Såhär i efterhand (25/7) kan jag bara konstaterat att jag är sjukt nöjd med at få berätta detta i efterhand. Det betyder att resan är gjord. Det betyder att målet är närmre.

Hur som.

Dagen började som de flesta. Frukost, kids vakna, jag i telefon, planerade att gå ut i skogen med Ida och doggarna och leta lite svamp...

Då ringer mobilen och en söt liten sköterska frågade om jag hade glömt bort vilken dag det var?!

Eh?? Onsdag!! En vecka kvar till operation!??

Inte.

Efter några lätt konstiga frågor fick vi ihop våra historier om att min kallelse måste hemnat mellan alla brevlådor och  att vi nu bara var tvungna att fixa detta fattade man ju.

Ringa sambon. Snabbt försöka fatta vad denna dagen skulle bjuda på OCH försöka planera för när/hur resan till Linköping skulle kunna ske. Eftersom kl redan var 12 var jag redan en timme försenad till min inskrivning liksom. Och till Linköping tar det väl iaf ett par timmar.

Dusch, packande, hejdåkramande med barnen (stora tårar trillade av både nervositet och att behöva lämna dem...för hur länge???) och så for vi. En rätt tyst, funderande resa...

Skrevs iaf in vid 18tiden, kramade sambon adjö, fick lite kvällsfika, dusch och ombyte, provtagningar och kanylerad.

Vilken jävla dag!!!!!

Godnattsvy.