Skulle kunna ligga i fosterställning...i garderoben och krama mig själv...

Men vad skulle det hjälpa?

Det lär bli måndag imorgon hur mycket jag än gömmer mig. Och den vidrigaste av måndagar dessutom. Första måndagen efter sista semesterdagen.

Bedrövelse... 

Så.

Det enda jag skulle kunna tänka mig att deppa ihop över (om jag nu måste) så är det väl att sovmornarna är något mer - obefintliga. DET är inte min melodi. #KrisitinaKantarellGodMorgon 

Visst fan är det trist att ledigheterna är slut. Tyckte jag inte det behövde jag ju inte ta ut semester alls. Man får så lite tid nu när jobbet ska ta sin. Energin och orken gör man slut på. Under arbetstid. Sug blir måsten. Tiden rinner iväg...

MEN. Det hemska svenska sommarvädret verkar ju hålla i sig. ...det har ju regnat hela tiden...!?

Personligen. Jag har väl inte haft mer än 2 dåligt-väder-dagar jag minns. Den ena sket vi i och den andra var "laundry-day". Så jag överlevde. Men jag kan nicka åt en bekants ord om "..en tyst minut för de som hade sin semester i juni/juli...". De valde inte rätt. Eller fick. 

Men jag har just exakt nu inget problem med att gå till mitt jobb imorgon. Förutom klockans vrål innan alla andra ens funderar på att gå upp då... Kommer nån å pajjar dagen så ändrar jag mig nog blixtsnabbt. Jag är inte den som är knusslig. 

Det gäller att vara flexibel. Och jag kommer gå på halvfart i många veckor framåt. 

Adjö Semestern 2015.

Måtte detta året gå fort. Och vissa delar behöver väl inte bli som jag tror!?