Ojdå...länge sen...igen...  

Nån som tröttnat på att det ska hända nåt här? Full förståelse för det isf!!  

Jag vill börja med att TACKA alla er som verkar följa den här lilla "avpladdraren" jag har. Och tacka mera för era peppningar och krya på mig. De är värda mer än ord för mig. Och jag önskar mig inget annat än kryhet och glädje just nu. Det första mest, för då kommer nog det andra på köpet.

Det har varit både upp och ner här. Och är väl ff...

Det som varit upp är väl att jag de flesta dagar faktiskt fått behålla min mat! Yeehooo!!   Och ännu mera uppåt att jag nu äntligen fått min remisstid på lasarettet. Inte för att det ska bli så mysigt precis...  ...men det är iaf en start till förhoppningsvis något! Om ett par veckor är det dags.

Ska man se till de små detaljerna av glädje så kan jag fortsätta med att meddela att det värsta av förkylningen verkar flyttat!!   Bara pyttestadiet och den vidriga hostan som biter sig kvar. Men så tycker jag var och varannan låter nu faktiskt.

Lite tråkigheter kommer man väl aldrig undan va?

Det tråkigaste just nu har varit Dante. Han har haft en knasig hälta i nån vecka. Ibland fram och ibland bak??? Men absolut inte påverkad av det mer än rörelsemässigt. Han är ju min lilla bulldozer och säger inte ens halvsju om han så skulle krocka med en bergvägg tror jag. Men i lördags så slog han sig MKT. Så den lilla hältan blev stor när jag kom hem och något (hann inte se vad) hände som fick honom att gallskrika ett bra tag och kom sen hoppandes på tre ben. Matte hade hjärtat vid gomseglet i flera minuter!   En Dante är inte halt.

Hos veterinären så kunde de inte hitta honom i snurrorna. De trodde inte ens på att han varit där någonsin. Det talar väl ganska mkt för hur sjuk hund han är och har varit va?    Men så kom förklaringen på att han faktiskt bara har varit där för vaccinationer. Inte direkt nåt anteckningsbart kanske.

Det blev såklart en lite hältutredning. Och så fästingprover tagna. För han har ju trots allt haft konstig hälta ett tag OCH fästingarnas Master verkar han ju vara stackarn. Vi har ju aldrig tagit sånna prover på våra hundar någonsin va jag kan komma ihåg...så ett satt då rakt inte i vägen.

Veterinären konstaterade ganska snabbt det vi kunde berättat innan:
-Den här killen klagar inte i onödan va? (Hon böjde och bände och drog och slet och Dante...ja han lyfter ju inte ens ett ögonbryn för att visa vart det onda kan sitta/sitter. Man är väl inte en klenis verkar han ju tycka om allt här i livet.   )
Summan av allt blev iaf, då han för dagen var ganska lite halt helt plötsligt (!?)..såklart när man äntligen är på plats, att han skulle vila och invänta proverna innan vi går vidare. OM nu hältan är kvar då. Vilket vi såklart INTE hoppas att den är. Och proverna kan ju få vara på bra-sidan de med såklart!!

Förvånande billigt tänk för att vara Strömsholm va??

Men visst. Är benet bättre kan man ju hoppas att han bara haft en "lårkaka" eller "nåt".

Men som sagt...för tillfället är han i vila, men äter mer än bra, busar mer än han borde är uppåt och som vanligt. Ja som sagt. Han är sig själv. Obräcklig bulldozer.  

Falcon är en gammal man. Hans matte sliter sitt hår över honom. Ibland verkar han så ynklig så jag får den där känslan om "är det nu det är...." och när jag precis konstaterat det...ja då ser man honom galoppa nere på åkern.  
Det sista jag vill här i livet är att min bästa, älskade ska få vara med så långt att han får ont. Men...då är det ju redan för sent! Ja...nån kanske fattar hur jag tänker? Eller inte...

Men när Dante blev så dålig...ja ungefär i samma sväng piggna gubben på sig.

Är det konstig att det är dags för mig att färga om håret?????

När jag ändå kör en...familje-status-uppdatering kan jag ju fortsätta med att Bosse är som vanligt. Ni vet den är Idol-stjärnan Ola. Han har skrivit en låt med en titel som jag misstänker han fått inspirationen till från Bosse. Unstopable.    Allt gott där alltså. Han är i pälspåfyllnad just nu. Sen rackarns ska vi skapa luft under utställningsvingarna igen tänkte jag.    

Jag har haft stora planer på vad jag vill träna med vovvarna. Av förklarliga själ så har ju min orkeslöshet satt stopp för detta och det har "bara" blivit motion för dem. Men planerna finns kvar. Hälsan SKA åter...sen djävlar!!!!!!!   

Barnen trivs på "sina jobb". Nya fula ord lär de sig dagligen och vi får spendera eftermiddagarna att kollekta in dem från både när och fjärran efter förskolan och dagis.  

Karln jobbar, jobbar och jobbar...tycker jag det känns som.    Däremellan så har han tämjt hamstern. Till min stora skräck!    Det nya är att Roffe hänger med oss kvällstid i tevesoffan. Klättrandes runt på sambon och i andra änden soffan sitter en uppkrupen Jag och önskar att 700 folkilskna XXXhundar kunde komma springandes emot mig. Hellre det än att Roffe råkar smita och komma emot mig. Hyser stor respekt för den lille gnagaren. Söt är han. I buren eller bollen.    Jo, jag kan klappa lite på honom också utan hjärtsvikt. Men mer är inte min grej. Men som sagt sambons grej. Galningar finns det...

Jaha. Nån missad? Förutom missarna då. Det är som sagt höst. De är mkt inne igen. Attans...    Andra ord överflödiga.

MEEEEEN!!!!

Nu är det helg. Nåt skoj vill jag ska hända. Så då sätter jag mig nog och planerar nåt nu tror jag.

Fredagsmys också såklart!!! Gott fika är redan avklarat...snart blir det middag och family-sofa-hug.    Roffe får dock inte va med...mer än i samma rum tycker jag...  ...