då. Det är ju roligt att kunna surfa runt liksom. Med den jag har idag kommer jag t ex inte in här!?? I min egen blogg!!! Då är det skandal enligt mig. Typ nekad sin egen åtkomst. Skumt där...skum känsla...

Ja se så det kan gå...när jag egentligen bara fick sambon å ringa för att ifrågasätta surfkrånglet. Han är lite lurig den där S...SAMBOfånen jag har.   

Lusselelle på Er. 11 nätter kvar till jul...

It must have been something too good to be true.   

Other...coming-up´s today. I know why a hand only have 5 fingers. Not so hard to count to five.

It´s never more than 5 "things" to count on...so that´s why!

I´m so clever.

I should go to the sleepingland. Not so funny.

Jaha. Borde sova nu. Men eftersom jag faktiskt sovit merparten av idag (till och från Sthlm i bilen) så ljuger jag om jag säger att jag är trött.

Antagligen är det väl någon som ska prata strunt om att jag, som är sjukskriven, inte legat hemma idag också...men ja, ja...de vet ju heller inte om vad rekommendationen av sjukskrivningen går ut på. Men folk gillar ju att prata så då har jag ju tillfört nåt skoj för någon iaf. Me so snällish.   

Jag har iaf tagit det väldigt lugnt idag. Har iofs inte så mkt till val för när luften är slut så tar man inte så stora och många fler andetag.

Har snällt sovit i bilen, tagit mina mediciner, setat stilla inne på mässan, tagit många nypor luft när det blev för "tungt" inomhus och inte blivit mer svettig än om jag hade legat här hemma. Varit duktig på ren svenskish.

Efter en hel vecka legandes här uppåner så var det faktiskt skönt att få se och höra annat för en gångs skull. Febern har jag inte tagit och låter så bli nu åsså.

Hem från Sthlm idag var inte det enklaste. Vet inte hur vi hamnade åt fel håll men plötsligt var det väldigt mkt innerstad som speglade sig utanför bilfönstrena.

Rätt hyffsat kass mob.kvalitét på bilden, men rätt cool iaf.

Nåväl. Jag somnade och vaknade när det var dags att handla pizza i Vås. Alla nöjda.

Husse fick ta hand om hunden idag. Kan väl säga att ÄNTLIGEN så har folk fått se vad jag påstått hela tiden - en hane kan fälla i 8 månader.   

Men det var något annat än pälsen som tydligen föll domaren på läppen för av 11 champiskillar så var han tydligen av så bra kvalle att han fick excellent, vara 4 i klassen och fick minsann CK som inte var så fritt utkastade. Dumt att inte vara nöjd med herrarna mina. Tack sambon som fixar.

Det som ärligt inte kunde hålla mig hemma idag var ju delvis norgejenta mi. Lilla Foenix. Hann ju inte ta mig över gränsen för att få se underverket som liten... Men hon var då precis så go och snill och glad som Stine har berättat. Det ska bli MYCKET spännande att se vad det ska bli av henne framöver.

En annan Bossedotter har eventuellt en blivande roll på Dramaten eller nåt. Lilla luringen där. Ohalt innan utställningen. Ohalt t o m i första varvet i ringen. Men så kom då "fram-och-tillbaka-delen". Halt! (???)

Efter utställningen då? Ohalt såklart!   

Nu får man ju såklart hoppas med alla tår att det bara är skådespeleri hon håller på med och inget allvarligt. Men jag skulle bli chockad OM det vore nåt helgalet då svansen minsann gick som en propeller samtidigt som det borde "göra såå ont".

Har min ideologi där. Hon saknar skogsinventarier i ringen. Lite kottar och grenar på mattorna och Tut kommer dansa fram som den prinsessa hon är. Vi prövar med det nästa gång helt enkelt.   

Lilla gumman och sååå fint hon utvecklats. Spännande även där...

Många roliga bernerkamrater har man fått växla lite ord med och många andra också.

En bra dag i eländet skulle man kunna säga.

Dagens skratt fick jag i stora vackra finalringen. Uppfödargruppen. Ser de fyra släktingarna komma ut, och Bosse först.

Första "kortsidan" var det inget konstigt med. När han och hussen sen gasa på "långsidan" så var det som att se en pojke fått veckopeng för allra första gången. Hunden alltså. Han bokstavligen SKEN UPP som en SOL. Vet inte vad det var, ljuset? den enorma publiken? musiken? ja gud vet vad som fick honom att vakna. Men han liksom "diggade med" och mungiporna såg ut som de möttes vid öronen på honom när han gled fram med mallig uppsyn, viftande svans och huvudet högt med pigga, spetsade öron. Vilket smajl!!! Han som under hela dagen nästan sett uttråkad ut verkade tycka att i den STOOORA vackra ringen - det var DÄR han hörde hemma!!   

Åjösses...han har inte alla indianer hemma i kanoten så är det bara!!

Imorgon blir det betydligt mer stillsamt. Knappt styrfart lovar jag. Och några dagar till på det. Men nu fick jag iaf nåt att le åt. Tack till Er som vet ni är delaktigt glädjande.

• Lördag: -Börjar känna mig lite hängig...?!...
• Söndag: *Tar tempen....39,6...gonatt*
• Måndag: *Inget minne av den dagen, nej...*
• Tisdag: *Minnet fortfarande kompensationsledigt...*
• Onsdag: -Lever jag?!
          *Kollar tempen...*
          -Nej!
          *Gonatt* Flyttar ihop med mina solbrillor.
• Torsdag: *Host, host...febern ff runt 39-40...host, host...yrsel...*
• Fredag: -Åker nog till läkaren för yrseln...huvudontet...hostan... 
          Solbrillorna fortfarande mina bästa vänner.

Diagnos: Akut sinuit och bronkit. Sjukskrivning...

Med mera. Dålig partystämning.

• Lördag:....

Ja det är idag det.

Håller mig runt 38 grader varm runt om, äter mina svindyra piller, drickvarianter, kortisonsprayer och vad fasen de nu allt är till för?! Duckar för yrseln, håller ett finger i örat för att dämpa örvärken, trycker över näsbenet för att bihålsinflammationen ska vara så snäll så möjligt. Hostar, hostar, hostar, ont i bröstet...liksom "för lite plats" där inne, känns det som.
Har motvilligt lagt ifrån mig solglasögonen. Det går. I mörka rum.

Roligare kan man ha.

Det är tur det finns sånna där vintersportare på tv:n som kan liva upp. Curlingkillarna från Norge är mina favoriter. Har någon sett deras brallor? De är ju som gjorda för att ta guld i. Och så blev det väl också?!

Och...jag är djupt besviken... En ynka vecka la jag mig ner och blev sjuk på heltid. Vad händer?

Jo! Den jävla snön passar på att dyka upp!!! Den har tydligen vräkt ner åt alla håll? Överallt?

Alltså. Vädret...EN ENDASTE VECKA utan Mitt fasta handslag och *tjoff* ballar ur spår. Lite pinsamt va?!...

Det funkar inte utan mig. Inte ens vädret har stabilitet without Me.