Orken är borta. Hittar den ingenstans. Kroppen död och huvudet i bitar...det kunde vara bättre.
Säkert sämre också.
Men det finns alltid nån som det är mer synd om. Som ger fullkomligt f*n i hur jag mår. Och som överdriver lite för mycket för medömkan också. Så...

Skulle-vilja... Måla. Handla. Fixa.
Framför allt vill jag ha värme. Sol. Barmark. Långpromenad. Och tisdag.

Behöver städa. Men det är lite svårt när man sitter under en filt med huvud/nackvärk och ögonåkomman sen en vecka tillbaka. Är inte wonderwoman. Än.

Den oskönmålade sanningen. Som alltid härifrån. Den enda jag vill imponera på är mig själv. För jäklar va fint jag har bevisat för mig själv att jag kan städa!!!!

Oskönmålad sanning....
Alltså konversationen jag haft på morgonen är så sjuk så jag skulle vilja dela den med hela världen. Men man gör inte så mot en vän. Hon har det illa nog utan att bli mer ledsen över hur hon redan behandlats av Bernerfolk.
Tyvärr är jag inte ett dugg förvånad.
Därför är jag ju så "poppis" och omtalad redan. Man kan säga att arslet gick på en förstoppning. Liknelsen är slående!!!!
Liksom försökte med fel person. En person som vet för väl hur hon tycker, tänker och vill ha det. Insidan på huvudet må värka men fungerar alldeles utmärkt så sätt att fatta med.
Ja. Jag alltså.

Det gräms tydligen ännu.
Härligt. Jag lyckades alltså sätta ett svidande märke som inte läker hur många år som än passerar. HAHAHA!!!!! Nöjd att det lönar sig att vara nåt så simpelt som sig själv. Bör nog fira detta på nåt vis.
Förstååååår inte hur det orkas med att fjäskas, pjåskas, le och hålla med något som man så ofta spytt galla över. Ena dagen skitprat andra dagen leende och axeldunk. Att man kan inse och ändra uppfattning är en sak. Men det jag tänker på handlar så inte om det!!!! På den tredje dagen är det nämligen bajsprat igen.
Vad är vitsen?
You lost me. Lost me to things that matters. Called real life.

Men det gör ju inte mig nåt om andra förstör sina liv förstås. Men det är beklagligt för deras egen skull. Hoppas bara de inte tror en vana är en engångsföreteelse. Men så dum får man inte bli.

Hm. Nu har visst nån tröttnat på mig. Dammsugaren startade. Känns som hjärnsubstansen sugs ut av bara ljudet. Ipren, Alvedon...lär ta nån hjälp här även om jag brukar fel-tro att allt går över bara tiden går... Det är ju dumt att klaga.
Sägs det.