Vilken lång dag!! Ska hela veckan se ut såhär så kommer jag hinna gå i pension innan den är slut. Jösses . . .

Gott och blandat innehöll den också. Både i godisformat och i  . . . vad ska jag kalla det?! Personligheter kanske?

Som en karusell kan man vända sig runt mellan leenden och oleenden. Ombyte förnöjer, sägs de va? Jag börjar dock bli mer än trött på dessa ombyten.  

Gråare väder än idag får man leta efter. I morse körde jag nästan snigelfart till jobbet och ändock så såg jag knappt motorhuven på bilen.

När jag blev omkörd så höll jag nästan andan. Visste ju inte ens vart jag var?! Usch. Otrevligt. Men till och från jobbet kom jag ju tydligen. Ännu en dag i överlevnadens tecken.

Vid hemkomsten var jag fullt inställd på måndagens vardag i det här huset - Knatteskutt för barnen. Dock möttes jag redan på parkeringen av två bestämda damer. De ORKADE INTE springa mera idag. De ORKADE INTE bara!!!

Och varför måste de orka varje dag? Det gör ju inte jag.

Sagt och gjort, hemma blev vi.

Ida rymde upp till sitt rum och mös vid sitt nya fina skrivbord med läxorna nästan omgående.

Hannah hade annat på schemat. Spöa mamma i Wii - Super Mario Kart.

Jag tröttnar aldrig på det spelet men ojoj va kass jag är. Eller är det de små som är proffs?

Storstryk får man iaf! Riktigt med storstryk. Och jag är inte mamman som curlar. Jag verkligen försöker dänga till dem, men det är helt utan framgång!!

Karln har påbörjat "snickeriet" av badrumsskåpen men hur mkt vi andra än trackade honom för att det gick sååå sakta så var det lönlöst. Den finska sisun kom inte på besök. Så arbetet lär fortsätta imorgon med dessa.

. . . gå och sova nu! Nattinatti.