Börjar med det som varit bra idag:

Nacken bättre! Alla piller och insmörjningar/masserande tillsammans med ett stort, konstigt "knak" idag, har hjälpt till. Inge huvudvärk mera iaf. Stel men inte orörlig mera.

Kom hem och försökte få det bra att fortsätta . . .

Vi fikade och spelade kort med tjejerna. De storfuskade galant! Vi hade det både mysigt och roligt.

Ida dessutom nyklippt idag. Jag sörjer dock lite att hon låtit sitt långa, tjocka, fina hår fallit för saxen. Men det är ju hennes hår och hon tycker det varit jobbigt att sköta så . . .

Tröstar mig med att det växer ut rätt fort på henne.

Tog med hundarna, deras vagn och barnen ut på en promenad i solen och åskan. Dante, klippan, drog såklart båda tjejerna med glans. Han är den malligaste hunden i hela världen när han får arbeta!!

Bosse, killen med den "obefintliga" draginlärningen (en tom plastpulka 8 månader gammal + två ggr med pulkan i vintras, fick vagnen efter sig och gick iväg, glatt, som om han gjort detta varje dag.

Han är bra go han. Knappt sett den stora vagnen, men att ha den bakom sig och dessutom ha Hannah i den, var inga problem alls.

Fick sen för mig att jag behövde lite mera utevistelse. Gav mig av till skogs.

Hittade, i regnet, flertalet hyfsat stora kantareller. Skoj att jag äntligen SER och HITTAR dem. Förvisso var dessa så pass stora att en blind nog hade hittat dem . . .

Men idag har inte varit så bra, egentligen.

Man kan försöka, men verkligheten finns alltid kvar.

Jag kan inte se bilder på honom. Jag försöker att inte prata om honom. För det orkar jag inte med. Det gör SÅ ONT i hjärtat!!

Men idag kom han hem . . .
Jag förstår bara inte . . .

Den här dagen slutar i tårar hur jag än bär mig åt.