Tiden går.

I söndags var vi 20-tal tjocka släktingar på Westerqvarn och åt. Ett årsspann på 60 år i församlingen. Rätt coolt med vindruvstak. Och miljön är ju väldigt vacker!!!

Hade roligast åt att jag satt mittimot 3 sjukt lika brudar.

Kusiner. Den äldsta avkomman efter varje "kull" mina päron haft. Just nu 22, 13 och 12 år.

Därefter åkte vi en sväng och fikade på Smultronvägen.

Hemma hade det visst gått bra. Vi lämnade ju alla vovvarna hemma. Inkl Keino. Man vet ju aldrig va en lånevovve ska tycka om sånt. Kunde ju lika gärna kommit hem till en uppäten soffa eller nåt.  

Men efter 3 timmar var de bara 4 sömndruckna vovvar som kom ut. Glada och nöjda.

Och några trötta...och andra blev trötta av att komma hem. Hehe...

Bosse. Han har då ett tålamod utan dess like han...

Blir biten på, skälld på, krafsad på... Han bara suckar och jäspar. Och harklar sig när han fått nog. Då lägger "liten" schäfer benen på ryggen och dunstar.

Kvällen var lugn och jag var helt slut. Det är jobbigt att göra "det lilla extra". Men väldigt kul att träffa Alex, Manda mfl.

Igår var det vardag igen då.

Sambon och Keino åkte till jobbet (för att jag inte ska behöva lägga ner energi på en duracell). Jag är inte riktigt i stånd för långpromenader.

Jag tog dagen till att prova Idas säng när vi pladdrade om ditt och datt och Hannahs Minioner. Där råkade jag visst bli kvar i nån timme. Gud va skönt jag sov. När jag vaknade hade kidsen bäddat om mig, så inte konstigt att det var skönt där.   

När jag väl vaknade så var vädret lika knäppt om hela dagens väder var. Ösregn, gassande sol och allt på en gång emellanåt.

Men tog mig iaf en vända med lite städning. Det har jag nog inte gjort på så många veckor att jag inte minns när det var sist. Blev nöjd och om möjligt ännu tröttare efteråt. Hade god hjälp med tvätt och övervåningen av Ida, tack och lov. Det är rätt skönt med stora barn!!!

Detta....blev bara trasiga knogar och jag gav upp...nästan innan jag hade börjat.

Det mesta har sambon gjort.

Han lär nog få göra resten också...   

Sent på kvällen följde jag med gubbarna på en promenad.

Det var riktigt fridfullt tills vi såg en grävling. Då dör jag lite. HATAR dem å viltsvin. Typ de och höjder är mina fobier.

Sambon, myror-i-brallan och Bosse. 

Men vackert är det allt. Måtte grävlingen dra åt skogen och gärna inte "våran" skog då, såklart!!!

Små droppar kom när vi nästan var hemma igen. Det var nog tur med tanke på det mörket som låg över huset... (nedersta bilden)

Idag har det inte hänt nåt ännu. Inte ens barnen har vaknat än.

Bra det. Jag ska ta och kika upp om det finns en möjlighet att få en RIKTIG helg nästa helg. Jag behöver åka hemifrån ett tag. För snart, väldigt snart är det dags för Linköping. Delad känsla.

Skummaste vädret idag. Allt från hetta, sol, ösregn, åska/blixtar till mulet och blåsigt.
Svensk sommar alltså.

Hundarna har såklart gillat de kyliga vindarna och regnet bäst.
En rejäl smäll kom.
Ingen hund brydde sig. Men strömmen försvann i över 1 timme.
Perfekt att plöja nya boken med andra ord.

När sen strömmen kom tillbaka så glömde vädret lämna tillbaka hemtelefonen.
Så den är nu död.
Grannen blev visst av med sitt modem o telefon.
Så man får väl va nöjd med det lilla.

Ida har varit på frontning och blev sen kvar hos Tuva.
Hannah fortsätter med sin Minionarme'. Så häftiga. Ska visa när hon blivit nöjd.
Bytt på hennes tå idag. Den såg...intressant ut.

Den lille "snorvalpen" har funnit sig väl in. Hittat bästa sovplatser i kallhallen och leker med gamla leksaker han hittar på som våra tröttnat på för länge sedan. Återvinning? ;-)

Katten har han också träffat idag. Han har aldrig träffat någon sån tror jag. Han funderade så länge på vad hon var för något att raggen reste sig. ASG!!! Och att skälla på henne var tydligen inte heller något hon föll för. Blev till sist bara sittandes och glodde på henne i köket. Ja. Han kan prova allt.
Och det enda han fick tillbaka var en falsk lång blick med löfte om minst en örfil om han skulle närma sig.
Stackars Keino. Hon kommer för alltid hata honom. Han är ingen Berner liksom. :-P

Nu ska jag släcka mina gröngula ögon och försöka sova gott.
Imorgon kan bli....intressant...

Ledigt!!!!
En annan är ju hemma... Men det känns nästan som "semester" när man även får ha sambon hemma hela dagarna.
Inte för att kidsen är stökiga. Men vi är ju en familj liksom. Alltid trevligast när vi är hemma allihop.

Lugn dag idag.
Hannah sov länge och gott. Skööönt! Det gjorde visst susen att få gosa med hästarna.

Hannah och Velton

På eftermiddagen kom som sagt våran lilla gäst hit. FM Keino. Jo. Han är stor. Men det är då bara på höjden.

1 år gammal. En försvarsmaktshund som nämnts. Ingen räk-schäfer tack och lov. En riktig schäfer!! Go å jättelycklig. Nyfikenhet, uppmärksam, motor och tuff så man blir avundsjuk (när man börjar tänka med träna/tävla hund-hjärnan). Dessutom. Han är en tyst schäfer. Jajamen. De finns!!!
Jag tror han kommer klara sitt test med bravur! Måtte inte röntgen bli annat än bra också. Dock förstår man den delade känslan hos fodervärdarna.
Men det är ju hela grejen med denna sorts hund. Blir den skitbra får man bara glädjas åt det. Fast man troligen blir av med "sin" hund.

Hundarna är ju vana vid honom sen han va liten skit. Och han införstådd med att Tessi kommer köra med honom till max. Och Bosse bestämmer. Doris tycker han är onödigt levande. Hahahah!!!!
Ja. Man behöver ju inte älska alla. Inte ens hundar behöver.

Bosse sitter (som vanligt) på mattes fötter.
Och insåg fort att husse tagit med sig jobb hem. Helgjobb. Hur tänkte Karln??? :-P

Barnen är jättemysiga tycker han. Han är ju van vid sånna från där han bor så. Inga konstigheter där heller.

Ska faktiskt bli kul vecka. Kul att få nå annat att tänka på. Sambon får ju trötta ut honom motionsmässigt såklart. Där orkar inte jag ta pucken. Sen "jobbar" han ju också. Så hans dagar blir nog inte så mkt mer konstiga än vanligt. Bara att hans familj inte är här då.
Men ska man va krass....så är han ju gjord för att kunna hänga med massa olika människor och händelser. Så detta kanske kan bli spännande träning för hans skull. Nu ska ju inte vi kriga här hemma förstås...hahaha!!!...men ja, hoppas nån fattar. :-D

Nu har mina batterier gått slut för idag. Nattinatti!!!

Idag lyste inte ens solen mer än mitt hjärta.
En liten tripp...få prata och kramas med så många människor av den allra härligaste sorten...jag torkade en och annan glädjetår på vägen hem. Erkänner det.

Har liksom känt ett lugn i hela kroppen resten av dagen. Det var länge sedan.
Andats lugnt och setat och smålett för mig själv.
Mått braaaa!!!! tror jag det kallas.

Sen kan man ju inte bli mer än rörd över att man blir så älskat bortskämd med alla goda ord och...underbara, stärkande, presenter.

Kan man bli mer än STÄRKT för ett maratonlopp än jag är nu?
Tror faktiskt inte det.

Men jag är ingen sprinter.
Dessutom skulle jag bara svälja knott å mygg om jag gav mig ut nu. För mungiporna har fastnat i ett läge strax vid öronen.

Vänner. Vad vore livet utan dem i jävliga stunder? <3

Men min lilla familj. De är ju liksom bäst. Lilla skrutt är smått svullen i alla tår och uppepå foten just nu. Måste vara pga gårdagens operation. Men hon är så duktig som biter ihop mellan tårarna.
Ida har varit o badat med kompisar. Lillasyster är måttligt lycklig över att hon "har jordens sämsta sommarlov" i år...utan bad!!!!!
Sambon jobbar. Och jobbar. <3 Kämpa!!!!

Nu blir det snart sängen. Imorgon blir vi +1. Som dessutom har konstiga öron. Mot vad vi är vana vid alltså... ;-)

Vaken.

För att vara så slutkörd som jag är...ett unikum att jag är vaken fortfarande.

Men så är det. När man är arg. Less. Vet inte vad jag är. Skulle mest behöva gå upp i skogen och spöa nån gran för att få utlopp för ilskan.

Men kl 2 en onsdagsmorgon är det nog inte så smart. Och jag har dessutom knappt orken för att gå en promenad så. Utesluten tanke.

Jag var ju trött tidigare idag. Som alla mina dagar är. Trötta. Låg och läste i solen...skulle bara läsa ut kapitlet och så ta en liten lur. Perfekt. Barnen vet så väl...och det bekommer dem inte en sekund att mamma tar pauser. De förstår!!!! De är med mig. Genom glädje och sorg. Genom skratt och fosterställningar.

Sen va den här dagen körd.

Inget samtal innan. Ingen påannonsering. Ingen fråga om det går bra att bara åka hit... Bara parkera här och kliv på vettja.   Idag igen!!!! Vägen förbi. I helvete heller att man har vägen förbi ute i ingenstans. BS!!!!   

Inte ens EN dag kan jag få vara ifred. WTF. Mest passande ordet jag kan just nu.

Jag kan verkligen inte fler "snälla" ordval för att be somliga människor ta sitt sk medömkande och trycka upp där solen aldrig skiner!!! Nu är det ju verkligen långt ifrån medömkan som kommer. Så jag förstår inte varför eller vart det står i min panna att jag har det minsta lilla intresse av besök!! Jag vill inte ha besök. Jag orkar inte med besök. Jag mår inte bra!!!! Det är bara oj, aj och klagomål om SITT, SIG och KÄRA SYSKON eller nån som jag ska matas med. Varför skulle jag behöva ta detta? Jag har nog med mig själv. Mår jag bättre av att lyssna på skit???? Nejtack!

Alltså. Skriv en jävla bok om det då!! Åk till nån hjärnskrynklare som har betalt för att lyssna på dynga. Jag är inte intresserad!!!!

Jag är sjukskriven. Jag behöver vila. Det är liksom lite därför jag är sjukskriven. Vila och samla ork för något av det värsta jag kan tänka mig behöva uppleva. Vilken idiot som helst borde förstå. Det är inte lätt förkylning jag har. Jag orkar inte jobba. Jag är sjukskriven. Läkare har bestämt detta.

Men.

Nä. Inte en jävla dag kan man bara få vara ifred och få "må så bra man kan" för dagen. Inte ens en dag.

Får man vara hur otrevlig som helst???

Får man skrika rätt ut??

Får man...flytta till hemlig adress??

åååå va jag önskar jag hade ork imorgon att sätta mig i bilen och åka iväg en sväng där jag inte ens behöver säga Hej  till någon. Önskar. Önskar.

Sa till sambon att han gärna kan få parkera husvagnen någonstans där ingen förutom han vet vart den står. Sen vore väl fan om nån skulle komma och störa?

Jag har aldrig bett om hjälp. Aldrig bett om att bli tyckt-synd-om. Bara önskar att få vara ifred med mina tankar, känslor, vila och andas. Har man inte brytt sig, eller pratat bort de senaste årens otrevliga måenda jag haft...varför fejka detta intresse nu?????

Hela grejjen är inte att bry sig. Det är ren och skär - förminska hur jag har det. För jag har ju aldrig fått vara "lite krasslig". Det är ju JAG som ska komma som ett skollat troll på språng så fort någon har en sticka. Jag ska ställa upp. Dygnet runt.

Sist jag sa ifrån så vet jag ju hur det blev. Plötsligt var jag den som försökte .... .... ....... ..... .

Helvete.

MEEEEEN. Då gör jag väl ett nytt försök imorgon då. Att få vara sjukskriven i lugn och ro.

Hur jävla svårt kan det vara??

Omöjligt. Vad det verkar som???

Om nån fick gå i mina skor en dag så skulle inget av ovan kunna tolkas som överreaktion eller dylikt.

Jag tror t o m någon annan med ork skulle gått ut nu...trots klockans arla tid...och spöat upp en gran.

Faktiskt.

Vet inte hur jag ska få in detta på nåt bra vis i denna urladdande blogg...
Men jag hittade massa kantareller idag. DET var ju trevligt iaf.

En nästan full hundbajspåse.

Bra där!!

Tack för mig. Hörs det ett vrål av ilska över landet imorgon...då vet ni vem det är...som inte får vara sjukskriven ifred...    #skjutmej

Only on a Monday.
Att vila....går då inte.

VC har återigen påkallats för Hannahs stackars tå.
De är ju lika behjälpliga som en stol.

Detta är dagsfärsk bild på eländet de så duktigt behandlat. Tänk om man kunde få stämma skiten ur dem.
Lång historia bakom detta. Vi skulle göra si och inte så...sen tyckte nån det skulle självläka...och sen blev det penicillin...och så kom de på att det nog borde bli kirurgi... Jag hatar dem!!!!!
Jag sa ju från början att det inte skulle ordna sig. Så jävla less på att alltid ha rätt.

Ilska är tröttsamt.
Sovit flera gånger under dagen.
Och försökt läsa för att komma ner i varv.

Puckot mittemot har klippt gräset idag. Den skulle man ju vilja banka in vett i huvudet på.
Tessi lät honom veta att han inkräkta på vårt territorium. Och jag lät henne föra sin talan ordentligt. "-Här vaktar jag!!!!"

Efter 12 timmars jobb kom sambon hem till sist.
Hannahs IKEAtur byggdes ihop.
Ida åter från en bad- och kompisdag.

Sen blev det disco. Blåljus i en jävla fart med idioten efter. Suck...

Vettifan va de håller på med där uppe. Men strax innan började det osar brandrök och en grå dimma kom smygandes genom skogen.
Jag gissar att det varit alkohol med i bilden. Har jag rätt nu igen?? Och vad har brunnit ner?

Stanken har avtagit något men jag vill ff spy.

Imorgon vill jag varken vara med om något gnällande, tjatande eller på annat vis störande. Jag tänker VILA och inte ens mobilen ska vara ljud i.
Är så trött nu på nonsens och idioter att jag önskar jag ägde en stuga mitt ute i ingenstans utan kommunikation.

Tyst. Lugnt. Tyst. Tack.

Igår var som sagt en trevlig dag!

Idag...kom fakturan.

Men jag har tagit det väldigt lugnt och ändå har en hel del hunnits med. Jag röck en och annan ogräsplanta dessutom.  Bra!! Bra jobbat sambon + kids!!

Arbetsledare/Chef är ett jobb jag i allafall klarar av! Jättebra.

Sen att barnen fick för sig att göra en Total Ommöblering av sitt rum...det är en helt annat historia. Pappan lovade dem att de fick möblera om precis hur de ville.

Han borde tänkt om... För när de får lillfingret - så tar de hela kroppar!!! Well, well... Bara de trivs!!! *phu

Dra på alla trissor. Det är runt midnatt man ska braka in på Fkassans hemsida. För nu har jag ÄNTLIGEN lyckats göra min ansökan om sjukpenning. Nästan hallelujamoment.

När jag ändå hade lyckats ta mig in på ett ställe...varför inte prova med ett till? 1177 "skryter" ju om att man kan läsa sin journal. Det måste ju provas.

Blev lite besviken... Hade mer velat läsa de som hänt innan det senaste året!!! Helst enda bak till tidig stenålder. Hoppas det kommer att läsas in. För den dagen finns det nog massa "kul" att haka upp sig på. Nån dag ska jag ta tag i -86skandalen. Någon dag. En orkesfylld dag.

Just nu blev jag bara irriterad på (såklart) Hhr´s VC-anteckningar. Jävla bullsh't som liksom ramlat in i texterna där. Och massa gissande. Men...är man troligen cykelreparatör och bara läkare på papper så är man väl? Stor skam bara att det finns sjuka människor som inte får den hjälp de förtjänar. I know.

Efter att nu ha läst på mer från Linköping (och även Vås lasarett) så känns det bara tryggt. De verkligen berättar allt de sen skriver ner. SÅ, mina vänner, sköter man ett journalarbete!!!   

Nu loggar jag ut från alla sidor som finns...och inloggning i sömn...