Följande dagarna i Linköping har jag inte så mycket minne av.

Åt, sov, provtagningar och rätt konstigt mående. Dålig syresättning och massor av vätska i kroppen.

Underbara sköterskor och läkare gjorde verkligen sitt allt för att få ordning på mig.

Utlåtandet från läkarn var mycket hopp och ett erkännande om missöde. En nerv råkade klippas av...som hör till vänster ben..

På lördagen kom min lilla familj på besök och förgyllde en sliten mammas dag. Tyvärr kom ett bakslag under kvällen och natten mot söndag (troligen mediciner som slog ut magen totalt) så jag mådde verkligen risigt.

Men på söndagseftermiddagen kom sjuktransport och hämtade mig för att få åka till Västerås Lasarett. Skönt att få komma närmare hemmet....kan man tycka... Jag har en annan historia efter visdom.

Ett pluss ska väl vara att jag fick ett rum med utsikt om något....