Ja...detta får väl bli en liten summering. Tiden går liksom lite fort!? 

Det gick en fredag. Fast de va ju en onsdag (?). Den gick...inte helt smärtfritt...men man har fått sina metoder för att hålla ihop. Kan man säga.

Torsdagen den Skära startade däremot i dis men sken sen upp.

Då kände man sig nöjd och hamnade i solen. BosseStyle, liksom. 

Och utefter som dagen gick så fick även sambon och barnen ledigt.

Det slutade med en tripp för att handla hårfärg medans barnen tränade.

Kom hem från affären med mat...och ingen hårfärg. Glömsk? Jag?

Träningarna hade gått med blandat resultat. En va nöjd och en arg.

Fredag.

Långfredag t o m. Motionering av husse är viktigt. När han inte håller tempo så får han hjälp.   

Och runt lunch va vi i bil och vidare i buss för resa till Kvalmatch nummer 1 av 2, i Uppsala.

Vi bönder skötte oss inte på läktaren om man ska tro tidningarna. Och folk som inte var där. De vet lite mer än andra. 

Om man va där så tyckte man att domarna möjligen skulle platsa (och hinna med) i knatteligan.

Matchen slutade orättvist oavgjort.

På lördag blir det inte många hela naglar....

Att åka med laget dit och hem gav många skratt och upplevelser kan man säga. Bara att stanna och äta på IKEA, passera en halv parkering, köa, betala, äta och vara åter i en rullande buss på under 45 min måste va nåt slags rekord av sammanhållning?? Alltså...ja...jag skriver inget mer från bussupplevelsen tror jag...   Musiken va bra!   

Barnen och hundarna hade dagen med släkt och bonussläkt och med mera. Några flyttade och andra åt och vem som sagt vad och varför hängde jag inte med på.

Var helt klar när jag kom hem. Åt eller något och somnade... 

Lördag. Påskafton.

Dags att ge barnen motion!

Älskar att vara dryg morsa åt dessa!

Äggjakt är ingen barnlek här hemma.   

Sen påbörjades nån form av rensning ute. Alla lika behjälpliga. 

Eller iaf sällskapliga.

Förutom att jag bokstavligen kunde gått ut och tagit ett hårt straff för att "ge svin på pälsen" så flöt dagen till sitt slut med både mat i magen, årets första cykeltur med hundar i baken och mer därtill. 

Svin. Ja, kalla dem vad Ni vill. Men folk som kör bil och dricker alkohol samtidigt finns väl inget bättre ord för i allafall!? Att de dessutom varit så oskyldiga tidigare i livet....gör inget mindre förlåtligt.

Man kör inte bil när man är onykter. Jag skiter i om det vore min egen mamma som satt bakom ratten. Nu skulle det kunna hända lika ofta som jorden stannar upp!!! Alltså otänkbart. Jag ringer polisen och så får rättvisan skipas. Enligt säkra källor så transporterades även barn under dagen, med bil. Och att det dricks och körs... Vi tar det igen, fast omvänt, det där om att jorden skulle stanna upp.   

Undra vad ett liv är värt i deras ögon?????? Ett hundliv är iaf inte ens värt en eftertanke....så mycket kan jag vara 100% säker på efter idag...   

Känner sånt hat så ingen kan förstå.

Söndag. Idag. Påskdagen och Sommartid.

Skruvade tydligen klockan rätt för upp kom vi. 

Och efter vintertids-tid kom vårat sällskap för dagen.   

Hej å Hå. Nu ska vi se vart vi hamnar...

Nu var en rutt inplanerad. Ca 5 km. Barn gillar sällan att gå så mycket längre. De vill leka ihop istället. Det får bli det också. En annan dag.

Om vi tar det såhär.

Vid ! startade vi. Om vi hade gått där vi skulle...hade vi gått blå linje. Där blå linje går ihop med röd hade vi gått rätt. Summa, ca 5 km.

Nu hade vi Kaj med. Kaj gick först. Kaj kunde vägen.

Kaj gick lite som den gröna linjen. Från ! till den orangea pricken.

Vid den orangea pricken satte jag på gps:n...bara för att vara lite nyfiken på vart fasen vi skulle egentligen...  Kalhygget och vänster hände liksom inte.

Efter den orangea pricken fick han vackert leta oss på rätt vägen igen. Inte helt enkelt (som synes) när man går mitt off-road, inga stigar, mest sumpmark och hopp över liten och stor stam.   

Nåja.

5 km blev mer 9 km. Vackert väder, trevligt sällskap och ingen stämpelklockan. De gick fint för de mer ovana off-road:arna än oss.   

Men vi tog en paus på väl känd mark innan vi gick sista kilometerarna hem.

..väntar på korv...

...låtsas smälta in i omgivningen...och kanske hinna förse sig med något...

...delar på korv...

...leker pyroman! Gillar när mina talanger går i arv!!! De är få. De bör bevaras!!!  ....

Dagens nästan bästa!

B har alltid varit lite rädd för vovvar. Stora helst. Nu har de skaffat en liten DSG själv. Men stora...njaa...de är väl sådär...än.

Men efter idag. Att få krama så mycket man vill. Att få gå med en STOOOOR björn själv i koppel!!! Och att den kommer när man ropar och sätter sig i knät...  

Jag tror B gillar åtminstone våra "stora" vovvar framöver. Hoppas jag!    

Och nu gillar jag kudden.

Lite kortare paus tills nästa gång. Om jag minns...