Tänkte få ut nåt nyttigt av idag. Installera ett program i datorn kan väl inte vara så svårt eller ta så lång tid att jag inte klarar av det och fixa lunchen samtidigt?

Facit.

Nästa gång jag tänker göra "nåt nyttigt" så ska jag ta en isglass och vänta på att tanken går över.

Skivan for in i datorn i full fart och det börjar rumla. (Arbete Pågår, tror jag datorn säger när den låter så)

Installationen tog några minuter (precis som texten påtalade  ) och allt gick finemang!!  

Jag klickar överallt där jag ska klicka (för det stod i hjälptexten i häftet som medföljde skivorna).

  Avslutar hela installationen, stolt!!

....och så vill inte datorn släppa ifrån sig skivan?!??

WTF??  

Jag gör då, som Jag gör, som Jag gör som vanligt. Missbrukar ord. Missbrukar mera ord och klappar till datorn. (det känns alltid bättre, även om det inte löser problemet, när man får ge på nåt dött som krånglar!)

Det hjälpte inte den här gången heller.

Datorn vägrar spotta ut. Skivan i tryggt förvar -  fortfarande FAST INNE I DATORJ*VELN!!

Andas.

Jag lämnar rummet en kvart.

Jag kommer åter.

Har ringt ett samtal där jag får bekräftat att försäkring finnes.

Datorn flinar åt mig.

Jag flinar tillbaka och tar fram...taddaaaa -  KNIVEN!!

"Vem är kaxigast nu då???"  

Efter 5 minuters bändande, tryckande, pillande med kniv, ordmissbrukande och 4 avbrutna naglar, lämnar jag rummet igen.

Skivan? Fint förvarad. Fortfarande kvar INNE I datorn.

Efter 35 minuters tänkande, svärande, blängande och mera tänkande, bestämmer jag mig för att slå av skitapparaten.

Sambon kommer väl hem någongång och har nog tålamod med Honom.

Min dator är definitivt en HAN.

Det går inte att resonera med Honom och han förstår inte logik.

När jag trycker på Stäng Av....så hoppar luckan med skivan ut!

Aaaa...hur kunde jag missa att det är SÅÅ man gör??

Finner bara tre anledningar till dagens projekt av misslyckanden.

1) Installationsmanualen är skriven av en kvinna.

2) Datorn är en man.

3) Programmet blev en son...

"Så länge jag andas lever jag..."

 

Maggan Wall

20 april 2012 10:10

Hej Stina,jag älskar att läsa det du skriver,jag skrattade när jag läste om dig och datorn,det var som om det var jag och datorn.Fast jag väntar inte på Kaj jag ropar på min man när något går fel,han tycker inte alltid att det är så roligt att lösa mina problem men det är väll det man har en man till eller? Maggan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om man bara kunde få bryta benen. Vilken befrielse. Det syns. Om man bara kunde få slippa ifrån... Alla diskbråcken i nacken. Sviterna efter cancern. Gallproblem. Magmunsbråcket. Magsår och inflammationer. Tarmfickor. Rörelseproblem...

Eller vad man ska kalla det jag gjort idag?! En del av mitt nya jobb, var det iaf. Som SKA bli bra för mig. Det smakade iaf bra. Jag hade kul, bra energi, i huvudet, för att ta 2 km fyss, nöjd-känslan infann sig ikväll. Jag fick ett nytt eget kon...

"Vilken otur du har..." Är bannemej den värsta kommentaren jag fått och får. Otur har man om man snubblar och stukar lilltån. Tappar bort en strumpa eller liknande. Det jag har är nåt annat. Förbannelse mer likt.   Jag har tappat räkningen, i...

    Den kom i år igen. Tänka sig. Fort gick det också. Bara snön ramlade ner... Men julen har varit jättebra! Förutom att H haft hög feber och varit som en trasdocka... Men har vi någonsin haft en jul när alla varit friska? Tror inte det.  ...