Det är fredag.

En vecka sedan jag däcka in i feber. För att se tillbaka med den riktigt petiga luppen, så började ju helvetet egentligen den 28 oktober...så jag stod väl ut med en del innan jag "gav upp" kanske...   

Och vart tog den här veckan vägen? Har inte så mycket minne av det mesta från den... Mer än svett, svaghet och smärta. But who´s counting???   

Det är ju bättre nu. Ingen feber. En pinne mindre.  

Imorse var halsen som ett öppet sår igen.

Igår sa jag nåt om att "...en feberfri dag...nu är jag frisk va?..."

Min sambo svarade inte så mycket. Han skaka mest på huvudet åt mig medans han fortsatte titta på Black List. (Btw den bästa serien just nu! Se den!)  

Jag frågade inte honom mer om ämnet sen. Ibland säger min sambo MER när han är tyst än när han låter. 

Äppelmos.

Igår hade jag besök av min mamma för första gången på evigheter. Hon hade bakat och ville skämma bort sina barnbarn lite. Dock hade hon med sig en rulltårta som varit fryst. Eller i min mun var det som om himlen kom ner och alla bekymmer i världen försvann. Att äta lite halvtinad äppelmos (innehållet i rulltårtan) var helt ljuvligt!!! Iskallt och lenande. Hallelulja!!!

Det plingade i mobilen imorse. Taggad på FB av finaste Lina. Åh vilken härlig taggning!!! Precis ett sånt uppåtsving man behöver. 

GRATTIS LINA OCH NITA TILL ÄNNU ETT FRIRÖNTGAT E-BARN!!!      Rysligt lycklig för er skull som ni vet. Jaja...skoj att Bosse ger lite fritt för statistiken också såklart...men men.   Att han är pigg och lever rätt behagligt vet jag ju redan. Han ligger ju här nedanför mig och snarkar så nöjt en gube kan göra. Han är en fin vän han.

Bosses tjeckiska underverk fyller dagen till ära 2 år!! Hurra till alla D:na!!  Vila i frid Don Opus. Han gick bort i värmeslag för en tid sen... 

Själv ska jag nu...

Om några timmar kommer familjen hem. "7 sorters pizza-fix", Idol och Zlatan. Själva fixet håller jag mig nog en bit ifrån. 

Det behövs inte mycket ibland. Bara 3+3.