En bättre dag idag än igår. Huvudet är nääääästan helt. Inge näsblod!   Den negativa ser ljust på saker... 

Eftersom jag nu kan öppna ögonen i dagsljus (gick inte så bra igår) så kan jag ju lika bra lägga in några rader för framtida stunder.

Måndags.

Då jag liksom duckade under efter att jag knappt börjat göra nåt...började såhär.

Bitterljuv skit-terapi... Jag älskar att klippa träd. I den stunden det är klart. Nu blev det inte klart...men...nära på!

Det var iaf trevligt att sitta intill husväggen i solen en stund. Stadigt övervakad... Han kände väl av mitt huvudskalv.   Han är förbannat bra på det, den där hunden. När jag inte är på topp lämnar han mig inte en sekund. 

Man kan ju dock inte bara jobba på en ledig, solig måndag. Familjen tog vid där jag fick se mig besegrad. 

När kvällen kom, familjen hade varit med släkt och ätit middag, sambon hade åkt på träning och jag hade vaknat...

Skelett och högar. Och mer kvar att göra. En annan dag. 

Men sen så var det bara att ta och knyta ihop sig och göra det enda rätta. Gonatt.

Tisdagen började lika otrevlig. Bestämde mig för att inte kliva upp alls ur sängen. 

Onsdag?? 

Idag! 

Stordåden uteblir såklart. Skönt att vila ögonen. Ligga still. Tyst. Behöver det tror jag. Men jag har ätit frukost, lunch och tagit en kopp kaffe på eftermiddagen. Bra!!! Okej i allafall. 

Somliga är inte krävande alls. Strategiskt utplacerade där de trivs. Tillsammans. Och nån väljer värmande solstrimmor på golvet mer än andra...   

Detta har jag inte tänkt ge mig på. Men de kom visst hem igår. Där ligger det nog lika bra om några dagar...veckor... 

För att man är som man är...så kan man inte låta bli somliga saker. Upptäcka. Notera. Tänka. Planera. 

Nu färdigplanerat! Men själva Göra´t...de ligger någonstans där borta... Behöver lite provianter så planen kan gå i lås först. Tror dock det blir jättebra!