Då var det slut på en söndag igen då. Ångest? Absolut! En HEL ny arbetsvecka väntar och jag kan tänka mig att hålla på med en miljon andra saker än att arbeta under den kommande veckan.
Vad ska jag bli när jag blir stor . . .?

Idag har det varit en hel del inköp. Skolstart för Ida imorgon. Det hela började med en ny skolväska och slutade med kläder till henne.
Lillasyster, stackaren, som "alltid" får ärva kläder o.d fick faktiskt mera nya kläder idag än storesyrran. Hon såg smått chockad ut när hennes hög växte. Sötungen. Förväntar sig aldrig något. Tänk så det blir . . .

Fattar verkligen inte att Ida redan börjar ETTAN!   Den lilla skruttan ska ut i skolvärlden med allt vad det innebär. Läxor, förväntningar och både framsteg och säkerligen en del motgångar.

Läxorna ska nog hennes pappa klara av att hantera/hjälpa till med   , förväntningarna ska vi peppa henne genom och gladeligen följa. Men så kommer man till motgångarna. Hur ska mamman hennes palla dem? Jag som blir skogstokig om någon kröker ett hårstrå på mina barn.

Måste nog börja med någon kampsport så jag kan "slå av mig" sånt som jag inte kan hantera lugnt. Säkert inte poppis om man blir "mamman som spöar upp elaka skolungar".   

Ida är för snäll och omtänksam för att slå ifrån sig, det vet vi. Men hon vinner en hel del på att vara den hon är förstås.

Tålamodet, och kanske främst att hon är så godtrogen, ärvde hon dock inte från mig . . .

Den lilla ska samtidigt bli störst på dagis. Henne är man dock aldrig lika nervös över för något. För hon är lite som mamman sin, vi klarar oss alltid på vårat ego-vis.   Dissar och spyr ur oss. Drar oss inte för att "slå ifrån" om det behövs. Glömmer aldrig när hon nitade en kille för att han hade en gunga hon vill ha. Vad var hon då? Typ 3 år och han 6 . . .   Huli(gan)-Hannah. Min idol! Mammas docka!   

Å den där luggen . . . måste få den fixad snart!   

Hann även med en sväng till päronen. Fika- och funderingstripp kan man kalla den svängen. Är så sugen på att skaffa en . . . igen! Med deras hjälp skulle det gå. Men är det rätt tid för det nu? Ska vi eller inte? Hm . . . vi får klura vidare . . . och leta vidare . . .

Dags att ta sin äckliga söndagsångest och bege sig mot sängen.

Ska det verkligen behöva vara såhär . . .  trögt . . . i 31 år till? Eller är det dags att vidga vyerna?