Söndagkväll. Why??   Just NU behöver jag att helgen ska starta!

Första tanken var NÄSTA HELG då ska jag bara slappa...inte gå ur pyjamasen...äta gott...sova...sova...sova...njuta...slappa...mysa med barnen...gå tidsobegränsade promenader med killarna...leva lugnt!!

Men så kom jag på att det blir det inte alls. Kommer ju inte ens vara hemma största delen av helgen. Visst. Det ska bli skitskoj. Hotellboende. Men...jag kan redan nu lova att jag kommer sova vid 21. Love me or leave me...

Helgen därpå så är jag "singel"...helgen därpå känns lika långt bort som julafton 2012.

Visst. Ja veeeet!!! Behöver inga kommentarer/tillsägelser om att allt som varit helg- och veckouppbokat sen lääänge tillbaka är självförvållat...det vet jag redan. Men det ändrar dock inte situtationen att jag nu är finito i alla sinnen jag bara kan komma på.
Batterierna har dött och laddaren är borta.

Så känns det!

Kommer inte bli lätt att tass med nästa vecka. Det känner jag redan nu. Ett felord till mig kommer kräva mer självkontroll än jag vet att jag har. Så vill nån ha krig till veckan - gör nåt åt felhållet mot mig och det kommer...   Det är inte ett hot. Det är ett löfte. En förvarning.

Jag tror jag ska tvinga till mig lite lediga timmar i veckan. Jag behöver det! Någon jävla gång ska väl det berömda flexet få göra sin nytta, även för mig. Det finns nog bara ett val. Ge mig det eller så är jag snart sjukskriven.

Alla "gamla visa" pratar alltid om att "-...jamen på min tid så hade jag också barn, hundar, jobbade...hussysslor...bla bla bla..."

Men. Då VAR då. NU är det faktiskt ett helt annat levene. Annan tid. Den stress pga prestationer, jobb, tidsscheman gud glömde, alla barnaktiviteter, sk fritid...ALLT är mycket mer stressat numera.

Det kommer jag aldrig bli enig med de som "vet". De är ju nämligen utan småbarnen nu, de har flyttat eller växt upp. De har sina karriärer. Sina färdigrustade hus. Sina inarbetade jobb.

Har inte så mycket mer att orda om. Trött. Men inte sov-trött. Bara ligga still och låta teven tänka åt mig. Sån trötthet. Har idag somnat flera gånger i soffan. Mitt i samtal...skandal. Farligt.

Hoppas att det kommer finnas förståelse för mitt mående nu. Det kommer inte bli lätt. Det finns ju folk i min närhet som inte läser här. Av den anledningen att jag inte tycker de behöver det. Men...jag kan ju inte mer än visa hörntänderna. Backas det inte då så har jag iaf varnat innan.

Just nu skulle jag vilja hämta mina små, ta deras pappa i handen och så ta hela gänget med mig ner i våran säng och bara goooosa.

Men barnen sover och deras far är på jobbet.

Kollar vidare på Big Brother och förundras deras energi...