En dag i solsken. Lite fix här och där, ute och inne...och ja..kameran fick vara med ute när vi drog fram i ett projekt som bara var tvunget att bli av. Inge skoj om vi skulle få spik-tramp här på våra guldgossar eller kissar inte. No-no.

Det blev helt enkelt som vanligt när vi ska ha ut grejjer ur våra hus. De får ta vägen genom fönstret.  Kanske tur man bor där man bor...

Medans husse bar så tog jag tunga lasset - kameran.  Och så förföljde jag bara några...klick, klick, klick...ca 200 ggr. Några till senare i veckans bloggar kanske, men några nu.

                                   





Är det alla -ans dag så kan man väl kosta på sig att dela ut kramar??!!!
Då är man snäll...eller?!

Kaka söker maka - hundarna bor här!

Dante passa på att njuta lite medans den lille "rocka" vidare....




Och Toker själv...han kan vara ganska söt mest hela tiden.

Sen ska jag nu vara så snäll att jag delger en helt ny metod.
Senast i Sala stod jag tillsammans med några goda själar och konstaterade att det vi såg i en hanklass var en riktigt rar skara som skulle kunna få boka tid här för "behandling".  OM den funkar så kommer jag bli stormrik! ( *Gillar detta* som vi "säger på Fejjan.  )  Men då måste ju en hel del erkänna att de har "problemet" också... Tror nånstans där det liksom BLIR problemet.
Försöks-kaninen blev helt otippat Dante.  Varför...det får nån viska i gömmorna om, om man vill. Jag säger bara ATTITUDE beats a lot!  Love Attitude!

Förstår nog inte hur han kan står ut.  Att gå med på detta för det första. Att det är en "snoris" som får bete sig så är också en bragd. Men "alltid roar det väl nån"?! Eller så leker de bara tåg?? För Dante går och lillebror hänger efter. Helt normalt här. Och när jag tänker efter...jag fick inget ord om svansen i kritiken från Sala!!  
 

Ja...vi får väl se om nån hör av sig... 

Ny vecka att vänta. Den kan bli precis hur som helst känner jag redan nu...

Sitter här och låter livet gå förbi. Inget är som väntans tider. Va fan betyder det egentligen?? Men medans man gör ingenting så kan man ju alltid surfa bort timmarna och fundera lite på allt och möjligt. Kommer lätt fram till att de senaste veckorna ligger någonstans i toppen för vingligaste tiden på länge iaf.

Det har fan innehållt allt från popcorn till glassplitter. Inga dödsfall vad jag vet om, men annars... Bilkrångel. Merjobb. Nyheters behag. Framtidsplaner. Värme och isande kyla.

"Ouppfostrat" kan somliga kanske tycka...jag tycker såklart inte samma. Jag säger MYSIGT med gosedjur i soffan!!

Det har ju såklart varit glädjestunder. Träffat massa nya och gamla människor man på nåt vis har relationer till. Många av dem sånna som sprider sol runt sig även om det är mulet. Sånt behöver man. Om helheten ska ligga någelunda på plus minus noll i slutet.

För det finns verkligen andra också. Man blir ju faktiskt inte förvånad längre, lite paff över somliga ska erkännas, men i det stora hela och just nu är det ju bara skoj att delge nånstans där ingen eller allt kan läsa´t. Och jag misstänker att... Man ställer upp på dem varesig det gäller skoskav, taskigt med pengar eller bara finnas där. Man lägger ner timtals i telefoner och tid slösas från annat. Sånt gör man. Men...det måste finnas gränser. Mina är nådda på många håll. Och den här veckan fick nog t o m "fullärda" jag mig en tankeställare om inte fem. Det roliga i det hela måste väl vara att en skränig Jag kan vara överallt men ingenstans på samma gång?! Jag har t o m haft en släng av osynlighet eller vad man nu ska kallat. Det är sjukt bara å tänka tanken med bakgrund. Iaf med mina 1.65 och vikt som är kan tyckas vara för mycket för min längd. Borde synas. Gör det. Har papper på det.

Men är man  så är man väl. Gå min egen väg är inget jag har problem med. Ska jag skotta mig vilse så det värsta som händer är väl att jag får gå tillbaka samma väg jag kom och börja om utifall att inte motsatsen bevisas? Men gå på led på väl upplysta motorvägar...näe...jag gör inte det. För vips så har den du höll i handen ramlat och hela härligheten rasat samman. Då står du där och . Och det värsta är att det då "ska vara" så synd om den svikna. Och så går telegrafen igen...

Gillar ett citatet: "Man ska inte krusa skit om man är skit själv"... Tänkvärda ord. Låna dem gärna vidare om det känns som det behövs.

Här ska det bli hemligt telefonnummer iaf. Har sagt det länge att det behövs. Inte för att nån ringer hit och skrämmer brallorna av mig, för det är omöjligt. Syftet är av helt annat art. Men det är en detalj som inte är så jätte av vikt. Man kan bara skita i att svara också. Men sånt som låter är irriterande. Om det inte är en hund då förstås. De är skapta för att kunna skälla, så skäller de så är det naturligt. Men man behöver inte lägga sig i sånt om inte angår en.

Just idag fick det bli att vara den där som behöver hjälp. Och de där som ringer och ska ha sopat framför dörren dag ut och dag in...de har nog annat för sig. Kanske självömkan eller nåt. (Man gör väl sånt man är bra på?  
Men det är tur det finns människor som öppnar både hem och allt för en! De där riktiga vännerna, så fint kallat. Jag har nog inte riktigt nåt namn på dem, för vänner är så "simpelt vardagligt" och är missbrukat i mångfalt. 
Har ni sånna "kalla-dem-vad-du-vill"?
Jag har, Vi har!!  Sånna som i vått och torrt ställer upp om så i pyjamas mitt i natten i träskor. De svara alltid i telefon. Sånna som är med en i motgångar. Sånna som finns där när det blåser motvindar av stormstyrka. Sånna som är. Idag kom de. På 10 minuter.

Nu idag så är det "bara" en varmvattenberedare som gett upp här hemma. Men det kunde ju varit värre. Men det är iaf skönt att veta att om huset skulle brinna ner till grunden så kommer vi inte sitta i någon snödriva och frysa. Det finns värme att få, hos vänner som består... Och att vatten är tjockare än blod är sant.

Idag vill jag också skriva om ett företag som ska ha ett STORT TACK!! Det är mitt och många andras "mecka" - IKEA. När vi var där tidigare i veckan så i all hast glömdes en hel hop med grejjer. Betalda sådana. Inte så bra, överkomligt men såklart synd... Men idag så blev det ett besök dit för att kolla utifall att. Och tro på fan! Alla grejjerna, även om de är av en snorlosk-summa, var undanplockade och låg i en påse och väntade på att få komma hit hem. DET ÄR FAN UPPMÄRKSAMVÄRT! Det är service-minded. Det är ju det jag alltid sag... IKEA IS THE SHIT!

Så ev. så kanske man ska "Krusa skit" iaf? Det är upp till var och en...

Tack för ordet! Det kanske kommer fler...

Sånna här vill jag ha! De skulle kunna blir ett lite plåster på såren i denna isande kyla... Tar en kaffe så länge, medans jag fortsätter vänta...

Tänk vilka vanedjur vi mänskor är va?! Man försöker hitta på massa o-vanegrejjer mest hela tiden, men i stort så snurrar hamsterhjulet (och inte bara här hemma då) i samma varvantal dag ut och dag in... Trist men sant.

Helt vanliga vardagar går man upp, äter frukost, åker till jobbet, jobbar, kommer hem, äter middag, alla kvällspysslor och så går man och lägger sig och så är vecko-karusellen igång...

Jag har haft som vana att alltid på fredagar sluta 13:00. Men det var då det, numera så är det ju inte dessa fredagstider på nya jobbet, men lika fort som man fick nya tider så vande jag mig vid att ha längre fredagar också. Och det värsta är att de går minst lika fort. Hjärnan är lättlurad!

En annan sak jag lätt kan vänja mig vid är att får komma hem och hitta städat hus!  Min sambo är en god man i mångt och mycket. Nöjd med hans beteenden och behöver nog inte träna honom så mkt mer nu. Skönt!! Kan alltså ta och ägna mer tid till dogsen igen... Tränings-vanor är inte alls fel!!

Bosse och jag har nyss haft lite apporterings-lekar ute. Förmålet blev en isig PET-flaska som tydligen är skitaskoj! Avlämnandet är väl inte lika skoj men det blir nog ingen big deal om jag skulle ta tag i den biten. Men än så länge så leker vi. Barnasinne har vi båda kvar och tänker behålla länge.

Ikea lär också bli en vana den här veckan. För det blev lite glömt igår... Också en vana jag gillar.

Har tyyvärr börjat få en o-vana också. Nästan så jag inte ens märker de där vita på backen längre. Och att tempen åker under -5 hit å dit är ju inte ens kallt längre...

Facebook trodde jag aldrig på för ett tag sen. Men det fick bli en chansning från mitt håll. Det är dock inte så att det blivit nån vana alls - det är bara en status...

OS ska bli ett sant nöje och får gärna bli en "vana" ...ser såklart fram emot ishockey mest!!!!! Där är det inge fräsande och klösmärken som gäller. Roughing ska det vara!!

En sak jag inte riktigt vant mig vid är att barnen växer så väldans fort!!  Men får riktigt "vuxna" kommentarer och blir lite mållös och full i skratt ofta, ofta. Den yngsta är kärat ner sig i sin Sixten på allvar nu. 4 år och kääääär... Ida är lite förståndigare. Hon älskar Roffe mest.

Och nu är det fredags-mys-middag i det här huset. Dessa är gooooda är en ännu godare vana!  Lite tända ljus tycker jag kan få höra till och ev. nåt extra glas att tillgå. Men inte så det blir en "glas-vana"... Är för slö för att va bakis hela lördagarna. Och suddigt ser jag så det räcker till bara om jag tar av mig brillorna, alltså inget jag behöver jobba speciellt hårt eller dyrt för i vanliga fall...så varför en fredag?

Allt är gott, slutet gott...och nu med vanan inne...jag misstänker att fredagar kommer fortsätta vara mina favoritdagar!  Slött å gött och socker-sött!!

Igår nobbade jag bloggen för film. Falk-filmen Operation Näktergalen var dock inte sååå bra som de andra jag sett i serien. Men, men... Ikväll blir det sista filmen för granskning, den "ska" vara bättre sägs det.

Jag har insett nåt de senaste dagarna. Jag har en otroligt inspirerande hon i min "närhet" numera. Vi klickar. Blev såå inspirerade av hennes peppningar här om dagen. Jag tror jag skulle få en jävlans feedback om jag nu går vidare med "en grej". Vi kom fram till att det är min skyldighet att göra det. Och jag kan inte förlora nåt på det. Och ju mer jag tänker på saken ju mer inser jag att hon har rätt...att Jag har "rätten" på min sida. Tåls att klura vidare på next step...

Och så finns det en annan hon...den totala motsatsen av allt vad trivsamt betyder. En riktig lite "loppa"...pratar vid sidan, nekar till allt, feg, inställsam... En riktig looser i mina ögon. Har verkligen gillat henne från första stund...men i mörker är väl alla katter svarta?! Andra tider nu. MEN, ur ett annat perspektiv...Hennes sätt får ju mig att framstå i godare dager för varje dag och tillfälle som går. Undra fall jag inte tycker ganska mkt om henne iaf?

Tog ut lite flex idag. Sånt kan man unna sig tycker jag och tur att chefen höll med. Först var det lite viktiga ärenden att fixa och sen styrde vi bussen mot...IKEA!!! Bara ordet smakar som nyplockade jordgubbar... Och jomen va grejjer det kom med hem!!  Hela bussen fylld upp till taket. Nice!!!!  Har ff allt kvar i bussen och så fort Mr Telefonist behagat att pladdra klart, så måste vi nog ta och tömma bilen. Tänker nämligen INTE försöka få ur garderoben själv. Ska bara bli skitkul att se hur många som vill prova lyckan för att få ut den gamla ur huset.  När jag skulle ha upp den på övervåningen när vi flytta hit så krävdes det 4 starka karlar som SLET som djur för att ens rubba åbäket. Nån som är sugen på att pröva lyckan och musklerna?? Välkommen!!  Krävs ganska stort självförtroende också, ett råd på vägen bara sådär...utifall modet skulle dyka upp hos nån läsare här.  (Misstänker att det kommer bli ett stycke såg som kommer få dela skåpet i många, många delar innan alltihopa kommer åka ut genom fönstret eller nåt....)

Näe, dags att massera ett stycke "stel" hund här, kombinerat med den där filmen... Är den kass ska nån få på pälsen för falsk marknadsföring!

Föresten så kollade jag nästan hela Skipper-programmet idag. Till det intog jag en massa Gott och Blandat. Sammanfattningsvis...jag har defintivit ett bättre liv än de där stackarna...

Hela detta präktiga Sverige förspråkar ju att man får tycka vad man vill och man har rättigheter att tala och blaha...blaha...osv osv osv.

Men det är inte därför jag agerar som jag gör här i livet. Det är för att jag är som jag är. Inget problem alls. Andras problem...? Man kan inte bli tvingad att umgås med en idiot...vi bor ju i Sverige.

Så alltså. Idag så jävlar. No more nice Me. Aldrig mer.
Det var ju dags för den där födelsemärkes-historien, som började för många veckor sen, att få ett slut. När jag ringde och beställde tid så fick jag ju ett "charmtroll" utan dess like i telefon. Iofs inte så konstigt, jobbar man inom vården här så är man sån. Drar inte alla över en kam...bara många! Vad de tycker om mig...ja det får väl de blogga om eller nåt?  Ja, ja...en läkartid skulle jag ju inte få, när jag ringde, för det å det och den anledningen.   Men idag när jag kom dit och satte mig i väntrummet så fick jag ovett för att jag hade setat i "fel" väntrum, för där var inte läkar-väntrummet. Orka!!!
-Jaha?? Jag hade alltså fått en läkartid då?? sa jag spydigt.
Den dumme fan bara glodde på mig. Han kom kanske ihåg att vi träffas förr...blev inte så bra den gången...heller.  
Vi "klickar" inte. Han är mera ett stooort "klück". Vi talar inte samma språk. Leker inte i samma sandlåda. Ja...nån fattar kanske...

Och så var det undersökning och innan allt skitprat var över så kan jag ärligt tala om att jag uttryckte kommentarer som:
-...jag jobbar väl inte här? Det är DU som är läkaren va?
-...vilka metoder ni har för att avlägsna födelsemärken kan jag omöjligt veta...

Ska de behöva vara så här? Vi lever i 2010-talet!!! Vi betalar dyra skatter för bl a denna "fria" vård!!!

Men jag hoppas det blir bra till sist. Även om Jag fick säga hur "operationen" skulle gå till......för ATT den skulle gå till... Just nu har jag plåster på´t så vi får väl se vad han lyckades när the big "rip" blir av.

Jag kommer klaga om det inte blev bra. Och ännu en dag har passerat där jag är nöjd med att jag säger vad jag tycker. Annars hade jag endast haft en återtid med mig hem idag...och setat här olycklig över att jag inte öppnade truten. ...näe...olycklig ska man inte vara. Då sover man så dåligt.  

NU har jag inte tid för vardagspladder mera... NU kommer "min" älskade House!  Erkänn att hans -attityd är mkt charmerande!!?! Jag gillar den skarpt!

Va tyst det är?  Men för guds skull...väck inte den björn som sover.

Bosse blev 9 månader idag. Som så många gånger förr så känns det som "redan"???  Och tydligen så är det så. Tiden går..tur att minnena består.

Det är en jävla tur att man har de där lurvarna i sitt liv. Många skratt och goa stunder ger de en. Han ovan är inget undantag i nåt av fallen. Han har många "to like". Och busig i hela glasskopor. Gud va han passar i mitt sällskap.

Hur var vardagen utan hund? Kommer inte ihåg... Djur har dessutom mkt att tillföra.
Det är bra för barn att ha djur.
De får lära sig att ta hänsyn och ansvar av att bo med djur.
Det märks att det funkar här. Igår vart det många hyss och ingen erkände!

Annars...

"..."suck"...

Bara å inse att besvikelser kommer och blundrar går... Och hur fan det nu kan finnas en ledig plats i framsätet med mitt namn på, verkar snarare vara en regel än ett undantag. Lärdom. Insikt. Vetenskap. Något skrattretande. Gnistan har nog blitt nedblött av all snö, eller så var det i duschen elden la sig till ro? Nånstans var det...kanske... 

Jag tror jag är trött.
För jag vet att så är fallet.

Något är underligt. Känns knäppt. Händer inte. Men när jag inser att jag inte varit helt med i matchen så blev det så. Jag borde...men... Men jag kan kanske ff? Allt kan man ändra på. Man kan fatta ett beslut. Men ibland behöver man lite hjälp på traven...

Man ska, man bör, man gjorde...eller inte. Det gör mig mer besviken. Men det är tur att jag är senil och inte glömsk.

Så hade måndagen passerat revy...och nån stod i kulissen...men det var inte jag..."  

Nånna ord från dagen...

Som så mååååånga andra var vi i Sala idag på utställning. Mycket trevligt måste jag säga att det var!  Och ojojoj...jag kommer få träningsvärk imorgon. Van vid att ställa en hund med andan i halsen men idag kunde jag med samvete (hm...) äta chips MED dipp framför teven...  för idag blev det 3 killar i min hand. Okej då...jag hade ätit det endå. Ni kan ju mig så ingen ide att försöka lura nån med nåt annat inte...

Först ut i ringspringet idag var lille Bosse. Med sitt smile på läpparna så skötte han sig fint! Han sprang ganska okej, jag tycker han kan bättre dock (!) men det resulterade i en andra placering bakom kullbrorsan Malte. Grattis Emma!!
Kritik:
Mentalitet: Öppen, Trevlig
"hanvalp m utm könsprägel, stor o ganska kraftig mask välskuret huvud, ngt kraftigt stop, korr bett, utm hals + rygg, prima ben och tassar. Välkroppad, rör sig m bra steg och drive, ngt lös i fronten, utm päls, färg o tecken."
2:a plac m. HP

Sen fick jag gladeligen ta barnbarnet Grubbel på en vända. Maken till snäll hund får man fan leta efter!!!!!! Herre Gud!! Han skötte sig så bra så, står där han står och springer snällt och ja, vad att klaga på? Matten hans säger nog nåt om det , men jag tycker han är helhärlig hela han. Jättetråkigt dock, så fick han avsluta vår stund tillsammans med att bli ordentligt påflugen bakifrån och biten, men det var nog "tur" att det var Grubbel, för han sa knappt nåt ens.  Hoppas nu han inte fick några sår eller dåliga vibbar av olyckan bara!! Det behövs fan knappt nåt för att en hund ska ändra uppfattningen om saker och ting här i världen. Men jag är nog inte orolig. Det är Grubbel vi talar om här.

Sen kan ni kalla mig "synsk" om ni vill. Dantes son Elliot var med i öppenklassen för första gången idag. Sa innan åt mattarna: -Jag och Elliot har en deal, han ska vinna klassen! De såg väl inte ut som de trodde mig direkt...men Klart "farmor" vet bäst! Klassvinst fick han!!

Sen fick farsgubben ånga på. Idag hade han nog bara 4:ans växel i, men det räcker. Spagettiarms!  Men gogutten min skötte sig annars fint. Det är ju inte hans fel att han blev tvingad att inte gå först, den platsen i ringen han gillar . Ingen placering idag, men det räkna jag ut när hans "liknande" åkte ut...synd. Fin kritik annars!!!
Kritik:
Mentalitet: Ua
"4-årig hane av den mindre modellen, Bra proportioner, Välkroppad o välmusklad (No shit!! mattes kom.) Välvinklad bak, Bra ben och tassar, I vinterpäls, Rör sig med bra fart, Trevligt visad"
Oplac. Chkk

I bästa hane-klassen så var såklart tummarna hållna för killen jag hade sagt åt att "-Ta Certet!!" Och visst fick han det!!!   "Puppy" tog en fjärdeplacering i klassen och så var det ju 3 champisar innan honom = Cert nummer 2 i hamn! Grattis Annica!!!  Verkligen bara ett kvar nu...

Mkt pladder idag, såklart. Många nya och gamla bekantskaper att tjöta sönder. Och Cert i pladdrande fick jag utdelat!  Nice! Snart är JAG champis!!

Mer om dagen...ja...Falcon tiggde för fulla tassar och charmade till sig så mkt att han troligen har gått upp nåt kilo under dagen...men och?!  Han hänger med på alla dessa tillställningar utan att besvära alltför många. Eller...jo...det gör han nog... för han kan ge den mest sårbara blick för en 13-dels köttbulle kan jag lova. Det funkar nog t o m med lite fick-ludd, bara den har smak av något ätbart!

Mycket nöjd med dagen. Mycket nöjd med mina killar!! De är bäst för mig och det kan ju hända att vi fick lust att åka på fler utställningar i år...vi får väl se...

Camilla:
Snälla!!! Kan du inte ringa det där samtalet och sen berätta för oss andra vad svaret blev.........jag håller med dig till hundra procent. Kanske man ska skapa en sån där grupp på FB???? Jag tror många skulle gå med. Kram i snön

 

Shanie:
Här är allt helt ok så länge man som oss har en bra husläkare i ryggen som direkt ger sjukhuset besked om att man kommer, för det är nämligen så att om man inte näst in till är död så måste man till sin vanliga doktor först för att så skickas vidare till sjukhuset. Alternativet är att bli sittandes på "läkarvakten" och vänta i flera timmar med fullt av andra folk

 

Lina:
När jag hade öroninflammation hotade jag med att ta livet av mig om jag inte fick hjälp. Då fick jag komma in på en gång... =)

 

AnnCatrin:
hallå!
nä, vi kommer inte till Sala men vi kanske kan sammanstråla i Karlskoga, nu blir ju Camilla med valp så då åker vi dit ändå!
.......och det är ju bra med sådana erfarna personer som er som inte rycker ner tältet när det börjar regna......*asg* ..... jaja vi lär oss vi med ;0)

kramen AC

 

Fina tassar, skottning och leverans!

Idag var det dags...igår. Har nog aldrig haft så tofsiga "näbbkängor" på alla mina hundar samtidigt som nu... Ska man skämmas? Näe...de orkar jag inte. Men nu är de iaf borta och glömda.  

Se så "söta" de blev! Iaf så söta som jag kan få till dem... Klorna förkortade och dammsugaren blev mätt. Kan inte fatta varför det ska odlas så mkt tofsar och päls under?? Men det finns väl en bra förklaring på det kan jag tro...

Dante har de finaste tassar jag vet. Knubbiga och runda och "kattlika". Goosiga... Ja, jag är helt fel i skallen som gillar "fötter" på djur, jag vet... Väger det över om jag säger att jag även är "öron-tokig"?? Okej......inte det inte...

Skottat har jag också gjort idag. Hela tre vändor. Han där uppe driver med mig. Eller som nån skrev på fb
-Detta snöande gör mig snart farlig!!!  Jag förstår känslan...

Han här mittemot har vi såklart inte sett skymten av på länge, länge. Finns ju ingen gräsmatta att klippa.  Men varje gång jag kikar ut genom köksfönstret kan jag inte sluta tänka tanken...

Dock är jag ju inte den enda som tänkt den tanken...och gubbfan är snålare än döden självt.

Annars kom idag ett efterlängtat paket till mig! Så om jag liksom försvinner oförklarligt så är det nog för att jag har annat å göra på fritiden... Fejjan kan behöva vila från mig dessutom.  Det har väl blivit ganska så mkt krångel där sen jag gick med tror jag... Inte förvånad dock!

Var bara tvungen att ha Gynnings...lika anledning som jag har Graafs och Rosings...nyfiken helt enkelt!  
Men den andra...OJOJOJOJJO!!! SOM jag längtat, och fortsätter längta efter hans kommande översättningar... Han e Gud den författaren!

Näpp. Mot sängen och läsning såklart!!!